stigstrombergsson

Googles översättningsfunktion levererar en mycket otymplig svenska, ibland mer obegriplig än en engelsk förlaga i sig, ger ett bra ½fabrikat att utgå ifrån och putsa till. Så har jag nu gjort med dagens ledare i den israeliska tidningen Haaretz den avgörande dag som idag är - kanske den sista dagen av byggstopp på Västbanken, kanske den sista dagen av konstruktivt arbete för fred.
Kartan visar med blå färg den israeliska kolonisationen kring Betlehem.

---

SJÄLVFÖRSTÖRANDE POLITIK
Istället för att ducka under trycket från bosättarna och deras politiska anhängare måste Netanyahu förlänga byggstoppet av bosättningar och börja samtala intensivt.

Det finns ingen större dårskap än att mitt i fredssamtal i syfte att upprätta en palestinsk stat nu utvidga bosättningarna. De byggdes för att ändra den demografiska balansen på Västbanken och så förhindra en delning av landet. De var avsedda att skapa fakta på marken som skulle motverka ett israeliskt tillbakadragande från de områden där en självständig palestinsk stat skulle kunna uppstå. Att expandera bosättningarna underminerar alla diplomatiska avtal, skadar Israels internationella ställning och ökar ockupantens press på palestinierna på Västbanken, de vilkas mark stjäls och vars dagliga liv binds av begränsande vägspärrar och vägar byggda för bosättarna.
Premiärminister Benjamin Netanyahu insisterar på att återuppta byggandet i bosättningarna i slutet av de 10 månader långa frysningen samtidigt som han förhandlar med den palestinske presidenten Mahmoud Abbas om en "tvåstatslösning" och detta väcker viktiga frågor om hans avsikter.
Om Netanyahu verkligen menar att dela landet, måste han stoppa byggandet av bosättningar åtminstone tills man är överens om den framtida gränsen, vilket skulle klargöra var Israel kan bygga och vilka områden som kommer att evakueras.
Abbas hotar med att samtalen kommer att stoppas om byggandet startar. Netanyahu har anklagat honom för att vara orättvis: palestinierna har förhandlat i 17 år medan tidigare regeringar fördubblade bosättningarna, och han, Netanyahu, är nu ombedd att upprätthålla ett konstruktionsstopp. Detta argument passar i en debattklubb men är inte värdigt en statsman. Utbyggnaderna av bosättningarna var och är fortfarande en av de viktigaste orsakerna till att samtalen misslyckats, att konflikten fördjupats och att tron vuxit att en lösning är omöjlig.
Den 10 månader långa frysningen var nödvändigt för att skapa en grund för samtalen.
I sitt tal vid toppmötet i Washington lovade Netanyahu att försöka finna en överenskommelse tillsammans med Abbas, inte bara att argumentera med honom. Nu har han att leva upp till detta löfte. Istället för att ducka under trycket från bosättarna och deras politiska anhängare måste Netanyahu förlänga byggstoppet av bosättningar och börja samtala intensivt.
Om han fortsätter att vackla i ett försök att behaga alla, både anhängare och motståndare till ett avtal, kommer han inte att kunna uppfylla sitt löfte, göra lösningen mer avlägsen, ytterligare skada Israels ställning och kanske medverka till ett nytt uppror i territorierna.