för lite litania

Idag firades Högmässa i lokala huvudkyrkan. Fastetidens karaktär var tydlig: lovsångspartier nedtonade, violett färg, altartavlan stängd (bilden), Litanian som förbön. Perfekt!

Jag tycker att det finns alldeles för lite litanior.
Alltså riktiga litanior. Menade litanior. Litanior som bön.

I dagligt tal ges ordet slarvigt betydelsen ogrundan jämmerklagan eller åsiktsformuleringstjat.
Inget av sådant är ju Litania. Vad Litania är kan man läsa här. Gör det.


Litanian är alltså en bön. En genomtänkt bön. Rentav en överenskommen bön. Och därmed en gemensam bön om, utifrån och kring allt löst och fast. Och som sådan är den bönen - nummer 700:1 i Psalmboken - ett yttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Eftersom man ber som man tror. Och tror som man ber. Vare sig man är individ eller kyrka.*


Evige, allsmäktige Gud är orden som försångaren - Litanian sjungs - anropar med.

Förbarma dig över oss sjungbedes av alla.

Herre, hör vår bön ber den som leder.

Herre, hör vår bön repeterar då alla och ansluter sig så till försångarens bön.


Försångaren går vidare i anropandet av den treenige Guden med orden:

Herre Gud Fader i himmelen.

Herre Guds Son, världens frälsare.

Herre Gud, du helige Ande.

Och med det som bakgrund ropber alla gemensamt: Förbarma dig över oss.


Var oss nådig hörs från den ensamma rösten som så anger bönens huvudämne: Nåd.

Hjälp oss, milde Herre Gud blir församlingens sätt att säga samma sak.


Utifrån dessa mer allmänna övergripande böneformuleringar fortsätter försångaren med att för Gud precisera, rentav räkna upp, vad som ligger - eller rimligen bör ligga - på människornas hjärtan. Han/hon sjunger:

för alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont,

för djävulens grymhet och list,

för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand,

för ondskans makter i himlarymderna,

för uppror och splittring,

för eld och våda, för ond bråd död,

för den eviga döden

och så stämmer alla in: Bevara oss, milde Herre Gud.


Försångaren be-beskriver huvudsättet Gud besvarar bönerna på, huvudvägen för Guds nåd och när vi behöver den, genom att fortsätta:


Genom din heliga födelse,

genom ditt kors och din död,

genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd,

i frestelse och fall, i välgång och lycka,

i dödens stund, på yttersta domen.

Hjälp oss, milde Herre Gud blir församlingens anslutande rop


Konkreta böneämnen kring den kristna Kyrkans liv, behov och arbete blir som ett block av böner, nästan som attsatser i en lista. Ledaren sjunger:

Vi arma syndare beder dig

att du leder och bevarar din heliga kristna kyrka,

att du sänder trogna arbetare i din skörd,

att du med ordet giver din Ande och kraft,

att du gör ditt namn känt i hela världen,

att du enar alla trogna,

så att det blir en hjord och en herde.

Församlingen ansluter med: Hör oss, milde Herre Gud.


Ett böneblock knutet till samhälle och värd - fler att-satser:

att du förunnar alla folk fred och endräkt,

att du skyddar och bevarar vårt fosterland,

att du välsignar våra hem

och för de unga på dina vägar.

Och som nyss: Hör oss, milde Herre Gud.


Och speciellt behövande:

att du tröstar alla bedrövade och svårmodiga,

att du undsätter alla dem som är i nöd och fara,

att du vederkvicker och hjälper alla sjuka,

att du välsignar allt gott verk,

att du förbarmar dig över alla människor,

att du nådigt hör vår bön.

Hör oss, milde Herre Gud - allas bön.


Avslutningsvis - nu inte sjunget - ber böneledaren med att beskriva Gud, ange målet för bönen samt avger ett löfte, en effekt, av besvarad bön:

Herre, allsmäktige Gud, som hör de botfärdigas suckar och tröstar bedrövade hjärtan,

hör den bön som vi i vår nöd bär fram, och hjälp oss, så att allt det onda som djävulen, världen och vi själva tillfogar oss, genom din Andes kraft blir tillintetgjort.

Så vill vi, frälsta från allt ont, i din församling alltid tacka och lova dig.

Genom Jesus Kristus, vår Herre.

Och folket sade: Amen.


Håll med om att det finns för lite medvetna böner av detta slag. Genomtänkta, allsidiga, omfattande. Ändå är det Kyrkans och den kristnes uppgift i världen att be - genomtänkt, allsidig och omfattande för dem som inte ber. Rentav formulera de böner de som inte ber skulle bett om de haft begrepp att be.



Lex orandi, lex credendi är den höglärda beteckningen på denna princip. Om detta kan mer läsas (på engelska) här.


Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Tack, Stig! För påminnelsen! Litanian är en alldeles utmärkt vacker sjungen kyrkans förbön, oerhört lämplig att använda nu i fastetid. Sjung då gärna även avslutningen - jag får en alldeles tydlig melodi i huvudet, som liksom ljusnar betydligt i "genom din Andes kraft blir tillintetgjort. Så vill vi, frälsta från allt ont" o.s.v.



Jag har både hört kyrkoherde Lars Engquist i Råneå (då ännu kvar i Svenska kyrkan) sjunga Litanian med sällsynt skönhet i min barndom på 70-talet och själv sjungit "prästpartierna" i Litanian i Umnäs kyrka på 90-talet (när jag vikarierade som kantor). Som sagt: en utmärkt kraftig kyrkobön, väl värd att återupptäcka och flitigt använda. Både enskilt och i församlingens gemenskap!

2009-03-01 @ 20:37:05
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: bloggaren själv

"Vackerheten" är ju ytterligare egenskap men jag valde att inte beröra den. Innehållet, fullständigheten, genomtanken, teologin är det viktiga i bönen, i all bön. Inte upplevd estetik - hur sann den än kan vara.

2009-03-01 @ 22:14:39
Postat av: Pär

Hm. Nu måste jag ju faktiskt invända på en punkt - den sista delen går visst att sjunga. Nästan den finaste, rent melodiskt. I mina öron. Sjöng allt idag, plus i onsdags.



Har du för övrigt hört om den ambitiöse komministern som fått rycka in för sjuk kyrkoherde en söndag i fastan? Han infogade där bland alla "för"-satser även "för kyrkoherdens snabba tillfrisknande" varpå församlingen svarar: Bevara oss milde Herre Gud.

2009-03-01 @ 22:20:44
URL: http://teologinorr.wordpress.com
Postat av: SSu

Faktum är att jag sjöng den avslutande delen av litanian när herr Strömbergsson satt och lyssnade. Men någonstans har det tydligen brustit - antingen i sången eller i lyssnandet :)

2009-03-02 @ 15:20:22
Postat av: Andreas Holmberg

Ja, gode bloggare, måste vi välja mellan form och innehåll så ska vi så klart välja innehållet. Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor. Och strunt är strunt o.s.v.



Men om det nu kanske är så att det är innehållet, genomtänktheten, teologin som GÖR litanian så vacker - tillsammans med musiken? Trots den sistnämndas kvaliteter skulle litanian i mina ögon inte vara på långt när lika underskön om innehållet vore svamligt. Jag kanske är alltför högkyrklig i det här avseendet - men jag håller med Gunnar Rosendahl om att skönheten är ett av Guds kännetecken och uttryckssätt (om än här nere på jorden ofta dold i lerkärl eller kidnappad/utnyttjad av den Lede Fi).



Jag älskar slutet på Psaltaren 90 i King James version (tror jag det är): "Let the beauty of the Lord our God rest upon us". Och ja, jag tror att jag ofta har känt den skönheten vila på mej när Litanian sjungits - när genomtänkt teologi, kongenial musik och inlevelsefyllt framförande fått sam-spela och ge en verklig försmak av det himmelska Jerusalem, där dock förvisso inga Litanior mer behöver vare sej sjungas eller läsas.



"...med Laudamus och ej Miserere,

en jubelsång, som aldrig steg härnere."

(Tore Nilsson, 1919-1998)

2009-03-08 @ 02:10:18
URL: http://efsidag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0