9-5 del II
Kräkelfäktningen har börjat.
Det börjar gröta till sig.
Smällarna viner över ryggen.
Såhär på lördagen undrar jag om hockey-liknelsen i förra inlägget egentligen var så bra. Den kunde ju ge intrycket att det hela var ett slutresultat. Biskoparnas debatt - och därmed många andras - har dock inte avslutats av något bröl från en hes Fredrik* som tycker att nu skall spelet vara slut. 9-5 skulle då bättre kunna beteckna resultatet efter en eller två perioder men då håller inte hockey-bilden i alla fall. I debatten kan det ju inte bli fler mål - alltså fler biskopar. Möjligen kan resultatet ändras till 8-6 eller 10-4. Eller 14-0 till något ännu inte framsnickrat kompromissalternativ. Fast risken finns också att poblitiken** stormar rinken och ger biskoparna matchstraff samt dömer 0-14.
Fast jag är tveksam om hockey-språkets tillämplighet fortsätter jag att använda det och konstaterar att fem-måls-laget i alla fall verkar ha bytt målvakt. Från att ärkebiskopen som lagkapten stått i hetluften har mitrabäraren i Linköping ställt sig i kassen för att mota puckar. En av de fem syns inte till - ännu - men de andra fyra säger ungefär att det är väldigt kul att spela hockey och att det är en bra match.
Det tror jag inte ett smack på!!
Ville biskoparna ha debatten offentlig hade den kommit förr.
När man för några år sedan tog beslut om offentlig välsignelsegudstjänst för partnerskap - typ.
Eller för drygt ett år sedan hade man offentligare kunna basunerat att man faktiskt kom fram till det sensationella att ordet äktenskap skall beteckna en särkönad relation.
Eller åtminstone senast i höstas när debatten gick som hårdast i regeringen.
Men då kröp det inte efter ryggen för att gå in i offentligheten. Då kröktes i stället rygg.
För de nio verkar det inte ha gått att vara passiva längre. Att bara lägga sig med benen i vädret och avvakta riksdagens totala överkörning och sedan anpassa kyrka och teologi efter detta tedde sig inte möjligt - naturligtvis. Därför skrev de igår - länkar i förra inlägget.
Och idag kom mothugget i Dagens Nyheter. Kyrkans tidning refererar DN samt låter målvakten komma till tals. Dagen rapporterar.
Kräkelfäktningen har börjat.
Det börjar gröta till sig.
Smällarna viner över ryggen.
Förresten: Apropå kräkla försökte jag via Google få fram en bild för inlägget och sökte på kräkla. Från en finlandssvensk*** hemsida kunde bild och tillhörande information hämtas:
En kräkla är en gammaldags grötvisp, tillverkad av en grantopp. Fast kräklan kan förstås användas till annat också - som klädkrok eller ryggkrafsare, till exempel...
PS: I förra inlägget länkade jag till Helle Kleins blogg i Aftonbladet. Det inlägg jag länkade till vald jag också att skriva en kommentar till. Dei kommentaren blev godtagen och är införd på hennes blogg. DS
* Jag gissar nog att Richführer Freidrich Reinfelt faktiskt skulle vilja tuta - åtminstone lite. Har verkar ju trott att bara Kristdemokraterna skulle vara överkörda skulle resten bli en oproblematisk historia och - som han sa - bröllopsklockor kunna ringa till Midsommar. Till det faktum att hans överdrivna tidsoptimism grusats av den största vigselförrättarens demokratiska rutiner - om så på överraskande högvarv - kommer nu att ledande potentater och potentanter hos samma största vigselförrättare nu börjar krångla.
** Medveten nyordsbildning: publik + politik = poblitik.
*** Present till läsaren kyrkvärd på glid.Jag förstår din frustation trots att den är döljd i ord. Ett råd vore ju att var lite rakare på sak ibland säg vad du tycker utan omskivningar.
Johnny
Jag har väj gjort detta med att vara omständig som min grej- Liksom att försöka maskera klarspråket. Så att läsarena själva drar slutsatsen vad jag menar.
Tack för presenten! Jag kan upplysa om att i min barndom hade vi en kräkla vid vår sommarstuga i Finland. Sommarstuga förresten, det kallas för "villa" på finlandssvenska. Prata om upplagt för missförstånd. Kräklan fungerar alldeles utmärkt vid grötkok. När tillfälle bjuds skall jag helt klart tillverka en.
Vad gäller vigselrätt, äktenskap allt sånt, så är det glädjande att 9 st biskopar stöder det som kristdemokraterna med flera framfört. Det sorgliga är alla dessa dimridåer hela tiden. För alla som "står en bit i från" är det stor risk att man inte alls ser korset där framme.
9 Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig.
10 Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling.
På http://www.visbydf.se/sida.aspmnid=1&Exp=17&ID=43&sub=1 hittar du visbyhövdingens vapen i nämnda fäktning
Jag håller med dej Stig i vad jag tror att du menar ;o).
Det här i DN är till stor del en skenfäktning. Alla stiftscheferna har, utan undantag, med- eller motvilligt, de facto ställt sej bakom heternormativitetens avskaffande också i Svenska kyrkan. (D.v.s. även ungdomar som har ett val ska hädanefter också i kyrka och konfirmandundervisning få höra det närmast queer-klingande budskapet att de precis lika gärna kan bilda familj med en av samma kön som med en av motsatt - kyrkan ställer alltid upp och viger - och att det för ett barn med två föräldrar inte spelar någon som helst roll om, allt annat lika, någon av dem är en pappa eller inte (alt. en mamma eller inte).
Somliga stiftschefer har dock av bara farten gått lite längre än de egentligen hade velat, och för att kompensera det först tagit på sej rollen av språkvårdare (ordet Äktenskaps betydelse skulle då värnas) och sedan rollen av civiläktenskapets tillskyndare. (Det senare i en något ohelig allians med en del liberalradikaler). Men, som Esbjörn Hagberg sa i språkvårdsdebatten kan man lätt få ett intryck av att åsiktsskillnaden är större än den (tyvärr) faktiskt är.
PS. Fantastiskt roligt det där med kräklan - och att det börjar gröta till sej ;oD. Tack, Stig! Det är inte fel att få skratta mitt i eländet. Fast nog är det så man kan gråta också. Hur ska det bli för mina tre förskolebarn - törs man alls skicka dem till Svenska kyrkans ungdoms- och konfirmationsverksamhet om 5 år, när pk-lärandet är garanterat? Och vad håller SvK:s biskopsämbete på att bli för ett skämt?
Jag skulle genast bli romersk katolik om jag fick. Ska man liks tillhöra en villfarande kyrka kan man ju lika gärna gå tillbaka moderkyrkan. Men jag får visst inte för påven ;( DS.
