med det bakomflutna framför sig
Idag - den sista i månad fem - har värmen landat med full kraft med betydligt mer än +20 både på hemorten och på den ort som vi under dagen besökte. Dock såg jag, när jag under seneftermiddagen var väl hemkommen från orten vi besökt och for för att köpa bränsle till gräsklipparen, hur det fortfarande ligger snöfläckar kvar i slalombacken. Jag gissar att skidunderlaget dock far illa just nu och gissningsvis är borta helt när kalendern slår över på juni. I vart fall har löven har spruckit ut, tussilagosarna blommar där sådana finns och det närmar sig sommar.
Om jag igår - vilket jag blogginläggsredovisade - fann mig upphunnen av det förflutna utifrån perspektivet Latinamerika har det bakomflutna* också denna dag lagts framför mig. Det skedde eftersom jag, madammen och den yngre av gossarna vid 8tiden om morgonen placerade oss i bil för resa till Boden. Närmare bestämt till kungliga nittonde infanteriregementet - arméns ryggrad - där den äldre av sönerna värnpliktar med full kraft. Det var regementets dag. Alltså åhörardag. Eller öppet hus. Typ.
Stor uppställning av alla på kaserngården. Musikkår. Fanmarsch - vilket inte är en svordom. Tal av regementschefen. Korum lett av garnisonspastor. Soldaterinran. Du gamla du fria. Samt andra cermoniteter.
När det formella cermoniserandet var över letade jag mig till prästkollegan för att säga morsning och någon meter från honom stod regementschefen på vilken jag också hälsade med handslag, inte honnör.
Läsaren må här nu icke förledas att tro att jag när en passionerad vurm för överstar och andra militära stjärngossar. Icke så! Men för en tid sedan fick jag en hälsning från chefen I19/A9 genom en prästkollega som varit på nåt tjolahopp där översten också varit. Och kollegan, som då bodde i Älvsbyn, hade av den höga militären sports om en annan Älvsbypräst som översten medans han var major haft att göra med på ett rep-möte under det kalla krigets dagar. Alltså jag. Och då kollegan informerat om att jag fortfarande fanns ombads han hälsa till mig - utan honnör.
Då jag således var förvissad att vara hågkommen tövade jag icke utan spatserade fram till det aktuella befälet och presenterade mig. Och han började omedelbart prata om den övning som var både någongång och någonstans i Sverige under det kalla krigets dagar.
Det var kallt krig den gången! Riktigt kallt. Under två veckor i skogen var det en enda dag det blev så varmt så att vi frestades att slänga mössor och handskar. Det var när kvicksilvret hoppade upp till -16. Annars var det mellan -25 och -30, ibland kallare. Det var så kallt att repgubbekompaniet jag tillhörde - fast jag var inte på plats just då - vägrade riva tälten och förflytta sig en hel natt i -35. Myteri alltså!! Och det pratade vi om idag. Översten och jag. Helt kort. Och det bakomflutna kom att ligga framför mig på nytt.
Vidare: Gossens enhet - GRKkompani - hade ställt i ordning en aktivitet för sina tillresta anhöriga. Aktiviteten innebar ilastning i bandvagn och transport till skjutbana för att skjuta AK5 - en modern bössa jag aldrig stiftade bekantskap med under det kalla kriget. Kul. Fem skott på 100 meter och elektronisk mätning av träffbilden, alltså hur samlade träffarna blev. 18,8 cm mellan ytterskotten. Bäst i familjen.
Sedan förevisning av vad ynglingarna och ynglingorna håller på med, materiel, logement osv.
På mitt gamla regemente. Snacka om att det bakomflutna låg framför mig.
Men seriösa känslor kommer också en dag som denna.
Egentligen är det ju ganska bisarrt det här med krigsmakt. Själva idén är egentligen ganska knasig. Men sannolikt nödvändig. Eller? Jag blir som kluven.
Och sonen som enligt mina känslor lärde sig cykla alldeles nyss. Går där i uniform. Instruerar mig, mamman, lillebror, kompis och kompis pappa hur man skjuter AK5. Jag menar: detta med sodateri - hör inte det till vuxenvärlden?? Hör han till vuxenvärlden?? Hattifnatten??!!
Det bakomflutna lades verkligen framför en - typ.
* I filmen Lejonkungen säger den korkade grisen Pumba till Simba ungefär: Du måste lägga det bakomflutna framför dig vilket således är inspirationskällan till detta bakomvända uttryck.
Ni kunde kommit förbi och fikat...typ
