dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken – del ett

På denna min blogg finns två kategorier - åtminstone - som inte sällan påverkar varandra. Kategorierna Exe-geten bräker och Studier tangerar ibland varandra, inte minst beroende på att jag allt som oftast då och då i någon mån studerar exegetik, alltså Bibelvetenskap.

Det Bibelvetenskapliga studiet har just nu lågbudgetkaraktär. Jag söker undvika att köpa ny litteratur utan går främst in för att läsa om en del böcker jag redan har och har läst. Dessutom tillkommer ambitionen att läsa böcker jag någon gång skaffat men inte läst - i vart fall inte i sin helhet. Bara det projektet är på runda 1½ hyllmeter. Till lågbudget-karaktären kan läggas en påtaglig låghastighetsegenskap - men några sidor i veckan blir det allt.


Tidigare har jag nämnt att jag läser Johannesevangeliet på grekiska samt en hiskeligt omfattan-de kommentar skriven av R E Brown.* Nyss har jag passerat berättelsen om när Jesus rann-sakas av Pilatus - fast Johannes får det mer att verka tvärt om. Just nu är det händelserna på avrättningsplatsen som fyller sida efter sida hos Brown. Och klurigt är det. Riktigt klurigt. Jag ställs inför både dubbelexponeringar, symmetrier och strukna frågetecken..


Dubbelexponeringar.


När evangelisten Johannes berättar - eller när vemsomhelst någon gång berättar något - så är det i en speciell situation det berättas vad som skedde i en annan situation. Det blir då så - alltid - att berättelsen på olika sätt och i olika grad på olika ställen påverkas av bägge tillfällena - både händelsen och berättarläget. Texten blir därför en dubbelexponering** av händelserna på 30-talet och den situation berättaren och dem han berättar för befinner sig i inemot och på 90-talet.


Jag tycker denna aspekt är viktig vid Bibeltolkning. Men många gånger förbisedd på så sätt att man ser texterna som exakta historiska referat eller att man ser dem som poetisk-symboliska ordflätor utan samband med vad som faktiskt hände. Dessa bägge vinklingar är faktiskt i lika mån bara olika sidor av samma ensidigt fundamentalistiska hållning och bommar verkligheten - den självklara verklighet att det blir en dubbelexponering när någon för någon annan i efterskott berättar något.


Vad gäller Johannes text konstaterar varje uppmärksam läsare att berättelsen om rättegången mot och korsfästelsen av Jesus skiljer sig markant från de tre andra evangelieberättarna - som inte heller berättar lika. Tidigare tänkte många forskare att det berodde på att evangelie-författarna inte var där eller ens i närheten när det hände och därför redogjorde för olika så kallade traditioner.*** Numera tycker jag mig bland vetenskapliga Bibelkommenterare mer möta uppfattningen att vad som några decennier efter händelserna berättades muntligt om Jesus torde ha varit relativt enhetligt men att de olika berättarna medvetet och genomtänkt färgade sina berättelser - dubbelexponerade - utifrån vad som hänt senare och situationen de befann sig i. Johannesevangeliets författare gör detta å det flitigaste och förefaller ibland mer undervisa i teologi för 90-talet efter Kristus än berätta vad som hände dryga ½seklet innan. Detta är ofantligt intressant men många gånger bortglömt när texterna behandlas i predikan eller annan form av förkunnelse.


Vilken dag som helst kommer jag att fortsätta detta resonemang under rubriken
Dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken - del två.



*  För att få någon sorts överblick över det tidigare nämnda kan läsaren noga granska och rannsaka de inlägg som publicerats under de nyss nämnda kategorierna.

**  Här hoppas jag att läsaren känner det fördigitala fotografiska fenomen som uppkom när man vid fotografering använde samma bildruta två gånger. Oftast skedde detta av misstag utifrån att man ofrivilligt återanvände samma film. Det kunde ge intressanta bilder av exempelvis en tomte med Uppsala domkyrka uppkörd i näsan.

***  Tradition betyder i detta sammanhang inte konservativ sed eller omedvetet fasthållande vid vana, uppfattningar eller beteenden. Innebörden är mer exakt och kan lämpligen beskrivas som viktigt berättelsestoff man mottagit - fått traderat till sig - och för - traderar - vidare.


Kommentarer
Postat av: Pär

En sådan fundamentalistisk hållning möter man relativt ofta i Sv. ky. Mest extrem har jag hört den uttryckt av en extrainkallad lärare (dock prästvigd) på ett av kyrkans utbildningsinstitut, situerat några mil norr om huvudstaden. När någon av oss studenter i ett seminarium anförde stället "jag är vägen, sanningen och livet" som en grund för att faktiskt tro att Jesus är den ende sanne frälsaren, replikerade "läraren" med "hm, det är ju Johannes". Underförstått - det där är bara påhittat någon generation senare. Intressant.

2008-08-30 @ 22:38:40
URL: http://teologinorr.wordpress.com
Postat av: SvBG

Bara en och en halv hyllmeter? Här är det åtskilligt fler...

2008-09-02 @ 10:08:31
URL: http://www.svenbertilgrahn.se
Postat av: Ann O Nym

Hur många hyllmeter olästa böcker har fader SvBG då?

2008-09-02 @ 15:45:22
Postat av: bloggaren själv

Alltså - detdär med 1½ hyllmeter. Det gäller alltså den Bibelvetenskapliga och Bibelteologiska litteraturen. Andra kategorier tillkommer. Bland annat böcker nedpackade i lådor och uppburna på vinden. Det omflyttningsprojektet gick ganska bra för 15 år sedan när jag som graciös 40-åring balanserade tunga bokboxar på stegen. Skulle lådorna tas ned idag behöver den korpolente fadern anlita sina söner för att inte tappa lådorna alternativt vid stegens nedre slut fonna sig momentant klämd mellan sagda kartonger och gräsmattan.

2008-09-03 @ 09:01:38
Postat av: SvBG

Ann O Nym: Du skulle inte vilja veta... nej, men det är minst 15 hyllmeter. Mycket är arvegods, så det finns förklaringar, men ändå...

2008-09-05 @ 22:47:39
URL: http://www.svenbertilgrahn.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0