stigstrombergsson

Just nu, nyårsafton, har det i alla fall blivit lite lugnare och kanske kan dygnet vridas rätt.
Hemkomna från julfirande i ett snö-löst mellansverige och en näst inill sömnlös natt på tåget blev det dygns rast vila ungefär. Sedan . den 28:e - började lägret Livskraft Polar på folkhögskolan.

Livskraft Polar är också detta år en stadig samling ungdomar - ca 65 + ledare) - som möts till läger 28/12-1/1. I sammanhanget har jag tilldelats uppgifter att leda ett tvådagars seminarium samt ansvara för kvällsmässor de tre första kvällarna klockan 22.30. Livet gick alltså in i en mellandags-rea-fart.

Jag vet inte vad man ger mig för diagnos men jag tycker faktiskt det är enormt kul och mycket meningsfullt att vara med vid ungdomsläger. Jag finner det djupt stimulerande att lyssna till vad ungdomarna säger, prata med dem och leda gudstjänster i sådana sammanhang. Jag beklagar verkligen de prästkollegor och andra församlingsanställda som genom att undvika att vara och fara på läger går miste om något så positivt.

Att jag sedan är mindre ung än flera av ungdomarnas föräldrar kan ju vara en komplicerande fakor. Trött har jag blivit men det beror mest på att jag inte lik en ledare i 25-årsåldern somnar som en undulat bara man drar en filt över buren och släcker lyset. Väl hemkommen ca ½1 på natten tar det en stund - rejäl - att varva ner innan ögonen sluter sig.

Smiten från lägret var jag om lördagen med om ett historiskt ögonblick. Jag döpte ett barn till en förälder jag döpt som barn och som jag och madammen är gudföräldrar till. Månne jag därmed är gudfarfar...
Barnet döptes samtidigt som sin kusin från södra Sverige. Modern till kusinen är storasyster till fadern till det förstnämnda barnet och bägge bäjbysarna släktade på föräldrar på så sätt att de såg likadana ut. Det vara bara färgen på dopklänningsbandet som gjorde att man kunde anan vem som var det ena och vem som var det andra barnet. När blöjor togs av syntes också en viss skillnad.
En pittoresk detalj i sammanhanget är att när storebror till kusinen från södra Sverige döptes för några år sedan lystrade dopprästen till samma efternamn som jag - detta av anledningen att hon är gift med en kusin till mig. Jag blev ombedd att döpa här och nu av anledninen att vi är mångårigt bekanta men att kusin-makan blev doppräst var mer av en slump.

Inför förra julen skickade vi en del julkort till folk. Alla dessa fick vi inte kort av det året. Inför denna jul blev då en del av dessa utan kort från oss men i mellandagarna har vi fått senkomna julkort av dem vi inte sände kort till. Detta varannanjulkortsfenomen är lite frustrerande men givetvis inte något stort problem egentligen.

Till sist: Jag har fått ett engelskspråkiga kommenater på min blogg från signaturerna Northlander och Wagdoro som skriver och säger - på engelska - att min blogg är trevlig och användbar. Att dessa har rätt är givetvis självklart men jag fattar inte hur de fattar. Signaturerna går till deras bloggar som jag inte ids läsa...