stigstrombergsson

Kristen tro är mer sann än nyttig var rubriken på det blogginlägg där jag för ett par veckor sedan försökte återge innehållet i den skolgudstjänst som traditionellt firades fredagen före första Advent. Igår morse var det dags igen och denna gång kom det att innebära en alldeles i tidigaste laget Jul-inriktad gudstjänst gemensam för hela skolan. Att vi har julgudstjänsten så tidigt - mitt under Adventstiden  - beror på hur helgerna ligger detta år. Julafton är ju måndagen efter fjärde Advent och eleverna går därför bara till och med onsdag i nästa vecka. Dessutom muckar Svenska kyrkans grundkurs några dagar innan och då fann vi det vara bäst att ha julgudstjänsten på deras muckardag då så många som möjligt av skolans höstelever fortfarande var kvar. Att Grundkursen per kilo kroppsvikt är betydligt mer sång- och musikalitetsutövande än genomsnittet av skolans elever innebär rent faktiskt att skolans kör tappar mycket klang - lindrigt uttryckt - efter det att kyrk-kursen farit. En julgudstjänst med en kör är givetvis bättre än en utan och av alla dessa praktiska skäl och orsaker Jul-firade vi alltså fredagen före tredje Advent.
 
Skolgudstjänsten blev ungefär som det brukar bli: Sånger varvat med skol-präst-prat.
För den eventuellt intresserade hände och sades följande - ungefär:

Först sjöngs Psalm 116: Nu tändas 1000 juleljus. Sedan sade jag:

Om 1½ timme skall jag leda en begravning i stora kyrkan. Den som skall begravas mötte jag när jag började jobba här då han var elev. Nu har cancern ätit upp honom - 47 år gammal.
När jag igår funderade på begravningen dök ett nytt ord upp i huvudet: Med-levare. Gud är människornas Med-levare. Det kommer jag att prata om här också. Det är ju julens - kristendomens - grundbesked till världen - oss. Därför en julsång om det.

Solo: Det strålar en stjärna...

Det finns ett När-Var-Hur i dethär med hur Gud blev vår Med-levare.
I berättelserna nämns kungar och andra så vi vet När.
Det talas om platser så vi vet Var.
Och det handlar om att Gud låter sig födas som ett barn - Hur.
Vi lyssnar - och eftersom det är en Jesusberättelse är det god sed att lyssna stående:

Lukasevangeliet 2:1-20
Psalmen 114 - Stilla natt - sjöngs på så sätt att kören sjöng första versen, sedan samma vers på engelska, tyska och franska för att sedan tillsammans med alla slutsjunga psalmen på svenska.

För två veckor sedan - när Jesus red på en åsna in i Jerusalem - sa jag att Jul och Advent handlar om att Gud/Jesus "är i skiten", inte plockar undan den.
Julberättelsen säger samma sak. Guds föds som en av oss - av en 13-14-årig tjej. I Jesus lever sedan Gud som vi, möter samma liv som vi, också samma skit som vi, dör som vi.
Man skulle kunna säga att Gud omvänder sig till människorna.

Omvända sig är typ ett kristet sätt att uttrycka sig men då oftast för människor - att man skall omvända sig till Gud. Men här är det som tvärt om.
Det är Gud som omvänder sig till människorna. Blir med oss. I och med födelsen.
Jag undrar om ens mamman helt fattade - trots att hon fått veta vem hon skulle föda.
Jag undrar vad hon tänkte när babyn sög mjölk ur bröstat. V
ad är detta? Vem är detta? Är det Gud, själva himlen, jag håller i famnen?

Solosång: Himlen i min famn...

Gud har omvänt sig till människan.
Egentligen har jag sagt det ofta - nästan varje gång vi haft skolgudstjänst.
Det finns en spegelsak till detta - hur vi är vända.
Ta denhär parallellen: Om jag erbjuder andra, någon, att med det jag kan, med mina erfarenheter bidra för att hjälpa till... Då är jag ju som omvänd till den personen. Om då denne bara trallar vidare åt sitt håll blir den ju ohjälpt.
Som spegelsak till Guds omvändelse behövs människans omvändelse till Gud.
Det är jättetydligt i berättelserna!!

Det första den vuxne Jesus säger - och den berättelsen lästets i kyrkorna i söndags - var:
Tiden är inne - det är läge nu!.
Guds rike - alltså där Gud finns, förkroppsligat i mig (Jesus) - är nära.
Omvänd er och tro budskapet.
Så det blir en uppmaning till oss - en konsekvensuppmaning:

Omvänd dig till Gud/Jesus!!
Det kan vara för 50-11:e gången eftersom du vet att du är kristen. Ändå: Ta ett nytt beslut, ett beslut till.
Det kan vara för första gången: Ett beslut. Att säga till Gud: Jag vill vara hos dig. Eller säga det till någon. Eller uttrycka det på något sätt, kanske tända ett ljus? Det handlar om din riktning.

Guds riktning är klar - Gud är omvänd!!
Det visar julberättelserna. En sång till om händelsen.

Kör: Nu är den heliga timmen
Bön, Vår Fader, Välsignelsen.
Till sist psalm 297: Härlig är jorden. Sista versen är en Jul-vers.

Sedan för jag till kyrkan för att leda en begravningsgudstjänst. - som jag inte berättar om här.