en helgs färd mot vecka

Det är söndag kväll och dags för en lite reflexionsstund på http://www.blogg.se/ om ditt och datt. Senast jag skrev var på torsdag kväll och jag var då just hemkommen från skolans julfest och denigenom tämligen proppmätt. Att jag om torsdagskvällen varvat mitt ätande och julsjungande med att i annan lokal tillsammans med några som ej voro på festen planera inför ungdomslägret Livskraft till nyår tilläts inte påverka kaloriintaget alls.

Fredag var det undervisning på skolan.
Svenska kyrkans grundkurs är nu på upploppet och gruppens önskemål om vad de tycker återstår att få reda på tillmötesgicks i möjligaste mån. De två lektionerna fylldes därför av information om och samtal kring en del av den härva kristeliga kyrkor och samfund som man kan möta i konungariket Sverige, vad de olika samfunden och rörelserna står för, deras särarter och historiska rötter. Lektioner av detta slag blir vad de blir genom att alla i rummet ges möjlighet att med frågor, tankar, åsikter och kunskaper bidra till den gemensamma tankebrasan. En och annan vedklabb lägger jag själv på elden men ofta blir rollen väldigt mycket att på tavlan försöka möblera in det jag och andra säger i någon form av skiss. Fredagförmiddagens tavla såg vid lektionernas slut ut på vidstående vis. Kanske går den att tyda...

Fredag kväll reste madammen medelst järnväg till Umeå för att visitera äldsta dottern och jag befann mig vara den ende riktigt vuxne hemma i bostaden. Det var med andra ord dags för utsvävningar, alltså ätande av ostbågar. Denna i princip onödiga produkt finns i ett stort antal variationer vilket man kan se om man besöker http://www.olw.se/ - likt kaviar och kexchoklad vars produktmultiplicitet jag tidigare kommenterat*. Av alla varianter som finns är det den bildbilagda jag föredrar.

Sådana förlustelser straffar sig givetvis genast.
Cruncherz heter den - alltså knapriga ungefär - och knaprigt blev det.
Det var en hård rackare tänkte jag när tuggandet mötte ett kraftigt mothugg.
Det är väl inte... Jo det var det.
En flisa for ur en kindtand. Och där flisan satt befinner sig tungspetsen nu för det mesta. Tandläkaren väntar men jag tror att den invidflislagda slanten inte förslår.

Lördagen innebar, likt fredagen,  s-k-i-t-v-ä-d-e-r med plusgrader och blasknederbörd.
Dagen tillbringades därför inomhus läsandes god teologisk litteratur - bland annat.

Idag predikade en av skolans Bibelskoleelever på EFS. Han är van att predika, metodist, kommer från Ghana och går skolan främst för att lära sig på svenska den tro han är väl bevandrad i. Det var Internationell gudstjänst med medverkan av flera personer som kommer från andra länder men som nu finns i Älvsbyn och har funnit ett andligt hem i EFS-föreningen.

Sittandes i lokalen kunde jag inte låta bli att fundera lite kring samfunds uppdelning i allmänhet och grupp-uppdelningen Kyrkan-EFS i synnerhet. Nog påminner det lite om Bibelberättelserna om hur den sammanhållna stamfederationen som blivit ett rike under kung David och Salomo delades i ett Nord- och ett Syd-rike. Nordriket - som i min tanke motsvaras av EFS - var utbrytare som betonade sin självständighet, vitalare och inte så institutionaliserat. Sydriket - alltså motsvarande Älvsby församling - hade sitt centrum i huvudhelgedomen, ämbetet av Davidsättlingar och överstepräster och trögare på många olika sätt. Bägge hade på olika sätt problem vad gällde lojaliteten till Gud och klandras av profeter för att de haltade på bägge sidor. Så småningom gick de under var för sig - Nordriket först.

Vad hade hänt om enigheten bestått?
Eller om Nord- och Sydrikena förenats??

* Se inläggen kaviar med... av den 14/9 och terrorbalans för en säkrare värld av den 28/9.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0