slapp-pangschis!

Jag har ju helt kommit av mig!

Det var en vecka sedan jag bloggade. Frågan inställer sig:

Är man en bloggare om man bara bloggar en gång i veckan? När man skulle kunna skriva mer då man har mycket mer tid än förr?

 

När jag för ett antal år sedan promenerade hem från folkhögskolan som då var min arbetsplats mötte jag ett par jag kände, någonstans 15-20 år mindre unga än vad jag var/är. De var då nyligen pensionerade och vi bytte tankar om livet, tillvaron och vardagen.

Vi har så mycket att göra! förtäljde de. Vi är SÅ upptagna!

Jag har en teori om vad det beror på, sa jag.

Jaha? blev reaktionen.

Jo, fortsatte jag. Tiden räcker inte för allt ni ska göra för att ni blivit så gamla att allt går så sakta.

Mannen sparkade mig på smalbenet.

 

Jag hade mer rätt än jag trodde. Inte så att det jag nu gör går sakta när jag gör det men det gäller ju att komma sig för att göra det – eller något. Det märker jag ju att jag inte kommer mig för. Jag skulle kanske kunna göra det eller det – men det kan jag ju göra sedan blir som min tankegång. Att som pensionär få, som det heter, göra som man vill betyder att man ofta inte ens kommer sig för att vilja.

 

Men det finns också faktiska faktorer – här hade min svensklärare på gymnasiet markerat med rött och skrivit Störande upprepning.

 

Sträng kyla är en pacificerande faktor. Bara någon enstaka dag har det de sista tre veckorna varit mindre kallt än minus 20. De dagarna – jag tror det är två – var det runt 15 och snöade ordentligt. Mellan 25 och 30 har varit normaltemperatur i januari.

Det är inget att göra något åt. Inte ens att bli arg eller förvånad över. Är man norrbottning med åtminstone något bakom pannbenet vet man ju att januari sällan innehåller mildväder och då jag faktiskt inte måste något eller någonstans så kan jag ju sitta snällt i min fåtölj med en kopp varm dryck, se någon serie på Netflix och kanske nicka till då och då.

 

Färre intryck spelar in. När jag var i tjänst, och inte förfogade över tiden som jag ville, fick jag ju intryck som stimulerade tankelivet och kanske i någon mån bloggandet. Det gällde också i höstas då jag var ny-ledig men ändå tjänstgjorde ungefär på halv tid. De impulserna är jag nu utan i ganska stor utsträckning. Det känns lite tomt men är ändå helt i sin ordning. Men eljest. Att för egen del hitta rollen av att vara kristen och präst och tillhöra en församling men detta inte yrkesmässigt är jag inte riktigt framme vid än.

Ändå: Något händer också för mig i gränstrakterna till att verka i församling. Jag har ögon mitt i ansiktet och öron på sidan om huvudet samt hjärnan att fundera med i närheten av dessa sinnesorgan. Dessutom har jag ju en och annan uppgift man bett mig hålla i.

 

Bibelstudiegruppen på kvällstid är en sådan uppgift, en evighetsverksamhet i Älvsby församling. Under de 40 år jag kan överblicka kan det möjligen vara någon termin den tagit time-out men då har det berott på stora vakansproblem på prästsidan. Annars har den funnits. Ofta har det funnits ytterligare en eller två grupper som regelbundet samlas för att läsa och prata om vad det står i Bibeln.

1983 flyttade den dåvarande kyrkoherden och jag fick då förmånen att hålla i vuxenstudieverksamheten under hela 80-talet samt en bit in i decenniet efter även om jag då slutat i församlingen och hade annan tjänst. Nya präster, framför allt en, tog sedan vid men sedan denne, förra kyrkoherden, som hållit i det hela gott och väl i mer än 20 år slutat blev betinget mitt igen.

 

I tisdags gjorde jag i ordning en ny deltagarlista för vårterminen. 23 namn. Alla på listan är inte närvarande varje gång men 17-20 brukar vi vara tisdagar udda veckor kl 18.30 i Älvsby församlingsgård. Gruppen är öppen och givetvis inte begränsat till dem som finns på listan. Nya kommer alltid till ungefär i den takt som andra inte längre deltar. Det finns de som varit med länge men man behöver ju inte vara raketforskare för att fatta att flera av dem som deltog på 80-talet inte länge är på banan utan har – som det heter i Frälsningsarméns dödsannonser – befordrats till härligheten.

Denna vecka kom vi i alla fall via en äventyrlig båtresa och ett skeppsbrott på Malta äntligen till Rom. Det tog oss  ungefär ett år att paddla genom Bibelboken Apostlagärningarna. Nu blir det nya tag och nästa gång – den 12 februari – planerar vi att börja med de brev som evangelisten och aposteln Johannes skrev och som finns i våra Biblar. Vi börjar med första brevet – vilket knappast torde förvåna någon – och räknar med att innan sommaren hinna den delen av Johannesskriverierna.

 

Samos-cirkeln börjar nästa vecka. Det har varit två informationsträffar för att man skall kunna få veta vad det handlar om och fundera på om man vill anmäla sig. Första onsdagen i februari ca 19.15 (efter Veckomässan som börjar 18.30) startar denna månatliga tanke- och förberedelsedel för dem som avser att åka med. För det blir en resa. De anmälda deltagarna räcker för det. Och så finns de som sagt att de skall med men inte ännu anmält sig men jag bedömer att det i alla fall finns platser kvar om någon som läser detta skulle bli nyfiken. I vecka 20 går själva resan och då är det händelser, personer och resonemang ur Johannes evangelium som vi skall ägna viss tid åt varje dag. På församlingens och folkhögskolans hemsidor kan man lära ser om saken.*

 

På söndag har man bett mig ansvara för gudstjänsten i Älvsby kyrka. Gissa från vilket av Nya testamentets fyra evangelier texten är hämtad och som förkunnelsen skall utgå ifrån! Kan det, liksom många söndagar under första halvåret, vara Johannes? Och när Fastan väl börjar – vilken författaren berättelse om Jesus lidande och död följer man i år? Rätt igen.

 

Här stoppar jag – för nu.

 

Men jag har (minst) en grej till som bryter slapp-pangschis-tillvaron. Jag skall under vårterminen vikariera som religionslärare på Allmän linje på folkhögskolan. Träffade deltagarna första gången i onsdags. 19 på listan men 4 sjuka. De flesta runt 20 år gamla. 5 så kallat svenskfödda. I övrigt Eritrea, Somalia, Afghanistan, Iran, Japan, Syrien. Drygt halva gruppen svarade Islam på min fråga Vilken religion har du?

Skall bli intressant! Särskilt då det nu är Islam som skall tas upp innan Hinduism, Buddism och annat. Under hösten jobbade de med Judendom och Kristendom.

 

 


* Måste man vara kristen för att delta? är en fråga jag fått.

Svar: Nej! Man är sig själv! Troende, tvivlande, sökande, intresserad, kompis. Öppen bör man vara då det ju är kristna saker och hyss som präglar dagarna – men det är liksom en annan sak. Man måste inte anse sig eller anses ”färdig”. Viktigt!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Akta dig för den klassiska fällan! Att ha för mycket tid leder lätt till att man bara gör saker "sedan". Det leder snabbt till att man inte får något gjort och man glömmer bort att tiden går...

2019-02-01 @ 20:23:17
Postat av: Anonym

Tillägg till ovan: Även att njuta av tiden är att få något gjort. Men det kan också lätt glömmas bort och bli blasé

2019-02-02 @ 09:35:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0