stigstrombergsson

Jag börjar med långbänken!

I tre veckor har det bara med någon ynka dags undantag varit kallare än 20 grader, oftast mellan 25 och 30. Det är värt att notera då kylan dämpar aktiviteten en hel del och gör en lat. I alla fall mig.

Så till reprisen – den ena.

Jag såg det på söndagsmorgonen i återblicken Facebook bjuder på och som bilden visar – den blir större om man klickar på den.

För 6 år sedan var Kyndelsmässodagen också den 3 februari och jag hade att förkunna på EFS här i byn. När jag såg detta var det ett par timmar kvar till gudstjänsten i kyrkan detta år men ingen överraskning. Jag hade noterat saken redan på lördag när jag satte mig för att skriva ned tankar inför helgens uppgifter.

Jag har som sed och har alltid haft som sed att när det gäller en så kallad Huvudgudstänst – oftast söndagar 11.00 – vara noga med att skriva min förkunnelse från noll, att förbereda mig som om jag inte tidigare hade jobbat med just den texten. Detta har varit min sed, policy, vana och rutin. Det har även varit min sed, policy, vana och rutin att i fulltext skriva det jag avser säga. Mening för mening. Allt. Visst har det förekommit undantag i form av en och annan mind-map och någon gång i Familjegudstjänstsammanhang en teckning av hur jag tänker mig att white-board-tavlan skall växa fram och se ut under samtal med barnen (och de vuxna) men de undantagen bekräftar bara min regel: Jobba från noll och manus i fulltext – maskinskrivet, handskrivet eller utskrivet.* Manuslös eller bara stolp- eller punktförsedd har jag ytterst sällan ställt mig bakom en ambo eller äntrat en predikstol.

Fast jag söker jobba från noll tittar jag då och då ändå i gamla noteringar för att se vad jag tidigare sagt kanske till samma människor. Jag gjorde så i lördags och fann att jag behandlat andra årgångens text för sex år sedan men då på EFS, alltså i en annan lokal med till stor del (men helt) andra gudstjänstfirare. Jag fann också att jag för tre år sedan med kort varsel fick göra ett inhopp i kyrkan då en kollega blivit sjuk. Då återanvände faktiskt det gamla i lätt bearbetat skick – noterat i manus. När jag satt där med mina papper fann jag alltså att jag två gånger hållit en predikan som var väldigt lik den förkunnelse som förra veckan skvalpat runt i min skalle och som jag avsåg att börja formulera.**

Jag erkänner! Jag bearbetade mitt gamla manus. Strök en och annan del. Lade till en del annat. Och följden blev att jag vart tredje år hållit ungefär samma predikan. Är det fuskatt köra sådana repriser?

Den andra reprisen börjar i morgon. I morgon kväll.

Det har formats en grupp som i vecka 20 vill resa på en grupp- och temaresa till den grekiska ön Samos – om detta har jag berättat tidigare. En del av dem som skall fara i år var med i våras och en del är nya. Det finns också platser kvar.

I morgon kväll ca 19.15 samlas anmälda och ännu inte anmälda resenärer till en första förträff – kallad Samos-cirkel. Så gjorde vi månatligen förra året och det konceptet var bra. Exakt repris blir det naturligtvis inte då det är andra människor och till en del annat innehåll vi fokuserar på i år. Men lite recycling känns det som – eller kanske nåt-vettigt-igen.

Klockan 19.15 alltså! Med möjlighet att innan fira Veckomässa i kyrkan 18.30.

Men innan i morgon bitti skall bilen till verkstan. Ny servopump ska dit men det är egentligen också en repris då pumpen tidigare suttit i en annan bil lik vår. Och med bilen lämnad för omvårdnad kort promenad till Folkhögskolan för att undervisa i religion på Allmän linje. Islam är på tapeten och majoriteten av gruppen är muslimer.

Och det skall fortsätta vara kallt...

*  De manus som befinnes vara maskinskrivet – det finns ett antal – tillhör de första åren av min tid som präst. Jag övergick mer och mer till handskrivna vikta A5 men menar nog egentligen att den gamla Facit-Privat-maskinen var en finurlig uppfinning med tangentbord och skrivare i ett.

**  För sex år sedan publicerade jag på bloggen det som då sagts – här.