johannes ε*

Det är udda vecka denna vecka.

 

Det betyder att i morgon, tisdag, samlas babbelstu – förlåt: Bibelstu – diegruppen som brukligt är klockan 18.30 i Älvsby församlingsgård. Då och då har jag nämnt den. Jag har också berättat att för två veckor sedan gjorde vi något av en nystart. Vi hade då ytterligare ett par veckor tidigare avslutat vår årslånga genomgång av Apostlagärningarna och det hade blivit läge att ge sig i kast ett av breven i Nya testamentet. Johannes första brev noga sagt.

 

Det tog vi upp på Tomas tid sa en av deltagarna. Hon visade på noteringar hon gjort i sin Bibel. Flera nickade instämmande.

Va bra! Då kan vi växla i att leda samtalet! sa jag. Då nickade ingen.

 

Under hela den tid jag kan överblicka i Älvsbyn – snart 41 år – har det funnits minst en Bibelstudiegrupp. Från hösten 1983 och ungefär tio år framåt hade jag förmånen att få finnas med. Det blev möjligen någon termins time out en bit in i 90-talet när alla fyra prästtjänsterna var vakanta men det rörde sig om max ett halvår innan Tomas Lång som komminister och sedan kyrkoherde ledde gruppen i runt räknat ett kvartssekel innan han slutade och jag fick uppdraget igen.

 

Det finns individer som är med nu och som var med på 80-talet men alla kan ju förstå att det är frågan om enstaka figurer. Att människor blir äldre och så småningom dör är naturligt men Bibelstudieverksamheten har inte upphört. Lite i vågor har det varit men nya personer ansluter. Gruppen är ju öppen!

 

Vid ett terminsskifte eller när man byter material är det extra enkelt att ansluta – alltså nu.

Det är därför jag skriver om saken på min blogg och på Facebook.

 

Att läsa breven i Nya testamentet var och är annorlunda än att läsa till exempel evangelierna, berättelserna om Jesus. För två veckor sedan delade jag en del funderingar kring den saken och jag återger nu det här i några punkter:

 

  • De som skrev de skrifter vi har i Nya testamentet hade några läsare/lyssnare i åtanke. Det är egentligen ganska självklart. De som skrev visste något så när vilka lyssnarna var, vad de hade för förhandsinformation och vilka omständigheter som rådde. Det påverkade författarna.
  • När ett åhörargäng -man läste ju alltid högt i antiken – fick ett evangelium visste de i förväg vad som stod i boken. I mer än 30 år innan det första evangeliet skrevs hade man ju berättat muntligt om Jesus. Man kunde alltså storyn. Man visste hur det skulle gå när när någon började läsa den prosa som evangelisterna mest skriver. Man uppfattade hela Jesusberättelsen samtidigt – även när man läste bara en del eller en episod. Man läste/lyssnade synkront – så kallas det på bibelvetenskapliska.
  • Vad gäller detaljer i den story man kände hajade man till om en författare presenterade saken lite annorlunda än vad man redan hört från någon annan. Platsbyten på händelser, ändringar, strykningar och tillägg fick en att fundera och det vet författarna. Bland annat därför de ibland lite lurigt ändrar en del saker.
  • När ett brev kommer – och breven är grovt sagt skrivna innan evangelierna skrevs – är innehållet okänt. En läsarna/lyssnarna vet ju inte vad ett brevet innehåller. Det är en eller flera nyheter och aktualiteter som bygger på det man hört, inte ännu läst, om Jesus. Det är en annan slags litteratur – mer kompakt, sammanfattande, resonerande. Ett brev kan innehålla några saker och ibland tugga om lite men är i huvudsak stegvisa resonemang – och bör läsas så.

 

Efter ungefär dessa punkter bet vi tag i Första Johannes brev kapitel 1.

Läs nu det gärna. Nej, inte gärna. Läs det!

 

Följer man resonemanget ser man att

  • först står det något om Jesus i vers 1-2.
  • I vers 3-4 nämner Johannes avsikten med sitt brev – att läsarna/lyssnarna skall vara i gemenskap med avsändarna. Detta är sättet att vara i gemenskap med Gud, alltså ingen Gudsgemenskap utan koppling till andra som tror.
  • I vers 7 ett litet omtag om Gud och själva fundamentet i kristen tro – förlåtelsen.
  • Fem viktiga teser, alla inledda med ”om vi”, kommer så i verserna 8-10.

 

Kapitelindelningen är betydligt yngre än själva texten. Första kapitlet som är kort är ett perfekt exempel på brevens kompakta stil. I det betydligt längre andra kapitlet resonerar Johannes vidare och det skall vi prata om i morgon kväll.

Man kan ansluta!

 

 


*  Femte bokstaven i det grekiska alfabetet är epsilonε – ett kort e.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0