stigstrombergsson

new frontiers

 

Sedan Lukas i Apostlagärningarnas kapitel 6 presenterar sju nyarbetare med namn gick han snabbt vidare och berättade om en av dem – Stefanos. I kapitel 8 som detta blogginlägg ytligt behandlar är Stefanos död och turen går till en annan av de sju – Filippos.

 

Läs NU det aktuella kapitlet. Apostlagärningarna 8. alltså NU.

 

Det står att fromma män begravde Stefanos. Det måste ha varit icke Jesus-troende judar som gjorde så, inte Jesus-troende. Förföljelsen ledde ju till att alla utom apostlarna skingrades. Lukas berättar inte varför de tolv skonades eller blev kvar. Var det för att de åtnjöt respekt och att förföljarna inte ville ta sig an dem? Var det för att de var arameisktalande och inte tillhörde den grekisktalande grupp där konflikten mellan icke Jesus-troende och Stefanos utspelat sig? Skickade de iväg de andra troende men valde att själv likt Jesus möta döden i Jerusalem? Inget av det vet vi något om men fundera kan man ju.

 

Förföljelsen innebar hur som helst att gränserna förflyttades både geografiskt men framför allt vad gäller vilka man presenterade budskapet om Jesus för. I Samarien med dess befolkning, som av rättrogna judar sågs som mindre värda halvhedningar, berättar Filippos om Jesus samt gör tecken och under. Vers 12 berättar vad det ledde till: när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor.

 

Men här skavde det. Att förkunnelse-tro-dop-Ande var sammankopplade var det naturliga man visste av. I Samarien saknades Anden och de sätt Anden yttrade sig på.

Var det rätt, det som skett? Kunde samarier bli Jesus-troende utan att först bli ”riktiga” judar? Eller blir de en egen församling halv-troende utan Anden?

Verserna 14-17 visar hur situationen rätades upp. Petrus och Johannes lämnar Jerusalem, kommer till Samarien och konfirmerar med bön och handpåläggning samariernas dop – och de får Anden.

 

Skall detta förstås som ett normalläge så att kyrkoledning – biskopar – i en speciell konfirmationsakt gör dopet komplett? Eller var det som blev en följd av Filippos arbete ett gudomligt undantag från normalordningen för att det genom några av de tolv skulle manifesteras att de Jesus-troende är en gemenskap och hör ihop trots olikheter?*

Längre fram i Apostlagärningarna berättar Lukas om fler tillfällen som bryter normalsambandet förkunnelse-tro-dop-Ande. Alla dessa är förknippade med att en tankegräns flyttas och nya kategorier av människor infogas bland de troende. De är alltså berättelser för Theofilos om undantag och i detta fall beviset för att samarier kan blir Jesustroende.

 

En annan gräns, en annan kategori värd att fundera över var proselyterna. De är inte födda som judar utan sådana som efter val lämnat olika former av hedendom eller otro och övergått till den judiska tron. Kanske var Theofilos en proselyt. Kan de tas upp i den Jesustroende gemenskapen rakt av?

 

Från vers 26 berättas att de också kan anslutas till den Jesus-troende gemenskapen.

Om det skriver jag nu inte en ny text utan nöjer mig med att om en detalj återanvända i ett 10 år gammalt blogginlägg i lätt bearbetad form. Såhär skrev jag:

 

Särskilt intressant i kapitel 8 är vers 37. Här må nu bloggläsaren plocka fram sin Bibel och leta upp versen. Jag gör därför en paus i fram-ställningen så att du kan göra detta.

 

Fuskis!!! Fram med din Bibel nu!!! Leta upp Apostlagärningarna 8:37!!!

 

Har nu läsaren följt instruktionerna finner denne, vare sig det är en han eller hon, att versen 37 saknas och vers 36 följs direkt av vers 38. Ser du icke detta kolla noga en gång till.**

 

Vad är det här för en dj-a Bibel! Den är ju inte ens komplett!!

ropade en konfirmand som för många år ställdes inför samma uppgift – en uppgift jag regel-mässigt brukar dela ut till människor jag har att göra med i olika kurs- och utbildnings-sammanhang. Fler än den konfirmanden brukar bli frustrerade även om de flesta inte ger sina känslor dylik kraftfull språkdräkt.

 

Men det är bara att konstatera: Vers 37 saknas!! Sådetså!!

 

Fast en gång måste den ju ha funnits och getts nummer 37 av den som numrerade verserna – något Bibelboksförfattarna inte själva gjorde utan skedde senare. Versnumreraren under medeltiden var rimligen inte så korkad att han – här är det knappast en hon – gick direkt från 36 till 38. Han måste där ha sett ord som nu är borta. Då stod det alltså något där – men inte nu.

 

Lite fakta: I alla handskrifter till Apostlagärningarna från antik tid finns frågan i vers 36: Vad hindrar att jag blir döpt? Agerandet – alltså stopp på vagnen, ned i vattnet och dop – i vers 38 står också i alla handskrifter. Men i några få skrifter av lite yngre datum i västra delen av Medelhavsområdet har någon gjort ett tillägg och skrivit in ord som senare kom att bli vers 37.

 

Gissningsvis har det gått till så här:

 

Någon som läste en handskriven variant – enda möjligheten under antiken – tyckte att frågan Vad hindrar att jag blir döpt? saknar sitt naturligt uttalade svar. Läsaren ifråga kände frågan som den fråga var och en som skall döpas alltid ställer vid sitt dop, riktad till den som döper. Läsaren fattade alltså saken så att Apostlagärningarnas författare genom att ställa dopfrågan givetvis underförstod dopordningens svar, ett svar välkänt för alla kristna/döpta. Det svaret löd dåförtiden: Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske. Efter döparens svar bekände då dopkandidaten: Jag tror att Jesus Kristus är Guds son! Och då blev det dop av.

 

De aktuella välkända följdreplikerna skrev någon läsare av någon Apostlagärning för säkerhets skull in i marginalen. När den skriften senare blev nött och därför kopierades för hand kom kopiatören eller kopiatösen att flytta marginalnoteringen in i löptexten. Vips så fanns det två varianter på berättelsen om etiopierns dop – en grundvariant bara med hans fråga och en annan så kallad läsart med lite mer dialog. Då det skett i väst kom tillägget med i översättningar till latin och därmed in i den latinska Bibeln Versio Vulgata som var Bibelversnumrerarens vardagsBibel. Numreraren fick användning för en trettiosjua.

 

Men kan det inte gått tvärtom? Att det stod från början men tappades bort??

Näppeligen? Av två skäl:

 

De flesta och bästa handskrifterna saknar svarsdialogen – en viktig så kallad yttre anledning.

Det finns inte heller någon anledning att stryka orden om de stått där från början och på så sätt skapa en lucka eller ett hål i resonemanget. Däremot kan man frestats att fylla luckan, räta ut vad man upplevde vara ett frågetecken och på så sätt förbättra texten – alltså något av inre anledning.***

 

Vad hindrar att jag blir döpt? är frågan i fornkyrkans dopordning och också för etiopiern.****

Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske! är kyrkans svar och uppmaning. Tro.

Jag tror att Jesus Kristus är Guds son! anger vad den tro tror som räcker för dop, för att man skall bli, vara, räknas, räkna sig som kristen. Här saknas dogmatiska finlirerier kring arvssynd, treenighet, nattvard och allt möjligt annat. Givetvis betyder inte detta att sådant är oviktigt. Den uteblivna Bibelversen beskriver bara vad som är viktigast och nödvändigt: Jag tror att Jesus Kristus är Guds son!

 

Tänk vad det kan stå viktiga saker där ingenting står!

 

---

*  Nutida kyrkor ger lite olika svar. I engelska kyrkan och katolska kyrkan kompletterar biskoparna med konfirmationens sakrament de dop präster genomför. I Svenska kyrkan behöver dopet inte kompletteras vilket innebär att konfirmationen inte är ett sakrament men en god sak i alla fall, ett pedagogiskt projekt ämnat att leda till medveten tro hos barndöpta.

**  Har läsaren Karl XII:s 1700-tals-Bibel i original eller faksimil finns versen. I alla senare svenska översättningar ska den vara borta.

***  Textförändringar av olika slag är väldigt vanliga i litteratur från antiken och Bibelns böcker är i det avseendet inga undantag. Ibland är förändringarna förbättringar, ibland misstag, ibland obegripliga, som regel betydelselösa. Då det finns cirka 5000 handskrifter och textfragment till större eller mindre delar av vad vi kallar Nya testamentet och inte två av dessa är exakt likadana blir det ett spännande deckarjobb att försöka klura ut hur autografen, alltså originalet, var formulerat. Men som sagt: Varianterna är som regel helt betydelselösa.

****  Samma ganska speciella ord för hindrar finns också när Jesus säger: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte – något som utifrån en exe-gets bräkande innebär att också den texten anspelar på dopet.