stigstrombergsson

Att ha gett sig i kast med att dagligen skriva ett blogginlägg om ett Bibelkapitel får bland annat den bieffekten att det inte bloggas om annat viktigt i tillvaron. Det jag hållit på med längre än Jesus fastade i öknen är ju att bränna ungefär en timme med att läsa på lite och sedan skriva ett blogginlägg som i sin manusform är på ungefär ett A4. Att då ta ytterligare en timme i anspråk för att beblogga något annat låter sig inte göras, särskilt eftersom det hela redan i utgångsläget lider av ett sena-kvällen-eller-tidigt-på-natten-syndrom.

Vad har jag då inte kunnat blogga om? Ett antal tåppicks kan radas upp såhär sent den kväll jag inte kommer att orka skriva P minus 54 som får anstå till imorgon eller i övermorgon.

Vårens militanta framfart!

Om lördagen gjorde jag och Primärhustrun en utflykt in i självaste naturen. När vi cyklade över älven såg vi att isen låg kvar men verkade vara allvarligt rutten och porös. Regn och mild väderlek hade påverkat täcket men det var ändå inte uppbrutet.

Det var det dagen därpå och igår såg vi under promenaden över till Norrabyn att flaken raskade nedströms mot Bottenviken. Fåglarna som håller till på fälten just ute i Norrabyn – gäss, änder, svanar, tranor och andra fjäderfän – rör sig i motsatt riktning, uppströms i riktning myrlandet och fjällen.

Blåsippa är vad jag fattat fridlyst. Den skall inte heller finnas såhär långt norrut. Dock har någon någon gång trotsat fridlysningen, grävt upp en och annan planta nere i södern och stoppat ned den i jorden i en och annan extrem södersluttning där det nu blommar (alldeles invid drivorna). Tussilago lyser också mellan snölegorna.

Sossarna har skärpt sitt invandringsmotstånd ytterligare.

Om det tycker jag inte. Alltså inte så att jag inte tycker något. Tvärtom. Jag tycker inte om det. Att S blir ett nationalsocialistiskt arbetarparti är fel. Att moderater och (till min förvåning) kristdesperater intimt trycker sig mot SD för att få väljarvärme förvånar mig inte men jag trodde att S var mer fasta än så i det ideologiska humana solidariska hullet.

Idag för sex år sedan blev jag farfar till barnbarn nummer två – Adrian. Mumma!

Det var tre saker jag inte hunnit blogga mer vidlyftigt om eftersom tiden gått – och går – åt till den i läsekretsen impopulära serien P minus. Men man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg. Något får offras.

Denna dag, tisdag 8 maj, har i övrigt sedan i morse fyllts av praktiska förberedelser av lektioner och arbetsmaterial för de kommande två kursveckorna på Samos. Jag säger kurser eftersom det är vad det är i två former. Dels rent praktiskt eftersom dagarna innehåller ”lektioner” och reflexioner enligt en uppgjord plan och tanke. Naturligtvis blir det inte exakt samma den första kursveckan med vuxna deltagare som den andra med främst högstadieelever – men det är kurser. Dessutom sker det i samverkan med Älvsby folkhögskola och är därför i deras och i formell mening kurser.

Bibelstudiegruppen samlades ikväll för sista gången denna termin. Samtalet handlade om kapitel 10-12 i Apostlagärningarna men fick sig en rejäl urspårning eller alternativriktning eftersom det kom upp frågor och synpunkter på situationen i Mellanöstern – innan vi återgick till mitten av den Bibelbok vi dryftat sedan i januari.

Och så har Trump tvärt emot vänners råd försämrat relationerna med Iran. Jag tror inte att den hårdheten i affärer bygger en säkrare värld. Att bara Israel och Saudi-Arabien stöder honom säger en hel del.