εν Πυθαγόρειο 5/18 – turkiet

På mina Speciella resor har jag ambitionen att för min egen och inte någon annans del näst intill dagligen skriva en resedagbok som jag för min egen och inte någon annans del publicerar här på min blogg. Att det finns folk som läser det jag för min egen och inte för någon annans del lagt här är naturligtvis fullt tillåtet men i grund och botten deras eget problem, inte mitt.

 

Om jag när jag gick gymnasiet hade skrivit något som liknar stycket ovan hade min svensklärare fattat rödpennan i fast grepp och skrivit Störande upprepning! Om någon fortfarande skulle vilja rikta den anmärkningen är det deras eget problem, inte mitt.

 

Efter denna svamliga inledning – nu till saken!

 

Ambition och verklighet sammanfaller inte alltid. Faktiskt ofta sällan.

Räknar jag in inlägget framtidskrivandets trefald i εν Πυθαγόρειο-serien blir det 6 inlägg på nio dagar och ambitionen är bara tvåtredjedelsuppfylld. Adderar man till detta tanken att serien P minus – här i Grekland π µινυς – dagligen skulle visa på någon form av nedräkning uppkommer ytterligare en ambitionsmiss. Idag skulle det i det fallet bli π µινυς 41 men det jag åstadkommit i den fallande skalan är bara till π µινυς 45. Ligger alltså efter då folk, värme och program kommit i vägen.

 

Det var om fredagskvällen vi hade Mässa med konfirmation och de Kyrkohandboksförbrytelser jag berättade om i denna series förra inlägg. Idag är det måndag och just nu noga räknat eftermiddag. Det rum jag har vetter mot öster så min balkong befinner sig i icke tokhet skugga. Den är därför lämplig som läs- och skrivmiljö denna tid på dagen med sina bara 29 grader.

 

Lördagen var en dag då förmiddagen ägnades åt en person – den Heliga Pelagia – i en liten kyrka med hennes namn. Samtal, tankar. Vuxna människor är intressanta och inte lika lätta att förutspå som tonåringar som jag ju testat materialet på tidigare år. Blandade åldrar och olika erfarenheter och synsätt är ju liksom mer oenhetligt än en bunt tonåringar. Även 14-15-åringar är givetvis olika men erfarenhetsmässigt är spännvidden inte lika stor.

 

Kvällsprogram och samtal i dessa är lagda på entreprenad i meningen att deltagare får teckna sig för att leda innehållet. Det är en bra grej som innebär variation och inspirerar. Rekommenderas till ett annat år om församlingen väljer att reprisera konceptet i modifierad form. Jag som är av den sorten att jag ofta mitt i något planerar nästa drag, alltså vad vi kan göra ett annat år, gör det inte nu. Men jag kan förstrött tänka lite på vad andra kan göra om ett år – om de och andra vill och vågar.

 

Apropå vågar skall jag strax våga mig ner i vågorna men vågar mig ändå på att våga några bloggrader till – om Efesos och Marias hus.

 

Det var vi igår. Efter lite tidigarelagd frukost kom en buss 07.15 och tog oss till hamnen varifrån båten till Kuşadasi gick. Efter passkontroll ut till en buss med guide till den plats många liksom jag menar att den Saliga Maria, Jesus mamma, bodde de sista åren av sitt liv. Man får lite för kort tid där, tycker jag – och gruppen. Platsen är en efter-tanke-plats och värd mer än en ½timmes egen vandring. Dock var programmet som det var så det bar av till Efesos och vandringen där. Sedan mat, buss, en timme i Kuşadasi – vissa bara måste shoppa! – och båt plus buss tillbaka till hotellet där vi var framme ca 19.00. 12 timmar igång i sol, värme, sjö och många intryck att prata om fram till nästan midnatt.

Definitivt varken tid eller energi att blogga! Idag är en dagen-efter-dag där många är i behov av lugn och ro och den stackars bloggaren kan knappra* på sitt tangentbord.

 

En sak till: När vi skulle gå ombord i går morse såg jag en prästskjorta förutom min egen. Jag drog den klipska slutsatsen att det var en präst i skjortan. När jag stegade fram till honom såg jag i hans intelligenta ögon att han också fattade. Fader Tom från Minnesota var med en liten delegation på rundresa för att söka konstruera ett reseprogram I Paulus fotspår – typ. Han och jag kom sedan att samtala om mycket under båtresan hem. Att Sverige i hockey-VM kvällen innan grundligt tvålat till jänkarna var jag inte så snäll att jag lät bli att nämna.

Apropå präster mötte jag en kalvinistisk sådan från Holland i en ikon-butik i början av veckan. Vad som då fick oss att ana varandra är mer dunkelt eftersom ingen av oss då bar legitimationsskjorta.

 


*  Till knappra markerar ordbehandlingsprogrammet felstavning och föreslår knapra. Det behövs inte! Maten är utmärkt!


Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

Vill minnas att herrn i någon bloggning för en massa år sedan knaprade på tangentbordet..
Nästa kanske det blir h. Strömbergsson som är ciceron och inte f. Stig ?

2018-05-22 @ 20:24:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0