stigstrombergsson

Förseningen ökar! Som anat har det blivit!

Detta blogginlägg med några noteringar utifrån Lukas Bibelbok Apostla-gärningarnas kapitel 16 var tänkt att skrivas och publiceras i förrgår, den 17 maj, naturligtvis helt utan tanke på att det då var Norges nationaldag. Förklaringen är lika enkel som den är simpel. Vuxenlägret på Samos med samlingar, samtal, behov av vila, värme och annat gör att både tid och fokus hamnar annorstans – något även bloggen visar.

Med det sagt uppmanar jag dig NU, noble Bloggläsius, att innan du paddlar vidare i min textmassa just NU läsa just kapitel 16. NU.

Det var redan i slutet av det som blev kapitel 15 som Lukas lär Paulus anträda vad som kallas den andra missionsresan. Rättare sagt skulle nog vara den andra kringflyttningen eftersom han inte var på resa hela tiden. I kapitel 18 är han tillbaka i Antiokia i Syrien för att omedelbart ge sig iväg en tredje sväng.

I kapitel 15 hade det gällt den principiellt viktiga frågan om kristus-troende icke-judar skulle behöva omskäras.* Att det första Paulus nu gör är att se till att en icke omskuren kristen omskärs kan te sig lite inkonsekvent, rentav fel. Men så var det inte.

Timotheos som saken gäller är speciell. Hans mamma är judinna, pappan grek. Sådana blandäktenskap såg man på med oblida ögon på inom judendomen i allmänhet och i Palestinaområdet i synnerhet. Ute i det som kallas diasporan där judar levde som minoriteter var det inte heller vanligt men inte lika sällsynt. En pojke född av judisk kvinna blir ju jude och som sådan skall omskäras men då detta inte skett skulle Timotheos i praktiken få det svårt bland andra judar än dem han redan hunnit lära känna. Det blir därför av tämligen pragmatisk hänsyn till judarna som hans omskärelse som i princip inte behövs ändå sker.

I vers 40 i kapitel 15 nämns Silas som medarbetare till Paulus. Han kom med i handlingen redan när Paulus och Barnabas lämnade Jerusalem efter omskärelseöverläggningarna där. Timotheos blir nu också med på vad som verkar vara en ryckig färd. Den heliga anden hindrade dem att följa de planer de gjort upp och förde dem så småningom till Troas, en hamnstad på asiatiska sidan i nordvästra hörnet av det vi idag kallar Turkiet.

I kapitel 16 vers 10, sedan Lukas berättat att Paulus haft en syn, ändras berättelsestilen. Han skriver i vi-form, andra person plural. Inte i de-form, tredje person. Den sannolika förklaringen är att nu var också Lukas med i truppen kapitlet ut. I kapitel 21 är han tillbaka i gänget – också nu ansluter han i Troas – och är med till Apostlagärningarnas slut.

Det var till Makedonien uppenbarelsen manade Paulus och han kom till Filippi i nuvarande Grekland. För oss är det ett kliv från en världsdel till en annan men det var det inte för resenärerna. Naturen, kulturen, språket och allt annat var lika på bägge sidorna om Egeiska havet. Det unika med Filippi vara bara att stadens majoritetsbefolkning inte var greker utan romare. Staden var en militärkoloni befolkad av före detta soldater med familjer. Det verkar inte ens finnas en judisk synagoga i staden utan ett böneställe – som i och för sig kunde ha varit ett hus – utanför stadsporten. Gruppens verksamhet där förefaller vara av småskalig art.

Ett intermezzo fäster myndigheternas uppmärksamhet på Paulus. Orsaken är ganska trivial. En slavägare får en del av sin egendom förstörd genom ytterligare en demonutdrivning genomförd av Paulus – fast demonen talade sanning.

I Filippi tillämpades romersk rättskipning. Den var hyfsat rättvis men brutal. Orosstiftarna piskas upp och sätt i säkert fängsligt förvar. Theofilos som Lukas skriver sin bok till måste här ha frågat sig: Varför i hela fridens dagar sa inte Paulus att han var romersk medborgare? För att slippa stryk – typ?

I Lukas berättelse väljer Paulus att behålla det kortet på hand, kanske illmarigt funderande: I morgon skall jag skrämma upp dom något alldeles. Sannolikt ganska väl till mots – trots smärtorna.

Han fick inte riktigt vänta. En jordbävning, givetvis från Gud, skapade ett förkunnelsetillfälle och medförde dessutom omvårdnad.

På morgonen låter den romerske medborgaren Paulus styret i den romerska kolonin få reda på vilken rättsvidrig kränkning de gjort sig skyldiga till. Skrämselhicka följt av fjäsk för honom som kunnat få dem avrättade. Paulus var barmhärtig men slog ett slag för rättsstaten.

*  Bara männen för tydlighetens skull. Kvinnlig omskärelse finns inte och har aldrig funnits som religiöst påbud hos judar, kristna eller (senare) muslimer. Det betyder inte att det inte förekommit hos människor med dessa religioner. UNICEF:s hemsida ger bra information – här.