stigstrombergsson

Dubbelhelgen är över och då torde det vara på sin plats med en liten rapport över hur missommarhelgen har varit. I år stavar jag så – missommar. Jag menar naturligtvis miss-sommar men rent grammatiskt ska ett av de tre ässen falla om man inte binde-streckar det samman-satta ordet.

Det blev missommar då vädret framför allt på missommarafton gjorde att det var hur lätt som helst att missa att det var sommar. Regn, rusk och svalt. Och huset fullt av trevliga människor. I slutet av förra bloggposten förhandsannonserade jag vilka som skulle komma och alla inställde sig. Det vara bara sommaren söm verkade inställd.

Primärhustrun och barnen tillsammans gav mig en sådan där födelsedagspresent som är näst intill omöjlig att göra ett icke innehållsavslöjande paket av. Kanske var det inte riktigt säsong för innehållet. Oftast är det julpaket som innehåller skidor – men idén är bra. Man skall vara förberedd. Hela sommaren kan ju bli missommar och följs den av en tidig höst och snar vinter kan det ju bli frågan om att vara på snö redan i oktober. Vem vet. Då blir nya turskidor ett lämpligt överlevnadskitt.

Det kluriga i kråk-sången runt den nyss tilländalupna helgen är att den normalt kallas mid-sommar och då betydelsen mitt-sommar eller sommar-mitt. Det är ju en kompakt vanföreställning! Det är inte mitt-sommar nu. Vi är ju bara i juni även om maj i år var somrig. Det är förresten inte heller mitt sommar som om det gällde något slags äganderätt. Då hade det ju hetat minsommar, eller hur?

Dottern med make, svärföräldrar, svåger och svägerska for hem redan den regniga fredagskvällen. Barnbarnen med föräldrar och deras farbror blev kvar. Den familjen for igår och yngste sonen ikväll. Nu är vi gästfria efter en gästfri helg utan gästfrihet.*

Lilla Lisa med föräldrar var kvar i Järvsö. Från dem kom i alla fall en bild av en glad Miss Sommar. Klicka på bilden så blir den större.

Projektet P minus och en siffra är lagt på is.

Det återstår en vecka innan jag slutat vara anställd i Älvsby församling och att på den tiden skriva kommentarer kring 32 Bibelkapitel ger jag mig bara inte på. Tanken var att jag efter Markus Jesus-berättelse och Lukas två böcker skulle gett mig i kast med ett par av de mindre breven i Nya testamentet innan Johannes Jesus-berättelse. Det hade sammanlagt gett 100 kapitel, ett per dag. Den planen var inte ens bra när den var ny. Ett kapitel ur ett brev är så radikalt annorlunda packad än de prosaberättelser som finns i till exempel evangelierna och att i rimligt långa blogginlägg beta ett kapitel per dag blir bara dumt.

Detta betyder inte att jag aldrig återupptar mitt lätt-exe-get-iska skrivande. Du har ju som hobby att läsa sådanadär knäppa böcker sa Primärhustrun för en del år sedan och åsyftade Bibelvetenskapliga kommentarer. Att under våren och förmissommar skriva 16+24+28 P minus förde mig rejält in mot den hobbyn – men man kan ju inte hobba jämt.

*  Det är lite småkul hur ord kan ha olika betydelser att kulspela med.