stigstrombergsson

Läs noga Markus kapitel 13 innan du fortsätter läsa här!

Stopp! Inget fusk!

Snoka rätt på din Bibel eller www.bibel.se.

Läs kapitlet!

Jag antar att du fuskat – bloggläsare brukar göra så. De har ingen moral alls!

Så jag fortsätter väl då...

Kapitel 13 är Jesus tal om tidens slut. En speciell genre. I berättelsen är det placerat när Jesus och lärjungarna har templet inom synhåll. Och bara då. Innan har inte Jesus pratat om sådana saker.

Här gäller samma sak som när det gäller händelserna och talen i övrigt: Hände det exakt så här i den här ordningen vid det här tillfället? Eller har författaren sammanställt olika Jesus-ord om tidens slut på det här sättet till ett sammanhållet avsnitt?

Egentligen är det inte speciellt viktigt vilket svar man ger på de frågorna. Det är ju texten vi har tillgång till och det är texten som är det Guds Ord vi har att försöka förstå. Att den har att göra med händelser bakom är självklart men hur kan man alltid diskutera – om man vill.

Kapitel 13 är det många Bibelforskare som hänvisar till när de diskuterar när Markus berättelse om Jesus faktiskt skrevs. För en del år sedan fortbildade jag mig och blev vad som då kallades Teologie magister och i min uppsats Övergiven av, trygg i, Gud. Ett jämförande studium av Passions-berättelserna i de synoptiska evangelierna – särskilt Markus och Lukas skrev jag på sidan 15:

”Den moderna bibelforskningen, praktiskt taget oberoende av konfessionell tillhörighet, bygger det mesta av sina dateringsdiskussioner på Markus-texten i sig, främst kapitel 13 där Jesus talar om templets profanering och fall samt Jerusalems undergång. Man anser då formuleringarna i det kapitlet vara förutsägelser – vaticinium – utifrån händelsen – ex eventu – och tillkommit med anledning av att det Judiska krigets belägring av Jerusalem står för dörren eller avslutats. I några fall – fortfarande vaticinium ex eventu – ser man den formulerings-utlösande händelsen i den så kallade Caligula-krisen år 40 eller i något annat skeende.”

I fötternötter gav jag sedan exempel på olika forskares skilda resonemang innan jag i en egen not kom med följande personliga fundering – här lätt förkortad:

”Vaticinium ex eventu är ett dominerande sätt att vetenskapligt hantera profetiska och apokalyptiska förutsägelser och förefaller ha näst intill axiomatisk status. Jag tycker personligen att självklarheten i resonemanget och dess slutsatser kan ifrågasättas. I en Palestina-judisk profetisk förkunnelsetradition med rötterna hos Amos, Jeremia, Jesaja och andra profeter behöver enligt min mening inte domsord och undergångsförutsägelser beskriva det som just för dagen sker eller har skett, utan i stället vara den genre som förkunnare och författare kan använda för att i förväg varna och vägleda. Därför ställer jag mig tveksam till det till synes självklara och begränsade i att söka datera Markusevangeliet utifrån kapitel 13.”

Det blev ett av mina små ouppmärksammade bidrag in i den exe-get-iska debatten. Poängen med kapitlet är inte nutida detaljerade prognoser och framtidsscenarior utan Jesus uppmaning i slutet:

Håll er vakna!