P minus 76
Kapitel 9 i Lukas berättelse om Jesus – vad kan helt kort skrivas om det?
Svar: Lukas tar ett återfall. Till Markus igen. Ett kort tag.
För några inlägg sedan – P minus 80 – klagade jag över att jag i den just då skrivande stunden led brist på Synops. Jag berättade då också vad en Synops är.
Nu har jag tillgång till grejerna. Jag lånade det schema kollegan är lycklig ägare till, vek ut det på golvet och fotograferade en bild som är omöjlig att se detaljer i – men ger en översikt. Klicka på bilderna blir de större.
Andra spalten från vänster märkt B är Markus berättelse händelse för händelse – rosa färg. A längst till vänster är motsvarande för Matteus med rosa för den Markustext han återanvänder i mycket lätt bearbetat skick, blått det han har gemensamt med Lukas (Q) och vitt hans alldeles egna material. Spalt C är då givetvis Lukas där rosa och blått betyder samma sak som hos de andra och gult betecknar hans eget stoff – som synes en hel del.
Den gröna rutan lagt in är dit jag i mitt bloggande nu ungefär hunnit – kapitel 8 och 9 med ett återfall till Markus efter ett avbrott fyllt med blått och gult kallat Det lilla inskottet. Den andra bilden är en närbild av området på schemat kring de två kapitlen.
I kapitel 9 – som det här inlägget egentligen handlar om – gör dock Lukas,som i kapitel 8, stora förändringar av vad han ser i sin Markusförlaga. Han stryker massor!
Tittar man i innehållsförteckningen i min boksynops syns det tydligt. Spalterna är i ordning Matteus-Markus-Lukas och man kan se att i kapitel 8 och 9 lämnar Lukas åt sitt öde mycket av det som Markus berättar i sina kapitel 4-9.* Ser man sedan i detalj på hur han återger det han väl tar med märker man att han bitvis gör rejäla förändringar i ordval och detaljrikedom.
Vad får det för effekt? Effekter?
Hos Lukas hinner Jesus inte alls göra och säga lika mycket som hos Markus (och Matteus) innan han beger sig mot Jerusalem.
Markus disposition av att Jesus gör tre rundor i Galileen bryts upp.
Memoreringssystemet Markus använde med liknelsen om fyra sorters jordmån, motivet för den liknelsen, två bespisningsunder var för sig följda av att en blind och en döv botades – det släpper Lukas.
Uppenbarligen ser han inte Markus text som ett Guds ord att inte förändra en prick i.
Ett av bespisningsundren, det med 5000, har Lukas med – för övrigt det enda av Jesus under som berättas i alla Nya testamentets fyra Jesusberättelser. Men inte en massa resonemang efteråt. I stället går han i kapitel 9 snabbt till att Jesus både första (9:22) och andra gången (9:44) förutsäger sitt lidande och styr kosan mot Jerusalem – vilket bäddar för kapitel 10 och framåt.
Stämmer det jag skriver? Eller tar jag miste?
Det, noble Bloggläsius, kan du undersöka själv!
Bara genom att läsa Bibeltexterna noga.
Förresten: Det finns givetvis enkla synopser på nätet. Jag hittade snabbt en engelsk variant som inte återger själva texten men väl rent siffermässigt var saker står. Testa att titta här.
* Matteus är betydligt mer Markustrogen i sina kapitel 12-18.
