stigstrombergsson

Det har varit Påskhelg. Jag hade förtroendet att leda gudstjänsterna i Älvsby kyrka både på Påskdagen och Annandagen. Bägge är kommenterade på en annan blogg – johnny lestander som jag länkar till långt nere till höger.

För Påskdagen hade jag ordbehandlingsskrivit mina fusklappar. Då är det lätt att bara redigera texten en smula och publicera den här. Annandagen hade handskrivet manus och ges i referat.

 

På Påskdagen sjöng vi psalmerna 146, 147, 153 och 743. Dssutom sjöng kören. 78 personer firade gudstjänst. De möttes bland annat av det som nu följer.

 

SKATTEN fokuserar på barnen genom söndagsskola en trappa ned. Det var ingen sådan. När det är så väljer jag att uppe i kyrkan ändå göra något ”skattigt” så att de små får någon släng av sleven. I kistan hade jag därför en färgläggningsbild – den som pryder inlägget blandade undranden – och en konservburk att ta fram senare.

 

Efter bön för barn delade jag dessa tankar som BEREDELSE:

 

Ur episteln: Petrus säger om Jesus: ...honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om.

Petrus anklagar några. Säger ”Ni”. Vilka? Vilka orsakade Jesus död?

I en yttre mening de dåvarande judiska ledarna. Med Judas. Och en lättledd mobb som skrek Korsfäst!. Och en opinionskänslig romare – Pilatus. Allt det i samverkan där och då.

I en inre mening inte bara de. Jesus dog, gav sitt liv, för alla.

Alla var anledningen till hans död. Alla dödade vägvisaren till livet. I Alla finns jag. Och du.

 

Det är något beskt i det – att bli anklagad.

Din och min själviskhet, egoism, lögn, ytlighet, snålhet, avoghet, kärlekslöshet eller vad du vill – det dödade Jesus. Det är på grund av de egenskaperna, de synderna, han dog. Det är beskt.

Och sött! Han gjorde det för att befria.

Ge skuldfrihet och vara vår vägvisare till livet. Därför får vi förlåtelsen. Därför ber vi som dödade Jesus om förlåtelse för det han dog för.

 

Gudstjänsten tuffade på. Efter att Lukasevangeliet kapitel 24 verserna 1-12 följde PREDIKAN:

 

Jesus har uppstått från de döda! Jesus lever!

 

Det är det kristna beskedet till världen i alla tider! Det är centrum! Resten är mer eller mindre perifert.

Men inte var det självklart på en gång. Det tog ett tag att smälta, att ta in.

Vi backar till textavsnittet jag läste.

 

Kvinnorna skall göra snabbegravningen från sen fredseftermiddag klar.

De finner något oväntat – graven är öppen.

En annan av evangelisterna berättar att just det hade varit deras bekymmer – hur ska vi få undan stenen som var satt för grottöppningen? Men – den var alltså redan borta. Oväntat.

De finner graven tom – definitivt oväntat. De visste inte vad de skulle tro stod det ju. Ganska begripligt.

Två änglar plötsligt. Två män i skinande kläder – det är änglar. Sånt väntar man sig inte. Skrämmande! Och kvinnorna får beskedet: Han är inte här. Han har uppstått. Som han sagt...

Om de var glada eller förvirrade, om de gick eller sprang vet jag inte. Barnen har en färgläggningsbild där de är glada och springer. För att ge beskedet: Jesus har uppstått från de döda! Jesus lever!

 

Männen som får höra det kvinnorna kommer med reagerar.

En del: Löst prat. Skepsis! Det tar vi inte in. För mycket.

Petrus: Sprang till graven. Vågade sig i alla fall på att undersöka, inte bara avfärda.

Men blev inte klar över vad det var frågan om. När han gick därifrån var han full av undran.

Och då var klockan där och då inte lika mycket som den är här och nu.

 

Påskens budskap är grundbeskedet. Graven är tom! Jesus lever. Döden är död.

 

Det kan man tycka är svårt att ta in. Eller riktigt kunna dra konsekvenserna av. Nu som då.

Det finns två attityder – en som vi såg hos männen i texten.

En annan såg vi också. Den att undra. Fundera. Tänka. Våga. Också då tar det tid. Besked genom änglar gör nog att det går fortare men besked genom människor fungerar också – för den som vågar pröva tankar. Och som vågar tro att folk som säger Jesus lever! inte ljuger eller är galna.

 

Men: En del människor stänger sig ofta för nyheter. Många gör så. I alla fall för nyheter som inte på en gång stämmer med deras invanda gammelheter, det de redan tänker och anser.

Det har inte att göra med vilka åsikter och tankar man har.

Det har att göra med hur man väljer att vara, om man väljer att undra över oväntade saker eller om man väljer att inte göra det. Om man väljer att vara öppen eller sluten, färsk eller konserv.

 

Jag har en konservburk här. Försluten vid ett visst tillfälle – datum.

Stängd för påverkan och förändring. Trygg! Stabil.

Fullständigt oanvändbar! Kan bara kastas i skallen på någon.

Kan inte ge smak, näring och arom – oöppnad.

Och det blir maningen till oss: Var färsk, inte konserv!

 

År efter år firar Kyrkan Påsk.

Allt – inte bara en gång per år – cirklar kring att Jesus har uppstått från de döda! Jesus lever!

Det är alltid för dem som redan vet en aktualitet. Blir för nya människor en nyhet. Denna realitet:

Jesus har uppstått från de döda! Jesus lever!

 

Därför finns evigt liv. Därför finns hopp.

Därför finns Jesus hos oss idag – på de sätt han valt att vara här på.

I sitt Ord – berättelserna om honom. I dopet som förenar den som döps med Jesus. I Mässan – strax – där
Han ger sig själv till var och en som är som kvinnorna och Petrus – sökande, osäkra, undrande.

Här lever Jesus, den uppståndne – för oss som vägvisare till livet.

 

 

Annandagen är alltid en annan dag. Då var det betydligt färre som firade gudstjänst. 16 stycken. Och ingen kör. Inte heller Mässa. Och ingen SKATTEN. Det fanns en färgläggningsbild för barn – den invid. I A5-storlek hade också alla andra fått ett ex.

Efter att evangelietexten som var direkt fortsättning av texten dagen innan – verserna 13-35 i samma kapitel hos Lukas.- pratade jag om Ensamhet, Tvåsamhet och Tresamhet.

 

Petrus från igår gick undrande från graven. I Ensamhet.

Det är helt OK. Man behöver vara ensam. För en tid. Men inte permanent.

Många ”tror för sig själva”. Säger: ”Jag har min tro, på mitt sätt.”

Här finns en risk – visar all erfarenhet: Man kommer ingen vart! Inga nya impulser, ingen växt i tro, inte starkare tro. Bara envisare kring det man (tycker sig) hittat.

 

Till byn utanför Jerusalem var det två som gick – Tvåsamhet.

Då händer något. De byter tankar. Inte så att en mästrar och informerar den andre. De delar, byter, rådslår, lyssnar.

Det är sökandets riktiga miljö. Det är växandets jordmån. Så: Skaffa dig samtalspartner.

 

Tvåsamhet blir Tresamhet.

Jesus anslöt. Fast de märkte inte det. Jo, att det var någon – men inte vem.

Jesus gav sin syn på saken – i pratbubblan på bilden. Med början med Mose...

Här växer tro. Till mer tro. Och annan tro utifrån och på vad Gud gjort. De blir brinnande, nytända.

 

De äter. Det är egentligen då de fattar. När Jesus tog bröd, tackade Gud, bröt det och gav.

Det är ju Nattvard ju! De två känner igen Jesus. Som då försvinner.

Det är en vanlig erfarenhet att Mässan, Nattvarden, blir ett ”genombrott” där tro blir Tro. Därför måltid ofta. Att duka är att som Emmas-lärjungarna be Jesus stanna kvar. Varför man inte alltid gör det – typ idag – är en gåta.

 

En summering: Ensamhet – sökande. Tvåsamhet – delande. Tresamhet – växt. Jesus-samhet i Nattvarden – öppnar.

 

Fast det blev trippel-Påsk.

Igår 13.30 var det gudstjänst med Nattvard på ett äldreboende. Vi var 12 stycken. Där talade jag fritt men sa bland annat att Jesus sätt att vara närvarande hos oss nu är det sätt han var kvar hos Emmaus-lärjungarna sedan de slutat se honom: I det bröd som är hans kropp och det vin som är hans blod.