stigstrombergsson

Julen är en intecknad tid. Fulltecknad.

Notera nu, noble Bloggläsius, att detta inte är ett klagomål.

Tvärtom! Det är i en hög grad av belåtenhet jag skriver.

Juldagseftermiddag är vad det är: En dagen efter.

En dagen efter dopparedagen även om det inte doppades igår. Det skall göras idag. Och då menar jag i grytan, inte kaffe med dopp.

 

För sisådär 25 år sedan tog sig familjen ett förlängt septemberveckoslut, prefabricerade några middagar, hyrde oss logi i Sjöstugan och drog till fjälls, till Jäkkvik. Avsikten var att lugn-och-roa oss i den grad en fyrabarnsfamilj kan göra så.

 

Efter en god måltid då vi bara satt och pratade – barnen hade lämnat bordet för att spela finns-i-sjön – uttalade Primärhustrun den drömmande tanken att för att minska stöket kanske ta med lite mat, ett par paket var och hysa in oss på stället den kommande julen.

 

Kortspelet avstannade i rummet invid. Äldsta dottern proklamerade sin åsikt i ungefär följande ordalag:

• Så kan man inte göra!
• Julen ska vara som vanligt!
• När vi går och lägger oss kvällen före ska allt se ut som åskan slagit ner.
• På morgonen när vi vaknar är garnen vara inne och allt pyntat!
• Vi får en morgonjulklapp och äter gröt!
• Sen till kyrkan och dit kommer också farmor och farfar!*
• Efter det hem för att fika och leka med klappen.
• Klockan tre ser vi barn och farmor och farfar Kalle Anka!**
• Du och pappa stökar i köket!
• När Kalle är slut äter vi!
• Klockan sex kommer tomten!
• Sådetså!

Vi firade jul som vanligt!

 

Exakt likadant är det inte nuförtiden – men snarlikt. Gårdagen fick följande förlopp:

• När vi gick och la oss förnatten innan var allt klart – granen sedan ett par dagar inne,maten lagad, allt pyntat och paketen inslagna.
• Lilla Lisa, 6 månader, fick en morgonjulklapp och vi andra åt vår gröt.***
• Promenad till kyrkan för Samling kring krubban.****
• Sedan hem för fika och packa bilar.
• Avresa ca ½2 – förbi på mamma och pappas grav.
• Framme i Luleå hos Tyra och Adrian i tid för Kalle Anka.
• Sonen och sonhustrun stökade i köket.
• Ett tag efter att Kalle slutat tittade en tomte förbi.
• Mat!
• Efter måltidsbortplock ivrig paketdistribution med en kaffepaus.
• Ungefär ½22 var det (äntligen) tomt under granen.
• Många i olika åldrar var varierat trötta. Runt 23 for nog de sista – vi strax innan.
• Promenerade i minus 25 till Julnattsmässa 23.30 – celebrerad av annan kollega.
• Åter i bostaden runt 01.00.  Lisa, hennes mamma och pappa, morbror och mormor hade stupat i säng.
• Ensam vaken. Såg lite på TV. Intog kudden. Nattvila till 9.

Så var min Jul – såhär långt. Ganska intecknad. Men idag är det en mellandag fast vi inte ännu är i mellandagarna. I morgon kommer hela julaftonsgänget förutom kusinernas mammas morfar och mormor hit. Då går det igång igen.

 

Och som sagt: Det är kul!

Och källa till enorm tacksamhet och lycka.

Att alla tycker om varandra, håller ihop, hjälps åt, är friska.

Det kanske inte är så fridfullt. Men fredfullt.

Det är viktigare och i linje med Guds avsikt med att bli människa.

 

---

*  Klockan 11.

**  Farmor som var i det närmaste blind ”såg” också på Kalle med barnbarnen. Uppskattade extra julrepliken ”Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!”

***  Alla andra är Lisas mamma, pappa, morbror, mormor och morfar. Deras gröt syns på bilden. Lisa själv hade innan ätit sin specialgröt.

****  Jag är uppgiftsfri denna Julhelg. Kyrkoherden ledde gudstjänsten.

*****  Sett ur lilla Lisas synvinkel var de närvarande de två kusiner vi var hemma hos och deras föräldrar som ju dessutom är hennes morbror och moster. Nämnda mosters morfar och mormor var på plats liksom Lisas egna föräldrar, en annan moster och morbror och ytterligare en morbror samt mormor och morfar. Mycket folk att hålla reda på. Ännu fler hade det varit om kusinernas morbror och mormor och morfar inte rest till Thailand i år.