inte spirituell alls
Idag på min veckoarbetsuppgiftsfria dag hade jag tänkt blogga spirituellt och entusiastiskt om vad som timat och skett under veckans första halva. Hade också planer att med anledning av insändaren jag den 13 september berättade om i inlägget kyrkan i media skriva församlingens officiella text för Piteå-Tidningen.
Det blev inget av med det. Jag nåddes vid lunchtid av ett senaste tiden väntat men inte efterlängtat besked. En avhållen vän som också var min arbetskamrat på folkhögskolan en massa massa år finns inte längre i livet.
Så jag loggade ut. Eller lågade ut. Vilket som.
I kväll stal jag en bild en annan av hennes goda vänner lagt på Facebook. Tänkte den kunde pryda inlägget. Men ändrade mig. Valde en annan i stället. En egen bild tagen för några år sedan. Det är Stilla veckans blombukett på altaret i Älvsby folkhögskolas kapell. Det kapellet var ett gemensamt rum för oss i både arbete och bön.
Då veckan efter Påsk alltid var lovvecka fuskade vi med kyrkoåret. Stilla veckans gudstjänst inför helgerna med alla på skolan fick beröra alltsammans. Och just den gången illustrerat av Passionstidens lila lidandesfärg och Påskens uppståndelse-liljor.
Min goda vän Margots lidande är över.
Nu väntar hon Uppståndelsen!
Det blir allt för nu – jag återkommer.
