stigstrombergsson

Jag har två kusiner i USA. De är födda där och därför amerikaner. Deras pappa – min farbror – var invandrad från Sverige, deras morföräldrar likaså. Därför är de också svenskar.

På liknande sätt tänker jag mig att det är med amerikaner av annat migrationsursprung. James J. Zogby är en sådan och om honom kan man på Wikipedia läsa här.

 

Jag såg en länk – klicka här – till en artikel han skrivit den 16 maj, införd i den Jordanska engelskspråkiga dagstidningen The Jordan Times. Fann den intressant. Google gjorde grovgörat, jag putsade texten.

 

VÄSTS DUBBELMORAL I FÖRSVAR AV DE KRISTNA

 

Kristna i Levanten, särskilt i Syrien, Irak och Palestina, står inför allvarliga utmaningar som västvärlden antingen missförstått eller ignorerat.

Att skydda dem eller ens erkänna deras existens,  har de senaste åren bara varit en angelägenhet för beslutsfattarna eller intresseorganisationer när det passar deras accepterade berättelser eller politiska dagordning för regionen.

 

De kristna i Palestina, till exempel, ignoreras för det mesta. De är en obekväm belastning för höger-evangelikaler som endast tillåter sig själva att se Israel med ideologiska skygglappar.

De ser inflyttningen av judar till Israel som en nödvändig förutsättning för slaget vid Harmagedon i den yttersta tiden, att judarna omvändes till kristendomen, Messias återkomst av och allt det medför.

Dessa evangelikaler komma till det heliga landet som pilgrimer till de platser där Jesus vandrade. De besöker de heliga platserna samtidigt som de ignorerar existensen av en kristen gemenskap i Palestina sedan 2000 år.

Eftersom höger-evangelikaler har blivit brinnande försvarare av Israels politik vägrar de inte bara att erkänna de allvarliga orättvisor som drabbat deras trosfränder – de gör dem osynliga.

Tyvärr: Samma blindhet påverkar också politiker från höger och vänster.

Då kritik av israeliskt agerande anses vara tabu odlar de flesta politiker med vilja en okunnighet om Palestinska offer, vare sig kristna eller muslimska.

Som resultat förblev de tigande då palestinsk religiös egendom konfiskerats eller vandaliserats och när Israel infört ett politiskt system som gynnar en grupp – judar – medan kristna och muslimer utsätts för en variation av hård diskriminering.

 

De kristna i Irak och Syrien har uthärdat ett annat men inte mindre problematiskt öde i händerna på väst.

Inför USAs invasion av Irak beaktade ingen i Washington vilka effekter kriget kunde få för landets betydande men sårbara kristna gemenskap.

Under åren som följde då Irak att slets sönder av sekteristiska konflikter ignorerade amerikanska politiska och religiösa ledare till stor del de irakiska minoriteternas öde.

Så teg Bush-administrationen, till exempel, när kristna företag plundrades, hus konfiskerades och familjer tvingades i exil – vilket resulterat i att Iraks kristna minskat från 1,4 miljoner till 400.000.

Att bevara denna gamla kristna gemenskaP passade inte den politiska dagordningen USA och därför hördes inte deras rop på erkännande och skydd.

Endast inför det barbariska beteende hos Daesh/IS har västvärlden börjat uppmärksamma vad som återstår av de kristna i Irak.

Först nu, vad det verkar, passar deras öde en politisk agenda – en partisan attack mot presidenten och ett sätt för höger-anti-muslimska grupper att sent fälla några tårar.

 

På liknande sätt ignorerades rösterna från de kristna i Syrien i början av den blodiga konflikten i deras land.

Många kristna, utan att vara anhängare av regimen i Damaskus, uttryckte ett djup obehag över, och även rädsla för, "oppositionen".

Då Assad-regimen hade en sekulär inställning som gav visst skydd för kristna, kom de ibland att kallas kollaboratörer och stängdes ute från politiska diskussioner om framtiden för sitt land – särskilt i västvärlden.

Först nu, med uppkomsten av Daesh/IS, har västerländska kyrkliga ledare och politiker börjat uppmärksamma de syriska kristna – men som i fallet i Irak är det för lite och för sent.

 

Kärnpunkten är att dessa arabiska kristna borde spela roll och deras röster måste höras – inte bara när vad de säger passar vår agenda.

De är mer än bara flyktingar eller offer för religiös extremism som görs till ett användbart verktyg för islamofober i att varna för farorna med islam.

Arabiska kristna är långtida gemenskaper som varit integrerade delar av utvecklingen av kultur och social struktur i Levanten.

Deras överlevnad är avgörande för regionen. Att erkänna deras rättigheter, lyssna på deras oro och möta deras behov kan ge beslutsfattarna lärdomar.

 

De mycket sårbara Arabiska kristna i Levanten har gjort dem till ett lackmustest för vår politik.

Till exempel: västs tystnad inför Israels fortsatta strypning av de palestinska kristna avslöjar vår politik för mänskliga rättigheter som egennyttig, bristfällig och smittad av dödlig dubbelmoral.

De irakiska kristnas öde för borde ha fungerat som en tidig varning för amerikaner att det sekteristiskt baserade styrelseform system som ålades Irak var förenat med fara.

På samma sätt bör det faktum att den syriska oppositionen inte innehöll kristna ledare (även om det fanns några "symboliska" kristna i olika oppositionsgrupper) ha informerat beslutsfattarna att oppositionen var icke-representativ och att mer måste göras för att skapa en inkluderande icke-sekteristisk oppositionsrörelsen.

 

Om målet var att skapa ett verkligt demokratiskt representativt system för styrning i både Irak och Syrien, borde röster från de kristna och andra minoritetsgrupper ha beaktats.