stigstrombergsson

Till hösten är det presidentval i USA. Just nu vaskas kandidaterna fram. En del av vaskningsprocessen är att de bjudits in av AIPAC för att tala där. AIPAC står för American Israel Public Affairs Committee och beskriver sig som America's Pro-Israel Lobby som arbetar för att främja Israelvänliga åsikter i USA:s senat och regering.

 

Hillary Clintons tal har jag läst. Det var kraftfullt och totalt ensidigt pro-israeliskt. Jag gissar att hon vill säkra röster från USA:s judiska befolkning och evangelikala krist-sionistiska grupper.

Hennes medtävlare – som tyvärr inte vinner demokraternas nominering – Sanders for inte till AIPAC. Hade han gjort det gissar jag att han bemötts med kyla. Men i följande text kan du läsa hans tal – det tal han hållit om han varit där. Och nog är det ett ljus i mörkret.

 

 

Sanders skisserar sin Mellanösternpolitik – 21 Mars 2016

 

Jag var tillsammans med andra presidentkandidater inbjuden till AIPAC-konferensen i Washington, men kunde uppenbarligen inte göra det eftersom vi är här.

De frågor som sysselsätter AIPAC är mycket viktiga frågor och jag vill här hålla samma tal som jag skulle ha hållit om vi varit på konferensen.

 

Låt mig börja med att säga att jag tror att jag förmodligen är den enda presidentkandidaten som har personliga band med Israel. Jag tillbringade där som ung man ett antal månader på en kibbutz – så jag vet lite om Israel.

 

Så en självklarhet: USA och Israel förenas av historiska band. Vi förenas av kultur. Vi förenas av våra värderingar, bland annat ett djupt engagemang för demokratiska principer, medborgerliga rättigheter och rättsstatsprincip.

Israel är en av USA: s närmaste allierade, och vi – som nation – är engagerade inte bara i att garantera Israels överlevnad, men också att se till att dess folk har rätt att leva i fred och säkerhet.

 

Enligt min mening, som vänner – sedan länge vänner med Israel – är vi skyldiga att tala sanning så som vi ser den. Det är vad verklig vänskap kräver, särskilt i svåra tider.

Våra meningsskiljaktigheter kommer och går och vi måste vädra dem konstruktivt.

Men det är viktigt bland vänner att vara ärlig och sanningsenlig om det vi kan ha som skiljer.

Amerika och Israel har tillsammans mött stora utmaningar. Vi har stöttat varandra och vi kommer att fortsätta att göra just det när vi står inför en mycket svår utmaning – konflikten mellan Israel och Palestina.

 

Jag är här för att berätta för det amerikanska folket att om jag väljs till president kommer jag att outtröttligt arbeta för att främja fred som partner och vän till Israel.

Men för att bli framgångsrika behöver vi inte bara  vara en vän med Israel utan också med palestinska folket, där i Gaza arbetslösheten idag ligger på 44 procent och vi ser en fattigdom som är nästan lika hög.

Så när vi talar om Israel och de palestinska områdena är det viktigt att förstå att det idag finns en hel del lidande bland palestinierna som inte kan ignoreras. Man kan inte ha bra politik som leder till fred om man ignorerar ena sida.

 

Vägen till fred kommer att bli svår. Underbara människor, välmenande människor, har årtionde efter årtionde gjort försök att uppnå detta. Och det kommer inte att bli lätt. Jag kan inte säga exakt hur det kommer att se – det tror jag ingen kan – men jag är övertygad om att den enda möjligheten för fred är  framgångsrika förhandlingar om en tvåstatslösning.

Det första steget på den vägen framåt är att rigga scenen för att återuppta fredsprocessen genom direkta förhandlingar.

 

Inga framsteg kan göras om inte människor är beredda att sitta ner och prata med varandra. Det är ingen liten sak. Det innebär att bygga upp ett förtroende på båda sidor, erbjuda några tecken på välvilja, och sedan vidare till samtal när förhållandena tillåter dem att vara konstruktiva. Återigen: detta är inte lätt – men det är den riktning vi måste ta.

Detta kommer att kräva kompromisser från båda sidor men jag tror att det kan ske. Jag tror att Israel, palestinierna och det internationella samfundet kan, måste och kommer att anta utmaningen och göra vad som behöver göras för att uppnå en varaktig fred i en del av världen som har sett så mycket krig, så mycket konflikt och så mycket lidande.

 

Freden förutsätter ett ovillkorligt erkännande från alla folk av Israels rätt att existera. Den kommer att kräva ett slut på alla slags attacker mot Israel.

Freden kommer att kräva att organisationer som Hamas och Hizbollah avstår från sina försök att undergräva Israels säkerhet. Den kommer att kräva att hela världen erkänner Israel.

Freden måste betyda säkerhet för varje israel från våld och terrorism.

 

Men freden innebär också trygghet för varje palestinier. Den betyder att uppnå självbestämmande, medborgerliga rättigheter och ekonomiskt välstånd för det palestinska folket.

Freden innebär slut på ockupationen av palestinskt territorium, ett ömsesidigt fastställande av överenskomna gränser, tillbakadragande av bosättningar på Västbanken, precis som Israel gjorde i Gaza – en gång betraktat som ett otänkbart drag för Israels del.

Det är därför jag förenar mig med det internationella samfundet, inklusive amerikanska utrikesdepartementet och Europeiska unionen, och uttrycker min oro över att Israel senaste expropriering av ytterligare 579 tunnland mark på Västbanken undergräver fredsprocessen, och i slutändan också Israels säkerhet.

Det är absurt att delar av Netanyahus regering föreslår att bygga fler bosättningar på Västbanken är ett lämpligt svar på den senaste tidens våld. Det är inte heller acceptabelt att Netanyahus regering har beslutat att hålla inne hundratals miljoner shekel i skatteintäkter från palestinierna, som Israel är tänkt att samla å deras vägnar.

Men av samma skäl är det också oacceptabelt av president Abbas att begära upphävande av Osloavtalet när målet bör vara ett slut på våldet.

 

Freden måste också innebära ett slut på den ekonomiska blockaden av Gaza. Den kommer att innebära en hållbar och rättvis fördelning av värdefulla vattenresurser så att Israel och Palestina båda kan fungera som grannar.

Just nu kontrollerar Israel 80 procent av vattenreserverna på Västbanken. Otillräcklig vattenförsörjning har bidragit till nedbrytning och ökenspridning av palestinsk mark. En varaktig fred måste erkänna palestiniernas rätt att kontrollera sina egna liv och det finns inget mänskligt liv behöver mer än vatten.

 

Freden kommer att av båda sidor kräva att man strikt håller sig till grunderna för internationell humanitär rätt. Detta innefattar slut på israeliska oproportionerliga svar på attacker – trots att alla angrepp på Israel är oacceptabla.

Vi såg nyligen ett dramatiskt exempel på hur viktigt detta är. 2014 eskalerade den decenniegamla konflikten än en gång när Israel inledde en stor militär aktion mot Hamas i Gazaremsan. Den israeliska offensiven kom efter veckor av urskillningslös raketbeskjutning in på dess territorium och kidnappning av israeliska medborgare.

 

Naturligtvis motsätter jag mig starkt Hamas sedan länge uttryckta tanke att Israel inte har rätt att existera – det är oacceptabelt. Naturligtvis fördömer jag starkt urskillningslösa raketbeskjutning från Hamas mot israeliskt territorium, och Hamas användning av civila bostadsområden som bas för dessa attacker. Jag fördömer det faktum att Hamas förskingrat medel och material för välbehövliga byggprojekt för att förbättra livskvaliteten för det palestinska folket, och i stället använt dessa medel för att bygga ett nätverk av tunnlar för militära ändamål.

Men låt mig också vara mycket tydlig: Jag – tillsammans med många anhängare av Israel – talade starkt mot de israeliska motattacker som dödade nästan 1500 civila och sårade tusentals andra. Jag fördömde bombningen av sjukhus, skolor och flyktingläger.

Idag ligger Gaza fortfarande till stor del i ruiner. Det internationella samfundet måste komma samman för att hjälpa Gaza att återhämta sig. Det betyder inte att bygga fabriker som producerar bomber och missiler – men det betyder att återuppbygga skolor, bostäder och sjukhus som är avgörande för framtiden för det palestinska folket.

 

Det är svåra frågor. De är svåra att prata om både för många amerikaner och israeler. Jag inser det. Men det är uppenbart för mig att vägen mot fred kommer att kräva att att vi använder vår gemensamma medmänsklighet för att fatta hårda men rättfärdiga beslut.

 

Ingen kan tala om för dig när fred uppnås mellan Israel och palestinierna. Ingen vet exakt ordningen för de kompromisser som måste göras för att nå en livskraftig tvåstatslösning. Men när vi tar oss före detta arbeta tillsammans kommer USA att fortsätta sitt orubbliga engagemang för israeliska medborgares och landet Israels säkerhet.

 

(...)

 

Så långt Sanders om Israel-Palestina – ett problemkomplex jag då och då bloggar om. Google gjorde en rå-översättning som jag putsade till.

Men hans tal var inte slut. Resten kan läsas på engelska här. Och det är ett långt avsnitt om ISIS och de näraliggande ländernas ansvar – som de ännu inte tagit vare sig ekonomiskt eller militärt. Och en stor sektion om inbördeskriget i Syrien följt av ett rejält parti om Iran. Till sist en snutt om Donald Trump.