stigstrombergsson

Så kan man uttrycka det.

En fotbollsisländsk variant på ett vanligt kraftuttryck.

Jöklar åxå! Norden ute ur EM.

 

Fast nog var det väntat att Frankrike skulle bli en för stor bit att svälja.

Ändå säger jag att kvartsfinalen fick två vinnarlag – faktiskt.

 

Det hände nu ikväll. Tidigare idag kröp vi på vindan. Efter gudstjänsten i kyrkan. Rensade halva vindan på lådor, kartonger,prylar och grejer. Allt möjligt jox från alla år barnen var små. Varför så mycket sparats och magasinerats fattar vi inte.

 

Vi gjorde rensningen för vi ville undersöka var taket tog in vatten. Eller rättare sagt: Vart vattnet som om lördagskvällen droppade i hallen egentligen kom från. Från åskskyarna där ovan fattade vi att det var. Och att det regnade oanade volymer. I hård vind. Men hur det kom utifrån in i fastigheten ville vi försöka förstå. För att – kanske – kunna laga till.

 

Städ och kryp och vikesbryt gjorde oss inte klokare mer än att fatta att förstukvisten som huset kompletterades med år 2000 på något sätt inte är 100%. Två gånger har vi haft läckage nära den. Då det slagregnat och blåst. Inte annars. I morgon kontaktar vi proffs.

 

Också igår under dagen vindsrotade jag men av annat skäl. Letade magasinerade böcker. Fann dem. Gamla rackare. En del ärvda. En del köpta på antikvariat.

 

Carl Olov Rosenius samlade skrifter i fyra band läste jag en hel del i under studietiden i Uppsala. I frakturstil. De böckerna hade jag då fått ärva efter min farmor – som också läst dem. Både de och jag behöver en omläsning.

Luther i urval i sju delar kom också ned. Plus Stora Galaterbrevskommentaren av samme författare. Och Epistel-postillan. Allt utom kommentaren i frakturstil. Allt utom kommentaren inte tidigare noga läst. Bara bläddrat i.

 

Alltså dags för läsning och omläsning. Nästa år är det 500 år sedan de 95 teserna spikades upp och reformationen började. Då är det väl vettigt att gå till källorna och läsa på vad den katolske munken Martin Luther faktiskt själv skrev. Att sedan krydda med Rosenius kan inte bli fel.

 

Vill dessutom i sammanhanget påminna om en annan skrift aktuell vid 500-årsminnet. Jag har tidigare här berättat om From Conflict to Communion – Lutheran-Catholic Commemoration of the Reformation in 2017. Dag Sandahl gav denna morgon på sin blogg – här – information och tankar utifrån att en svensk översättning nu går att få tag på.

 

Både igår lördag och förrgår fredag var jag arbetsuppgiftsfri. Idag var det inte så. Vid Högmässan i Älvsbyn togs kollekt till Svenska Kyrkan i Utlandet. Vettigt. Men samtidigt avigt. Vi var inte så många som firade gudstjänsten. Fem i kyrkobetjäningen plus fem till var svenskfödda. De övriga arton var från Ghana, Eritrea, Azerbajdzjan, Ukraina, Indien och kanske något mer land. Hos oss är det alltså snarare Utlandet i Svenska Kyrkan.

 

Vad jag sa i förkunnelsen kanske jag publicerar. Skrev ju fusklappsmanuset medelst ordbehandlingsprogram i datorn, inte för hand. Då kan det kanske bli frågan om publicering. Kanske. Om någon vill.

 

På Facebook hade jag i alla fall om lördagen annonserat saken med dessa ord.

Under gudstjänsten kl11 i morgon kommer jag ett tag att stänga altartavlan i Älvsby kyrka. Det blir så trots att vi inte är i Fastetiden före Påsk – den tid av året tavlan är stängd.

Varför? Det berättar jag i morgon. En ledtråd till tilltaget finns i Bibeltexten för dagen: Matteusevangeliet kapitel 16 verserna 24-27.

Men viktigast av allt: Det är Mässa/Nattvard.

 

Samt i morse tillsammans med bilden ovan:

Inte kul!

Åska och slagregn igår kväll gav detta innertak i hallen. Suck!

Och den Bibeltext jag skall prata utifrån i Älvsby kyrka kl 11 handlar om att "ta sitt kors på sig" – och det är INTE takläckage utan något betydligt marigare. Inte att prata om men väl att göra.