långkort natt

Det blir så ibland.

En natt kan vara både kort och lång.

Som den mot idag.

 

Arbetsplatsens internetbaserade bokningssystem för igår:

Personal-party. Tiden var även angiven: 15-22.

 

Därför bar det klockan tre iväg för att bjudas på julmat – en årlig tradition någon gång i mitten av december. Och sedan detta år en icke ät-,drick- eller bärbar julklapp.

Matstället Rävasten ligger i Vändträsk, drygt halvvägs till Boden.

Mätta och belåtna sedan mot julklappen som då avslöjats vara teater i Luleå.

Underkylt regn föll! Ett märkligt fenomen. Minus 8 och regn. Resultat? Snorhalt! Men bara till Luleå var det så. Efter föreställningen regnade det. Resan hem var problemfri sett till väglaget. I övrigt åxå.

 

Då Primärhustrun hade behov vårt eget ägandes fordon körde jag en annans bil.* Tillbaka i bostaden var jag runt 23 och förr i världen hade det inte betytt något alls. Då kunde jag efter en komedi och en timmes rattande lägga huvudet på kudden och knoppa in direkt. Sånt går inte nu. Jag vet inte om det är åren eller vad men huvudskalleknoppen behöver ställtid för att gå ner i koncentration. Någon gång väl efter nollett inföll mitt nattinatti – som avbröts strax före sju. Kort natt alltså.

 

När jag gick hemifrån strax före åtta var det fortfarande mörkt. Natten är lång såhär års. Kolsvart i öster. Bara lite rodnad i sydost. Och i söder, ”innan solen”, en starkt lysande himlakropp!

 

Hur observant man än är på sådant i juletider misstänker jag inte för ett ögonblick att det är Betlehemsstjärnan som går i repris. Numera är det ju Guds Ord som vägleder stjärnskådare och andra till Världsbefriaren. Det måste alltså vara Venus! tänkte jag. Som morgonstjärna. Fast lite långt från solen i vinkel räknat...

 

Två timmar senare när jag gick från Församlingsgården till kyrkan för Begravningsgudstjänst var det ljusare – fast solen ännu inte gått upp. Nätterna är långa!

Jag kollade om jag fortfarande kunde se Venus – vilket jag inte kunde. Men inte på grund av ljuset. Utan på grund av den korta dagen vilket leder till denna slutsats: I december är dagarna i Norrbotten så korta att Morgonstjärnan hinner ner under horisonten innan solen kommer upp ovanför.

 

Sedan har jag kollat upp lite astronomifakta. Jag vet nu att det inte var Venus utan Jupiter som också kan också lysa rejält.  Men natten blev ju inte kortare för det. Eller dagen längre.

 


*  Orsaken till att jag körde var inte att bilägaren var på lyset eller så. Nej! En anledning var att han är inte överförtjust i lång mörkerkörning. En annan var att jag länge suktat efter att provköra hans fina fyrhjulsdrivna fordon. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0