εν Σάμος 5/15 – tor2
Hur kättersk är jag?
När man här på Samos traskar gatorna av och an – har nu gjort det ett par tre år – ser man här och var på husdörrar ett klistermärke av det slag som andra bilden visar. I en kyrka såg jag också några på bok- och broschyrbordet längst bak – och tog ett ex. Riktigt vad det står för kunde jag inte tyda mer än att det verkade vara något kristet – typ. Min nygrekiska är ju obefintlig. Det är gammal grekiska jag pysslar med då och då*.
Jag visade klisterdekalen för damen i receptionen. Hon berättade att kyrkan tillhandahåller dekalerna och att den handlar om att man inte vill ha besök av Jehovas Vittnen . De arbetar tydligen ihärdigt här på ön – eller i hela Grekland.
Med den informationen sökte jag dechiffrera dekaltexten. Jag gissar att den lyder ungefär:
Jag undanber mig besök av
heretiker (Jehovas Vittnen, Pingstvänner o dyl)
Var vänlig knacka inte.
Jag är
Ortodox
Kristen.
Att Jehovas Vittnen är heretiska – alltså har falsk lära – är vedertagen uppfattning i näst intill alla kristna kyrkor. Redan på 300-talet fördömde Kyrkan teologen Arius som hävdade att Kristus inte var sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern. Kristus/Sonen var enligt honom inte Gud utan det första Gud skapat. Skulle så vara sant, resonerade Kyrkan, vore bön till Kristus bön till något skapat, alltså avguderi. Vore han inte sann Gud och sann människa hade han inte heller försonat och förenat de två och vi skulle fortfarande vara skilda från Gud. Och så är det ju inte. Arius & Co fördömdes därför som heretiker av Kyrkomötet i Nicea. Arianismen försvann så småningom men återuppstod i USA på 1800-talet – Jehovas Vittnen.
Men Pingstvännerna då? Är de heritiker? Eller kättare? Eller villolärare?
Uppenbarligen menar Ortodoxerna så. Och jag gissar utifrån tanken att pingstvänner döper personer som tidigare döpts – och en massa andra skäl.
Här tycker jag inte omdömet är lika självklart men det finns poänger i det. Jag menar detta med omdop, en tanke som bygger på att Gud inte handlade i människan första dop utan det måste till ännu ett, kanske flera. Detta är en läroskillnad som inte går att bortse från. Klassisk Lutherdom drar nog egentligen samma slutsats som ortodoxernas dekal vittnar om. Faktiskt.
Att det nog sedan är så att pingstvänner i texten syftar på en hel bunt USA-inspirerade frikyrkor som med dörrknackningsmetod bearbetar Grekland som ett icke evangeliserat område håller jag sannolikt.
Men jag då?
Innefattas jag i o dyl?
Jag är ju protestantisk präst, måhända i en så kallat historisk kyrka med en massa år på nacken. Är jag/vi heretiker eller bara ”kristna med brister och defekter”? Det är inte helt rätt att svara på. Faktiskt.
Så du ser, noble Bloggläsius, att Samosvistelse inte bara betyder Frappe på dagtid – idag två – och vitt sött vin på kvällskulan. Man får tänka också. Djupt.
Man behöver pausa hjärnan ibland för att tänka de riktigt intressanta tankarna. Ja, i många kristnas ögon är vi inte kristna alls. Däremot börjar de flesta Pingstvänner i Sverige erkänna vår tro och en del församlingar propsar inte längre på omdop. Skulle tro att både påvar och metropoliter ändå aldrig fullt erkänner dem och oss Lutheraner, men jag är övertygad om att Jesus bara har en enda kropp och vi har alla som är Guds barn och Kristi medarvingar druckit av en och samma Ande.
