dagen går igång!

Jag brukar läsa på tidningen Dagens hemsida, inte pappersutgåvan. Jag tittar in där dagligen.

 

Tidningen Dagen säger sig ju vara en kristen dagstidning*. Skulle så vara anser jag att det ställer extra krav på rättfärdighet och sanning, respekt och förståelse. Tyvärr märker jag sällan sådant när det kommer till blaskans ”bevakning” av situationen i Mellanöstern.

 

Idag läste jag två ”artiklar” med rubrikerna Hamas hyllar mord på israeliskt par och Palestinier bannlysta efter attacker**. Tidningen Dagen andas med rätta upprördhet över ett kriminellt mord som det inte finns något försvar för. Det har jag inga problem med. Men det som gnager mig är vad den sionistsympatiserande tidningen noggrant brukar välja att inte rapportera. Jag har ju varit ned ett tag och vet att det är så.

 

Så i morse valde jag att också besöka tidningen den israeliska tidningen Haaretz hemsida för att läsa där om det Dagen skriver och inte skriver om. Där fann jag en intressant reflexion av kolumnisten Gideon Levy. För min begränsade läsekrets publicerar jag hans text med information om saker tidningen Dagen i sin ”kristliga” nit väljer att undanhålla sina ockupationssympatiserande läsare. Google gjorde en grovöversättning innan jag finputsade texten. På engelska kan man läsa artikeln här.

 

 

ÄR ISRAELISKT BLOD RÖDARE ÄN PALESTINSKT?

 

Naama och Eitam Henkin mördades några hundra meter från där soldater dödade Ahmed Khatatbeh. Deras blod ropar inte högre än hans.

 

På vägen till Elon Moreh, nära Beit Furik-korsningen, blev Naama och Eitam Henkin på torsdagskvällen mördad i sin bil inför sina barn. Det var ett chockerande brott.

 

På vägen till Elon Moreh, nära Beit Furik-korsningen, blev Ahmed Khatatbeh ett par dagar tidigare skjuten till döds i sin bil. Det var också ett chockerande brott. Alla blöder rött. Mord som hämnd kan aldrig rättfärdigas men sammanhanget kan inte förbises. Båda sidor dödar oskyldiga men inte i lika proportioner. Henkins blod ropar inte högre Khatatbehs. En ung döv man med en trasigt liv slogs ut av soldater med tre skott bakifrån och ytterligare några in i hans bil. Det hände vid checkpointen Beit Furik sent på natten och under omständigheter som fortfarande är oklara.

 

Den öde vägen till Elon Moreh inbjuder till ilska från sin startpunkt nära checkpointen Hawara: Skyltarna pekar endast till bosättningarna Itamar och Elon Moreh. De palestinska städerna Beit Furik och Beit Dajan – mycket äldre och större än bosättningarna – nämns inte, som om de inte fanns. Det är på samma sätt med de flesta vägskyltarna på Västbanken. I en dold institutionaliserad apartheid skiljer de på en person och en annan, på ett samhälle och en annat.

 

Familjen Henkins mördades några hundra meter ifrån där soldaterna dödade Khatatbeh. Han var på väg tillbaka från Nablus efter att ha köpt kläder för ledigheten Id al-Adha. Född döv dog han i tystnad. De besköt hans bil, kanske för att han inte hörde deras rop att stanna. I ungefär en timme hindrade de sedan en ambulans att föra bort honom. Läkarna på Rafidia-sjukhuset sa att det skulle varit möjligt att rädda hans liv om han kommit in tidigare. Hans far vet inte ens om att hans son dödats. Själv döv har han efter en stroke för några år sedan förlorat kontakten med verkligheten. Jag såg honom förra veckan, orörlig i sin säng, stirrade på bilder av sin son.

 

The Spokesman’s Unit of the Israel Defense Forces sa i ett uttalande att hans son dödades för att han utgjorde "en tydlig och aktuell fara" för förbipasserande civila. Såvitt är känt fanns inga civila vid checkpointen Beit Furik vid den aktuella tidpunkten. Arméns oro för deras välbefinnande är därför förbryllande, liksom dödandet av den unge mannen som aldrig tidigare arresterats och som utan rimlig förklaring blev skjuten även sedan han redan sårats.

 

Khatatbeh dog tyst. Ingen i Israel visade något intresse av hans död som knappast nämndes. Rubrikerna skrek inte, bataljoner av soldater rusade inte till platsen, byar blev inte omringade och avskurna.

 

Samma sak skedde när (den palestinska) familjen Dawabsheh brändes i sömnen. Tusentals soldater gick inte in de närliggande bosättningarna. Det föll inte någon in att blockera tillträde till bosättningarna eller att bygga en ny palestinsk utpost till minne av familjen – eller att stänga vägar och söka igenom hus efter hus som man under helgen gjorde i Beit Furik.

 

Budskapet är tydligt: Palestinskt blod är billigt. Att döda Dawabshehs må ha orsakat chockvågor i Israel men säkerhetsstyrkorna agerade som de brukar göra i sådana fall och resultaten talar för sig själva.

 

Hadeel al-Hashlamoun dödades också utan anledning. Kedjan av händelser som ledde till det skandalösa dödandet av läkarens dotter från Hebron – hon sköts 10 gånger – rapporterades i Haaretz  på fredagen av Amira Hass. Ur IDF:s synvinkel var hon en terrorist och i ögonen på de flesta israeler förtjänade hon att dö. Soldaten som dödade henne hördes säga "Tack gode Gud!" Hennes död måste också bli ihågkommen nu.

 

Därför är det nu tid att, när många israeler sörjer paret Henkins, också nämna de palestinska offren, vars mord också var avskyvärda och lämnade bakom sig föräldralösa och sorg. Mer än 20 civila palestinier har dödats av israeliska soldater sedan början av detta relativt lugnt år. Nästan alla av dem utan anledning. Deras blod måste också få ropa. Morden på dem är en del av motivet för att spilla Na'ama och Eitam Henkins blod som vi bara hoppas Gud kommer att hämnas. Men egentligen är det bättre om han inte gör det.

 

 


* Vad det nu är detta med kristen tidning. Jag tycker det språkbruket är konstigt. Som jag fattat det är det människor som kan vara kristna. Inte tidningar. Eller böcker. Eller skidresor till Österrike. Tangentbordet jag nu använder är inte heller kristet bara för att jag som skriver tror på Jesus. Snusen jag har under läppen blir inte en Herrens pris ens när jag ber.

** Vill man läsa artiklarna klickas här och här.


Kommentarer
Postat av: Staffan Wadström

Stig, dessvärre kan den typ av hätska omdömen mot tidningen Dagen vändas mot dig själv - inte särskilt objektivt. När du kallar tidningen för sionistsympatiserande blaska känns det som du låtit ditt egna hat och bitterhet ta överhanden. Lite för mycket "ship-to-gaza - jargong än en saklig verklighetsbeskrivning.
Beträffande Gideon Levy är han inte heller något sanningsvittne, alltid. Med otaliga oftast oförsonliga artiklar som bara ser ena sidan av konflikten mellan Israel och Palestina. Så här skrev t ex Expressens Nils Schwartz om boken Gaza, min älskade:"Jag har ändå problem med boken. Levys uppskruvade tonläge omöjliggör alla samtal. Det är bara Levy som säger sanningen, om han så ska vara den ropandes röst i öknen."
Och två författare och forskare skrev i DN för något år sedan:"Hos journalisten Gideon Levy är nästan allt israelernas fel, under det att ”palestiniernas misstag är marginella”, en åsikt som han ofta återkommer till i sina krönikor i dagstidningen Haaretz, och nu senast i en stort uppslagen artikel i DN, med rubriken ”Israel vill inte ha fred” (9/7)."
De visar också att Levy inte är så noga med sanningen, "när han hävdar att de flesta palestinier vill ”samexistera” med judarna på andra sidan. Fast så ser verkligheten inte ut. I själva verket önskar en klar majoritet av palestinierna inte alls samexistera, är emot en lösning med två stater och kräver att få tillbaka hela Palestina. Detta är ingen nyhet men underströks återigen i en rapport från Washington Institute for Near East Policy. I mitten av juni, före de nuvarande stridigheterna, intervjuade man 1 200 vuxna palestinier på Västbanken och i Gaza, i samarbete med ett ledande palestinskt opinionsinstitut.".
Kan du se att också Hamas vägran att erkänna Israels rätt att existera, deras tidigare självmordsterror mot den israeliska civilbefolkningen, och deras raketattacker mot mål i Israel är ett hinder för en fredsuppgörelse.
Kan du också se att Israel faktiskt är den enda demokratin i Mellanöstern. Ett land med fria val, en fri press, yttrandefrihet, religionsfrihet och en oberoende Högsta domstol, ett land som är en av världens mest livaktiga demokratier.
Och kan du se att även muslimer lever ett mycket bättre liv i Israel än någon annanstans i Mellanöstern. De lever längre, tjänar mer, är bättre utbildade, har lägre spädbarnsdödlighet, fullständiga demokratiska rättigheter och är representerade i alla delar av det israeliska samhället inklusive parlamentet och Högsta domstolen.
Med detta sagt - Israel har ofta reagerat med övervåld och varje liv som spills oavsett nationalitet är så klart ett stort misslyckande - här måsta alla vara tydliga att varje människa har ett lika värde.

2015-10-06 @ 21:45:30
Postat av: bloggaren själv

Det är uppenbart när man läser mitt blogginlägg att min spets riktas mot tidningen Dagen som inte skriver lika mycket om varje dödad palestinier som om varje dödad israel. Tidningens pro-israeliska hållning är tydlig och motiveras bland annat av hänsyn till läsekretsen som innehåller grupper men kristet-sionistisk ideologi. Jag lät Gideon Levys artikel stå som motvikt till Dagen-"journalistik" jag länkade till så att mina läsare kan hitta källan direkt och själva göra sina bedömningar utifrån det skrivna.
Kommentaren talar om att #två författare och forskare" för ett par år sedan skrev om Levy. Fine! Men håll med om att källhänvisningen är luddig. Vad gäller vad "Washington Institute for Near East Policy" är och står för hänvisar jag till Wikipedia som berättar hur institutet ser på sig självt och också nämner att amerikanska kritiker ser det som ganska nära länkat till det man brukar kalla pro-isrel-lobbyn i USA.
Libanon anses demokratiskt. Irak har också fått demokrati infört. Turkiet är demokratiskt och val har hållits och sedan försummats både på Västbanken och i Gaza. Israel är odiskutabelt den bäst fungerande demokratin i regionen men att säga att det är den enda är inte korrekt - och blir inte sant hur många gånger man än upprepar det. Hela Hamas erkänner inte Israel - sant - men Fatah gör det och det är på Västbanken ockupationen fortsätter och de illegala bosättningarna växer. Vad stoppar Isrel från att stoppa sådant - om man vill framtida fred?

2015-10-07 @ 00:13:39
Postat av: Peter T

Det är väl känt att den balanserade bevakningen och journalistiken om Israel hittar man bäst i Israel.
Det är i huvudsak sekulära israeler som står för den nyanseringen.
Här i Sverige är det mycket mer onyanserat pch man har lätt för att etikettera individer som pro- det ena rller andra. Kan man vara pro tvåstatslösning med en nation på var sin sida om muren utan att vara anti någondera sidan?

2015-10-07 @ 06:32:29
Postat av: Ann O Nym

Snöskylten är nu uppsatt
det tackar vi +Hans för

2015-10-09 @ 15:27:56
Postat av: bloggaren själv

Peter T.
Att vara för en tvåstatslösning är ju att inte vara anti någon av sidorna, snarare pro dem bägge. För att det skall bli en tvåstatslösning måste det ju ske påtagliga förändringar av framför allt Hamas och Israels policy i alla möjliga frågor. Fatah har bekänt sig till två stater men vad gäller de andra två finns det klara problem i praktiken.
Nu gällde båda Dagen-artiklarna jag länkade till och Gideon Levis text situationen på Västbanken där ockupationen hela tiden fortsätter liksom bosättarnas landrofferi.
Här kan Israel förändra sin hållning - om man vill. Och här kan sanna israelvänner som inte samtidigt är antipalestinier påverka Israel genom att både råda och pressa sin vän till att agera efter folkrätten och följa FN:s resolutioner. Det måste vara en fredens väg.
Att i passivitet tolerera och "förstå" fortsatt ockupation och se åt ett annat håll när icke-israeliskt land genom infrastrukturbyggen och inflyttning de facto fogas till Israel permanentar dagens situation och leder till en tredje desperat intifada.
Men att säga som jag nyss uttryckte saken tycker Nethanyahu med svensk fan-club är att antisemitiskt demonisera Israel. Många med den åsikten läser Dagen och tidningen anpassar sin journalistik för att inte stöta sig med den läsekretsen - när man snarare borde informera dem.

2015-10-10 @ 17:15:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0