stigstrombergsson

För över en månad sedan skrev jag ett inlägg med rubriken apostolisk suggestion – här. Det var ett litet lättsamt icke helt och fullt allvarligt inslag om att biskop Hans av Nordkalotten agerat skylthängare å folkhögskolan. Kul grej.

 

Men för att fortsätta i samma anda:

Hur blev det? Egentligen? Oktober alltså.

Vad gäller snötillgången?

 

Den varmaste oktober jag kan minnas!

Inga minusgrader alls – nästan.

Och fint soligt högtrycksväder!

Inte blida på grund av regn och lågtryck.

Bara varmt.

 

Jag klandrar inte biskopen för detta. Naturligtvis inte. Varken han eller jag och knappast någon annan tror väl att en biskop smäller högre hos Vår Herre än andra. Eller som biskopen själv uttryckte det en gång på den tiden jag var skolpräst vid folkhögskolan. Av dåvarande rektor blev han presenterad för min lunchbordskompis med de skämtsamma orden:

Stig känner känner du. Han mitt emot är skidtränaren NN som är lite missnöjd med skolprästen som han tycker borde ordnat mer snö.

På det svarade biskopen skämtallvarligt:

Men Stig har väl ändå inte tillgång till kanaler stängda för andra...

 

Jag tillmäter mig alltså inte någon anmärkningsvärd kraft att kontrollera väder och klimat. Men samtidigt vet jag att första gången jag hängde upp skylten med texten Pray for snow var en måndag första hela veckan i oktober. På onsdagen kom snön och sedan stod i hela landet tågen stilla hela vintern. Hösten därpå väntade jag klentrogen – hade ju sett en långtids-prognos – till måndagen andra hela veckan i samma månad. Snö på onsdag! Kommunikationssammanbrott en säsong till.

 

Blev det på rutin sedan? Ett år senare väntade jag nämligen ytterligare en vecka innan anslaget åkte upp liksom av slentrian och tågen rullande med bara normala förseningar fram till nästa barmarksperiod. Och sedan slutade jag min tjänst där och lämnade skolan – med skylten kvar. Sista åren ingen ordentlig ordning på vintrarna. Liksom denna höst. Trots biskopens insats.

 

Men...

 

Tisdag denna vecka samlades ungefär två dussin* konfirmander i Älvsby församlingsgård och kyrka. Samlingen arbetade med tankar kring Heliga rum. Konfirmandernas egna sådana dvs där de i sinnet och annorstans i avskildhet förvarar sina hemligheter, tankar och drömmar. Och så kyrkorummet som heligt avskilt rum för Guds hemligheter, det som Gud anförtror oss människor pö om pö.

 

För att låta deras hemligheter och Guds möta varandra fick var och en på ett blad skriva sin tankelängtan till Gud och placera papiret på altaret med texten nedåt. Det var deras egna hemliga böner till Gud – som ju kan läsa underifrån.

Satte konfirmanderna ett kryss på den sida som vette uppåt förband jag mig att absolut inte läsa vad som stod på nedåtsidan. Jag lovade att i de fallen direkt tugga sönder pappret i flismaskinen inne på kontoret så att det skulle förbli gossens eller tösens egna ord till Gud.

Var det inte ett kryss skulle jag läsa och i sammanfattning och/eller tillämpliga delar ta med det eller delar av det i bönerna i gudstjänsten nu på söndag då konfirmanderna har man-ur-huse-till-kyrkan-söndag och vi firar Kommenterad Högmässa.

 

Jag förstörde de kryssmärkta. Och läste igenom de andra igår.

Jag fann att på tisdag eftermiddag hade en konfirmand skrivit:

 

Jag önskar att vintern kommer snart.

Och att det blir den bästa nånsin.

 

Bilden är från onsdag morgon – höstens första vita.

 

Släng dig i väggen, biskopen!

 

 

---

*  Till detta: på onsdag 10 i Vidsel, igår 7 i Älvsbyn.