stigstrombergsson

För ett par veckor kom i brevlådan – plåtburken utanför fastigheten, inte i e-posten – ett brev från biskopen i Luleå, min kompis sedan KGF-tiden Hans Stiglund. Hans skrev:

 

Bästa Prästkollega i Luleå stift.

Jag har ett ärende till Dig inför prästmötet den 1-3 september i år.

Jag vill få ett brev av dig. Ett brev där Du enkelt och uppriktigt reflekterar och berättar för mig om glädjen.

Vad ger Dig energi, ork, glädje, motivation och frimodighet för Din tjänst?

 

Sedan kommer lite mer beskrivande text om karaktär, omfång och att han önskade det senast den 13 maj. Jag skrev och skickade mitt brev för snart en vecka sedan. Idag är det den 13:e. Såhär skrev jag:

 

Biskopen frågar: Vad ger Dig energi, ork, glädje,motivation och frimodighet för Din tjänst?

 

Mitt svar skulle kunna vara Gudstjänsten i största allmänhet. Det är ju där Gud och människor möts. Det skulle också kunna vara Möten med människorna – sådär allmänt i parti och minut. De svaren skulle vara sanna. Men jag svarar på annat sätt:

 

Onsdagar! – nästan hela.

 

Onsdagar börjar 08.00 med kort andakt innan planeringskollegium i arbetslaget fram till kaffet. Sedan samverkan, planeringar och förberedelser i olika mindre grupper och konstellationer, olika för olika veckor och detta ungefär fram till lunch.

 

Då ungdomar på eftermiddagen – jag beskriver nu rytmen under ”terminerna” – kommer loss från skolan blir det konfirmandgrupp i Vidsel, alternativt någrafjolårskonfirmerade i Älvsbyn som i årskurs 9 valt att vara med i en fortsättningsgrupp.

 

Innan Svenska kyrkans unga vid 19-tiden faller Veckomässan 18.30 oftast på min lott – även om ungdomarna inte (ännu) hittat dit. Svenska kyrkans unga kan bäst beskrivas som Internationellt Ungdomscafé med tillfälle till samtal med ett besökstal på mellan 15 och 30 personer. Av dessa är grovt hugget tre fjärdedelar utlandsfödda pojkar och en fjärdedel svenskfödda flickor. Vid 21.30-tiden stänger vi för kvällen.

 

Hela dagen arbetar vi mestadels i ett litet arbetslag och sedan ungdomarna gått för kvällen har vi under eftersnacket konstaterat det märkliga: Vi är piggare, gladare,mer motiverade klockan 22 än tolv timmar tidigare strax efter kollegiet.

 

Det är alltså Onsdagar, liksom tisdagarna då konfirmanderna i Älvsbyn samlas, som ger energi, ork, glädje,motivation och frimodighet för tjänst.

 

Söndagar! – var annan.

 

Arbetsrytmen är sådan att jag är uppgiftsfri vart annat veckoslut och ”i tjänst” vart annat. De flesta söndagar med arbetsuppgift innehåller gudstjänst i Älvsby kyrka – ofta också annat.

 

I Älvsby kyrka firas Högmässa i princip varje söndag. De 45 till 60 personer som regelbundet samlas kan grovt delas i tre ganska lika stora grupper: konfirmander, kristna nysvenskar och svenskfött traditionellt kyrkfolk.

 

Konfirmanderna kommer näst intill alla ur sekulariserade eller i alla fall icke gudstjänstfirande familjer. De har ett (fungerande)”kyrkogångsbeting” på minst två gudstjänster i månaden.

 

De asylsökande och invandrarna från Afrika, Mellanöstern och Östeuropa med annan kristen bakgrund har (ännu) begränsad tillgång till svenska språket.

 

De svenskfödda oftast äldre som under många år troget firat gudstjänst är den minoritet som är något så när bekant med den i hög grad verbala gudstjänst som utmärker Svenska kyrkan.

 

Denna situation innebär en utmaning att med medel som kompletterar ord och med ord sagda på lätt svenska fira gudstjänst. Den utmaningen på söndagarna ger energi, ork, glädje, motivation och frimodighet för tjänst.

 

Och så finns det annat också....

 

/Stig Strömbergsson, komminister i Älvsby församling.