stigstrombergsson

Sverige är ett land med lång efter WW2-tradition att stå för mänskliga rättigheter, folkens självbestämmande, demokrati, yttrandefrihet, successivt ökad jämlikhet mellan könen och andra centrala värden. Humanism, respekt och människovärde – typ.

I den andan uppmärksammade Sverige brott mot mänskliga rättigheter i mörkerlandet Saudiarabien. Där blev man sur och har kallat hem sin ambassadör. Mörkervänner inom svenskt näringsliv kritiserar att Sverige gjort som det gjort med argumentet att man gör saudierna ledsna och att det kan bli bad for business.

Ganska snart efter regeringsskiftet erkände Sverige i samma anda av folkrätt, frihet, självbestämmande etc det ockuperade Palestina som en självständig stat. Bosättarmakten Israel blev sur och kallade hem sin ambassadör. Ockupationsvänner som den ”kristna” tidningen Dagen och delar av borgerligheten kritiserar att Sverige gjorde som det gjorde med argumentet att det gör israeler typ utrikesminister Lieberman ledsna och skadar förhållandet till Israel.

Är det inte en märklig parallellitet?

Jag är av den uppfattningen att om man har principer skall man stå för dem och inte kröka rygg inför orättvisor, förtryck och andra brott mot mänskliga rättigheter. Man skall göra det också om det irriterar förtryckare och kanske kostar pengar. Det står nämligen 15:e psalmen i den för judar, kristna och indirekt för muslimer heliga bok vi kallar Psaltaren denna rad tillskriven den gemensamma profeten David:

...den som håller sin ed fast det står honom dyrt...står alltid trygg.

PS: Jag är fortfarande febrig, snorar och hostar. Men lite bättre. DS.