kvällsljus
Jag tog en kort promenad efter dagens sista arbetsuppgift – som blev inställd då enbart en person dök upp. Promenaden gick till ICA för köp av gravljus och sedan till mamma och pappas grav. Till bilden fogade jag denna text på Facebook.
Idag skulle min pappa fyllt 91. Har - liksom mamma - varit död sedan flera år tillbaka. Och det går inte en dag utan att de dyker upp i tanken. Inte sorg. Inte ens saknad. Bara tankar som känns bra.
81 hann han fylla. Och ett halvt. Till hösten är det 10 år sedan han dog, 2 år efter mamma. Egentligen var jag gynnad. Fick behålla bägge föräldrarna över min 50-års-dag. Inte alla förunnat. Men det är inte klokt vad tiden går fort.
Min pappa var en bra pappa. Han gav mig mycket av modellen över hur en Pappa skall vara. Och en make. Hyste intresse för det jag gjorde – med förtroende. Och tid – jag var ju enda barnet. Han hade förväntningar på mig – men pressade mig inte. Du måste inte vara bäst. Men du ska göra ditt bästa! var hans åsikt om mig och sig själv. Och han var obrottsligt lojal mot mamma vars hälsa lämnade en hel del övrigt att önska. Och mycket annat.
Såhär på det som skulle varit hans 91-årsdag kan jag bara hoppas att också kunnat vara på så sätt i relation till mina 4 barn och deras mamma.
Både min farfar och min morfar dog när mina föräldrar var små, 6 respektive 12 år. Min mormor dog innan jag föddes. När jag växte upp hade jag alltså enbart farmor i livet. Hon segade sig över 90 innan hon dog en bit in på 70-talet. Därför blev det pappa som i min värld också skapade vad en Farfar var. Fast egentligen var det ju inte han som gjorde sig till farfar utan det var jag och madammen i mitt liv som skapade hans farfarsskap. Gubben fyllde bara rollen. Med kärlek, glädje, entusiasm och otyglad välvilja. Totalt hängiven allt barnbarneri. Positivt tokgalen.
Också den rollen vill jag leva upp till med mina barnbarn.
På mamma och pappas i mars översnöade gravsten står:
När, Herre, du oss väcker den sista morgonväkt
och du din hand utsträcker att döma jordens släkt,
ljuvt skall din stämma klinga
och oss det budskap bringa
att ingen död mer är. (Sv Ps 150:5)
