stigstrombergsson

Den här förkylningen jag drog på mig för ett par veckor sedan och som en halv vecka senare madammen i mitt liv anslöt sig till verkar efter en inledande kulmen vara av ett långvarigt lågintensivt slag – ungefär som radioaktiviteten fungerar om jag minns rätt från mina naturvetenskapliga studier kring 1970.

I mina minnen från den tiden finns ord som halveringstid och radioaktiva isotoper av vissa grundämnen. Klurigheten var att efter en viss tid – olika för olika radioaktiva ämnen – är radioaktiviteten hälften mot vad den var från början och efter ytterligare lika lång tid hälften av den första hälften och sedan efter samma tidsspann igen hälften av det sistnämnda halva hälften och så vidare.

Översatt till förkylningen innebär denna för slutförvaring av kärnkraftsavfall viktiga halveringstidsfråga att mitt hosteri och snoreri är kvar – men avtagande. Febreriet är också borta vad gäller rejält förhöjd temperatur men en halv grad dröjer sig ändå kvar jämfört med var på Celsiusskalan brukar vara min vanliga inombordsvärme. Ibland hoppar och poppar hettan upp en extra halvgrad under ett par tre timmar men sådana rusningarna släcker med 500ml håtvåo och kanske en Alvedon.

Alltså är jag frisk och arbetsför – men halvkrasslig. Tacknämligt är därför att det till denna lördag med för mig jourtider att ansvara för begravnings-, dop- och vigselgudstjänster inte infunnit sig någon avliden, några nyfödda eller några giftaslystna. I ensamhet och stillhet kan jag därför arbeta inför morgondagens Högmässa i Älvsby kyrka 11.00. I den nära framtiden finns också ett inhopp som vikarie för kyrkoherden i Bibelstudiegruppen på tisdag kl 18.00. Mitt inhopp bryter gruppens kontinuerliga arbete med Paulus brev till de kristna i Efesos för att i stället handla om evangelisten Johannes i allmänhet och hans evangelium med sin Passionshistoria i synnerhet. Det är ju Johannestexter som i år ligger till grund för både Passionsandakter samt gudstjänsterna på Långfredagen och Påskdagen.

Till sådant näraliggande finns också annat som kan – men egentligen inte nu måste – göras. Till sommaren och kommande hösttermin skall det firas gudstjänster. Dessa behövet enligt min uppfattning än mer tänkas samman med annat i församlingslivet, inte minst församlingens Ungdomsprojekt. Innebär sådant sammantänk förändringar? Och om så – vilka förändringar? Och andra åtgärder? Och vidare: Hur kan vardagsverksamheterna inte minst vad gäller åldersspannet 15-25 bli än mer innehållsvettigt, sammanhållet och varierat?

Sådant, noble Bloggläsuis, är innehållet i ”halvkrassligt ensamarbete på längre sikt”.

*  Bibelstudiegruppen i Älvsbyn är värd åtminstone en fotnot. Eller ett eget inlägg. Nästa!