midnattssol 2
Krampslalom!
Klockan är nu snart ½2 på natten mot Midsommarafton. Vi pustar som värst ut efter ett skitjobbigt utepass i liftar och backar.
Påståendet att jag åkte vackert vore en sådan baddare till lögn att inte världens propagandaapparater sammantaget skulle nått upp till något motsvarande. Jag är någotsånär vän med skidor och underlag när det är minusgrader och fast pistat. Då går det faktiskt ganska bra. Men plusgrader och lös blöt kornig snö är något helt annat. Allt var som 5-milen vid VM i Falun tidigare i år. Då jag inte vågar släppa på för att som en del andra med hiskelig fart bara studsa och styra ovanpå gröten kommer min låga fart att leda till att jag i sladdar och plogar och liksom trycker undan snön – med muskelkramp som följd.
Tidigare än mina livs- och rumskompisar avbröt jag därför själva slalomeriet men innan jag var nere vid liften hann de ikapp mig. Nedfarten var smal och lite brantare än vad jag riktigt var bekväm med. Jag gick bitvis. Och sjönk vit ett tillfälle ner till armhålorna i blötsnön.
Och det var då jag såg tekniken. Och hörde ordet. Det nya verbet.
En pappa hade just passerat mig och stannat. Jag fattade att han var en pappa eftersom han hade ett par slalombarnskidor i handen. Och tittade uppåt backen. Där kom en liten tös. Typ 8 år. Ömsom gående, ömsom hasande på rumpan. Och pappan ropade:
Skall du rumpa ända ner?
Vilket intelligent verb! Och vilken smart teknik!
Jag tog efter exemplet och rumpade säkert 15 vertikalmeter.
Med ett djupt tydligt spår som följd.
Fast det var jobbigt var det ändå kul att åka slalom i midnattssol natten mot midsommar. Visst var det en del moln i norr som skymde. Men då och då bröt ljuset igenom. Så natten får bli en notering på min bucket-list.
