stigstrombergsson

Detta handlar om ungdomsresan till Kusadasi, Turkiet. Texten skrevs där nere men publiceras senare sedan jag kommit hem. Väl bekomme!

Nu är hon midnatt mellan lördag och söndag. Klockan alltså. Hon är ju en hon. Och hon gick ner för några timmar sedan. Solen. Som också är en hon. Men månen – hon är uppe. Månen är också en hon. Annars har hon – nu är jag tillbaka till solen – lyst idag. Och skapa både värme och solbränna. I lagom grad.

Jag lät klippa mig i går morse. Sedan förra året en tradition här i Kusadasi. Han fick ta ett par centimeter ungefär. Det är långt ifrån snagg. Jag har 4 centimeter är kvar. Folk i omgivningen la inte ens märke till det. Av allt att döma bortkastade 15 €uropengar.

In till centrum bar det i alla fall av på lördagsförmiddagen. Ungdomarna följde lydigt och i ordning de skrivna instruktionerna och fick sig en orienterande stadsvandring. Sedan sol- och bad innan ”lektion” och andra gemensamma aktiviteter.

Det vi kallar ”lektion” är verkligen försök till sådana. Alltså tillfällen till samtal om kristen tro och kristet liv. Visst kan det gå trögt ibland. Värmen, att vara utomhus utan riktiga lokaler, det stora antalet och annat främjar inte alltid skärpnadsnivån hos alla. Ändå är de förvånansvärt med på noterna – i samtal i smågrupper, bön etc.

Det är Paulus som är på tapeten. Hitintills. Någon vecka innan vi for gavs ett intro till hans brev till Efesierna. Första halvan som är mest av undervisande karaktär. Idag var det de tre sista mer förmanande kapitlen som belystes. Och samtal om hur det är att vara ung. och (kanske) tro.

Antalet 36 är ett idealiskt antal. Delbart med det mesta. Vi har en grundindelning i grupper om 6 med var sin ledare. Dessutom lite på tvärs med deras kraftigaste kompisrelationer. Ibland slår vi ihop två 6-grupper* till tre dussinflockar. Någon gång blir det aktuellt med 3x6 alltså 18 i varje. En 6-grupp kan också delas i två eller tre – för samtal och tankebyte. 6-grupperna är även bra enheter för tävlingar och annat.

Söndag morgon ämnar vi ha en kort gudstjänst. Eller kraftigare morgonbön om man så vill. Kommer att handla om en Gud i tre personer och tre personer i en gudom – fast inte exakt med den formuleringen ur Athanasianska trosbekännelsen. Samt av nåden är ni frälsta genom tron, Guds gåva är det. De orden är ur Efesierbrevet.

Staden Kusadasi har ingen kyrka vi kan fara till. Som om det skulle vara en höjdare om vi kunde. Turkiska är ju ett ganska olikt språk, om man säger så. Vi har därför sådant som bön och gudstjänster helt själva. Utomhus. Och lite avsides för att komma undan hotellmiljöns värsta stoj och stim.

Men nu är hon – klockan – över ett. Det är sovdags!

* Beteckningen 6-grupper är ibland hysteriskt rolig – för en del.