stigstrombergsson

Det är semestertid. Drygt halvtid. Och min semester är lite förstörd.

Dels av vädret som är av typen var annan dag. Ingen riktig värme vare sig i luft eller vatten.

Dels av klantskadan jag ådrog mig i förra veckan. Högra tassen i bandage.

Men Tyra och Adrian var ju där! Barnbarnen! Det har du ju berättat!

Helt korrekt, noble Bloggläsius! Listigt noterat!

Men de for igår. Och tystnaden la sig med en skräll i fastigheten.

Från tomtystert till tomtyst om jag leker lite med orden*.

Som semesterplanerat studerar jag Paulus brev till de kristna i Efesos – något jag också berättat tidigare. Jag läser kommentarer som utgår från den grekiska texten. På engelska**. Poängen med det arrangemanget är att det går så in i vassen sakta att ta sig genom texten att jag hinner tänka på vad där står.

Och då är Efesierbrevet intressant i sin beskrivning av hur de som satt tro till Kristus och döpts in i Honom beskrivs som uttagna ur ett annat sammanhang. Rentav naturens sammanhang. Av nåd har de befriats ur det rådande samhällsklimatet med dess olika religiösa föreställningar och etiska livs(o)stil fjärran från den syn på tro och moral som de kristna hade gemensamt med judarna. I och av sin kärlek hade Gud i och genom Kristus befriat dem till att tro och leva på ett annat sätt än majoriteten – enligt Guds vilja.

Jag surfar jag på nätet. Tar där del av allt möjligt med kyrklig anknytning. Bland annat hittade jag denna text på en blogg jag inte direkt länkar till nere till höger. Jag tycker texten är talande och kopierar inlägget i lätt förkortad form***.

Om jag tolkat rätt, så anser de flesta kristna kyrkorna samstämmigt att Gud är kärlek. Inte bara det, utan Gud är gränslös kärlek! Enligt mitt enkla förstånd borde jag och kyrkan jublande berätta den här underbara sanningen för människorna! Av någon, för mig outgrundligt, skäl verkar inte alla kyrkor och menigheter vara glada, utan blänger lite surt under lugg och beklagar att Gud är alltför kravfylld! Varför krav på omvändelse? Varför krav på att be om förlåtelse? Vi har väl inte syndat? Nu ska vi gå omkring och skämmas också! Morgonsamlingar i skolan. Psalmverser som skulle kunnas utantill! Luthers lilla katekes, vilken hemsk bok! Ja, det var ingen måtta på alla krav. Blicken under luggen blev allt mer surmulen och kyrkan försökte mildra. Inte menar Gud så! Ni övertolkar och är alltför kritiska. Ja, ni vet, ni som varit med om resan från 50-talet fram till nu. Försöken att sudda bort den sura minen, blev allt desperatare och nu står vi här med vår tvättade hals.

I desperationen sker en märklig tyngdförskjutning av gudsbilden. Från trosvissheten, att Gud är kärlek går vi till bekännelsen, att Kärleken är gud. Fördelen med den nya gudsbilden är att det inte finns några fastslagna dogmer eller traditioner  att ta hänsyn till. Ingen har mer rätt än någon annan. Alla försök att diskutera rimligheten i skilda ståndpunkter utifrån det Bibeln eller traditionen lär, avfärdas med påpekanden om fundamentalism, konservatism eller fobier av skilda slag. För att inte tala om hur odemokratiska vi är!

Läs Efesierbrevet!

*  Tomt-ysterheten framgick av de bilder jag visade för ett par tre inlägg sedan. Tom-tyst i huset gav utrymme till två blogginlägg igår – blogginlägg om bloggen.

**  Jag morrade tidigare om att också det läsprojektet i någon mån skulle störas av att jag inte med säker hand som jag brukar göra kan skriva in viktiga saker i mitt Novum – Nya testamentet på grekiska. Nu har jag valt att göra de inskrivningarna när jag med penna i annan färg i handen repeterar kommentaren sedan den lästs igenom.

***  Slutet av inlägget tar jag inte med då den bloggaren på ett nedsättande sätt kallar domprosten i Luleå för kondomprosten. Möjligen – tveksamt om ens då – var det en kul ordvits första och andra gången jag såg den för ett år sedan i samband med att Domkyrko-församlingen vid Pride-festivalen delade ut kondomer med texten Störst av allt är kärleken. Nu tycker jag beteckningen bara är plump och nedrig.

Med kännedom om och respekt för den förra året nytillträdda Charlotte har jag gissat och förstått att andra tidigare tagit beslut om man skulle göra som man gjorde och att hon fick grejen i knäet när hon började. Av att man i år inte delade ut gummin – jag kollade själv i kyrkans tält på Pride – drar jag slutsatsen att antingen har de som tog besluten i fjol generellt nyktrat till eller så har andra – troligen bland dessa domprosten – påverkat till annat beslut. Parollen Störst av allt är kärleken må fortfarande vara ryckt ur sitt bibliska sammanhang men fanns i år på godispapper, något som inte ens den mest puritanske kan se som en inbjudan till skörlevnad.

Jag uppmanar därför alla som orkat läsa såhär långt:

Kritisera vid behov domprosten i Luleå – liksom alla i ledande ställning skall kunna bli föremål för kritik. Argumentera gärna och skarpt. Men lägg ner plumpheterna! De är inte kul och hon förtjänar dem inte!

Ett sammandrag av denna fotnot har jag lagt som kommentar på bloggen jag hämtade den kursiva texten ifrån.