stigstrombergsson

Krumelurerna ovan är text. Jag vet inte vad som är vilken bokstav. Jag vet bara att man läser från höger till vänster. Jag vet heller inte hur man uttalar det. Jag skrev bara in gott att vila i Google translate och fick en arabisk översättning. Om någon som läser min blogg och kan arabiska får den gärna skriva med bokstäver jag är van att läsa hur man skall uttala det.

Det är vad jag gör nu några dygn: Vilar.

Efter en tämligen fullmatad och intensiv period i både civilt liv och arbete.

I förra inlägget från den 27:e framgick att vildingarna var på besök. Barnbarnen alltså. De kom på Annandagen efter det jag haft ansvaret för Högmässan i Älvsby kyrka.

I den gudstjänsten var vi inte många jämfört med julhelgens övriga gudstjänster. Det spelar ingen roll. Annandag Jul skall – jag menar skall – firas just som Den Helige Stefanos dag med martyrerna i centrum. Om man, kanske redan med tjuvstart under Adventstiden, koncentrerar sig enbart på Julen och då kanske till och med dumpar själva grejen att Gud blev människa och i stället bara hänger sig åt helgens stämningar, ljus, tindrande ögon, friden, fröjden och sången – då bommar man kontrasten. Frid på eller snarare åt jorden är Julens budskap – det är sant. Lika sant är att det budskapet innebär Strid på jorden. Då som nu när kristna dödas för sin tro. Därför måste Annandagen vara med just som Annandag och inget annat – fast det inte kommer så många*.

Den 28:e började fram på eftermiddagen lägret Livskraft på Älvsby folkhögskola. Det är EFS i Norrbotten, EFS:s ungdomsrörelse SALT, Älvsby Folkhögskola och på ett hörn Älvsby församling som arrangerar lägret, i år med ca 130 deltagare. 7 ungdomar från ”våra ungdomsgrupper” hade anmält sig vilket gjorde att jag och församlingspedagogen ofta bägge men alltid en av oss var där – men jag sov hemma.

På måndag och tisdag eftermiddag var jag ombedd att ha smärre seminarier och för halva lägret i sänder höll jag tisdag och onsdag förmiddag föredrag kring Vad vi tror på – enkel troslära. Till detta var jag ombedd att leda Sändningsmässan på Nyårsdagen – alla andra präster hade då lämnat lägret.

Varvat med församlingsuppdrag – Nyårsbön i kyrkan Nyårsafton klockan 17 och kallelse till en dödsbädd på Nyårsdagen efter Mässan på lägret – blev det inget föraktligt beting. Dessutom fanns hemma i fastigheten barn och barnbarn som ett par dagar fick se farfar fara på jobbet innan de själva for hem till sitt – alla utom yngste sonen.

På Nyårsdagens sena eftermiddag skjutsades ovan nämnde son till Luleå i samma veva som madammen i mitt liv  lämnades på Kallax för flyg ner till mor och syskon i Uppland. Den 2:a var jag på pastors ett par timmar innan jag gick in i den goda vila jag nu åtnjuter. Gör absolut ingenting! Läser lite. Äter rester. Surfar på nätet. Skottar snö. Tittat på hockey. Sett ett par filmer på TV. Har inte ens bloggat – förrän nu – och förmådde inget ambitiösare än denna enkla livsuppdatering.

Skall jag anmäla en åsikt att tycka något om rekommenderar jag dig som läst såhär långt att klicka här för att ta del av en bara SÅ BRA artikel. Gör det. När skallen blir skärpt återkommer jag nog i saken.

Förresten: GOTT NYTT ÅR!!

*  Noga räknat var vi 11 i Högmässan på Annandagen. En musiker, två kyrkvärdar, en vaktmästare, en präst, en dam från en by strax söder om församlingsgränsen mot Piteå, hennes kompis från Piteå, en konfirmand, en konfirmand till med sin brorsa och morsa.

Julottan hade dagen innan samlat 75 personer i Älvsby kyrka. Det inklusive kyrkokören. Ungefär 200 och då många relativt unga människor i yrkesaktiv ålder hade mött upp till Samling kring krubban på Julafton klockan 11.

För fullständighetens skull nämner jag att den 28:e firade tillsammans med kollegan – Brunetten – 32 personer Högmässa – varav 11 var konfirmander.