stigstrombergsson

Under fler år än jag kan hålla reda på och skilja ut från varandra har vi på vårvintern gjort oss en vecka i fjällen – ibland mer, ibland mindre. En vecka innebär alltid blandad väderlek med inslag av både ditt och datt även om det vissa år avgjort varit mer ditt än datt eller tvärtom.

Som exempel kan nämnas att en Påsk för ungefär 20 år sedan satt hela familjen på 6 personer inblåsta alla dagar utom en som kunde ägnas åt skidåkning. Den favoritsysselsättningen gjorde att vi avstod från själva fisket i pimpeltävlingen Jäkkviksnappet men då startkortet också var en lott befanns vi vid skidåkningens slut i alla fall vara vinnare av en snöskoter. Året innan var hela familjen plus barnens moster på samma plats men hade då strålande sol från arla till särla alla dagar utom en då vi kunde vila skinnet.

Denna vecka har varit hyfsat jämn vädermässigt. Inte kallt. Runt noll hela tiden. Klart och sol en del dagar, mulet andra. En blås- och stormdag. Ungefär vad man kan vänta.

Men vi har bara varit två – som inte riktigt minns när det var så sist. Vi kom att prata om det – alltså när vi senast bara var vi två utan barn av varierande ålder, kanske en släkting någon gång och som förra året ett barnbarn. Betydligt mer än 30 år sedan – äldsta tösen föddes ju i april 1983.

Igår var det mulet och jag tyckte det var skönt att vila benen efter slalomåkningen dagen innan. Madammen tog en skidtur och sedan for vi till Abisko. Det gör vi alltid. Besöker Naturrummet invid STF-anläggningen för att se samma utställning bland annat om stenar och mineraler i fjällen. Lika intressant varje år. Och kartor över utbredningen av de fem stora rovdjur – människan oräknad – som bebor delar av Sveriges yta. Ett av dessa finns också på Gotland och du, noble Bloggläsius, inbjuds att i kommentarfältet ange vilket.

Madammen for just till backarna – klockan är ½11. Jag skall också ut på skidor. Strax. Turskidor. Gillar inte slalom i gråljus utan skuggor och kontraster. Men ska naturligtvis ut. Skam annars! Blir nog det där milspåret igen. Eller ett annat mål. Bara för att få vara ute alltså.

Resa bort en vecka på vårvintern är i alla fall bra rekreation. Ganska behövlig ledighet från mångahanda arbetsuppgifter. Många tycker så och de har ändå haft större eller mindre arbetsfrigång mellan Jul och Trettondag – vilket präster inte har på samma sätt. Och resa iväg hjälper till att logga ut från det mesta.

Imorgon lämnar vi snön – 170 cm – och reser hem. Där möts vi gissningsvis av rena barmarken och därmed ett abrupt slut på vinterkänslan. Skulle någon person knuten till Älvsby folkhögskola ha läst såhär långt så ger jag nu högtidligen mitt tillstånd till att, om så icke skett tidigare och olovandes, ta ner böne-skylten jag lämnade på skolan när jag gick därifrån för två år sedan.