vv15d – benslut
Förra året när vi var här använde jag aldrig de skidorna. Gick på tur i stället. På andra skidor. Det är alltså två år sedan jag utförsåkte sist. Givetvis undrade jag därför hur mycket utför det gått med mina snart 62 år gamla bens förmåga att stå pall för svängar och underlag.
Faktiskt var det inte värst! Kanske inte så snygg åkning men kul. Utom i en backe – jag vägrar prata om nedfarter eller pister – där de glömt köra pistmaskinen utan lämnat snön vindpinat lös. Där brände det i låren vill jag lova! Och nu efteråt när jag skriver är jag benslut – indeed.
En stormdag som igår är trivsam på sitt sätt. Visserligen blev det stugsitteri för nästan hela slanten. Men tre korta promenader blev det: Till hotellet för kaffe och WiFi. Sedan till Lanthandeln. Och på kvällen till middag på Gammelgården. Mer än 8000 steg på steg-räknaren. Och mycket tid till att prata om allt möjligt med madammen. I dagarna är det ca 40 år sedan vi började följas.
Och nu till butiken igen. För äpplen och bananer. Om de har.
Och sedan till lobbyn. För WiFi. Kanske.
Och ikväll hockey på stugTV.
Heja Skellefteå!*
* Jag håller alltid på Luleå när Luleå spelar. Också i matcher mot Schtaan. Men när SAIK spelar mot andra blir jag gul-svart.
