lieberman och ikea
Hurra! Hurra! Hurra!
Sverige har erkänt Palestina!
Äntligen!
Intressant är det rassel och gny detta skapat.
Den politiska oppositionen i Sverige säger att det är inte lämplig tid. De muttrar också om att det skulle vara någon sorts minoritetsvänsteragerande utan den breda politiska förankring utrikespolitik som regel har i Sverige. Förunderligt i sammanhanget är då att den förra regeringen som också var i minoritet inte var speciellt sugen på bred förankring när den på sin tid på ett ganska märkligt sätt tillsammans med bara ett fåtal andra länder motarbetade Palestinas intåg i en del FN-organ.
Tidningen Dagen som söker vara någon sorts frikyrklig röst gör på samma sätt men vill inte tala klartext i frågan om vilken framtida tidpunkt som skulle vara lämpligare och hur många års fortsatt israelisk ockupation och byggande av bosättningar man ser fram emot.
Regeringen i Israel ogillar naturligtvis saken och tar hem sin ambassadör för konsultationer. Det görs så när man diplomatiskt vill markera sitt missnöje men brukar vara en åtgärd med ganska begränsad tid. Realistiskt sett kommer Israel inte att vilja bryta sina förbindelser med ett demokratiskt land som var bland de första man fick sitt erkännande av, som numera är med i EU och som vill stödja den tvåstatslösning man själv officiellt bekänner sig till.
Att erkänna en stat är inte samma sak som att gilla dess regering, dess politik eller något liknande. En del kritiker verkar sakna den elementära kunskapen. Jag tänker på dem som nu yrar om att Sverige stöder Hamas och liknande plattityder. Så är det ju inte. Snarare är det ju tvärt om. Det är de moderata krafterna i Palestina man vill ge råg i ryggen i förhoppningen att just den linjen i stärkt skick faktiskt skall kunna nå ett slut på ockupation och landröveri.
Den israeliska utrikesministern Avigdor Lieberman snackar i hånfull ton: Sveriges regering måste förstå att relationerna i Mellanöstern är mera komplicerade än en IKEA-möbel man monterar själv.
I det har han rätt. Men samtidigt visar han att han nog har ringa erfarenhet när det gäller just att skruva samman IKEA-möbler. Också det kan bli krångligt och i inte ringa utsträckning påminna om den konflikt han genom sin leveransovilja ständigt försvårar.
Nu må du, noble Bloggläsius, själv fundera över likheterna.
I alla fall var det på detta viset:
Den 6 september skrev jag på Facebook: Packar upp och monterar snygga IKEA-hyllor och vitrinskåp. I sista stora paketet - vitrinskåpen - visar det dig att en 35 cm lång pinne saknas. LIDER!!!
Jag fick naturligtvis en kommentarer – fler kom senare med liknande innehåll – som med en fördold anklagelse att jag inte letat noga sökte lägga skulden på mig. Jag svarade: Hela vedtraven genomgången! Pinnen borta!
Madammen i mitt liv kontaktade IKEA. Hon beskrev problemet och fick löftet att rätt käpp skulle skickas. Paket kom veckan efter innehållande två tvärstag ritningen visat. Inget stämde. Stagen var för stora. Hålen felborrade.
Jag ringde IKEA och påtalade detta. De sade sig vilja göra rätt för sig med ny leverans. Paket kom. Fortfarande fel dimensioner!
Det är din tur! sade jag. Madammen telefonerade. Nu skulle IKEA i Sundsvall kopplas in för att skicka pinalerna – Haparanda hade tydligen inte rätta grejer. Skulle det inte stämma nu lovades vi helt ny hylla.
NU är det DIN tur! väste hustrun veckan efter. Läsaren förstår.
I detta läge började började jag känna frestelsen att konstruera någon lämplig raket och rikta det mot vilken Kamprad-kåk som helst men viljan till en sista förhandling segrade. Jag ringde!
IKEA höll sitt avtal och levererade nytt! Den halvfärdiga hyllans annektering av golv och väggyta kunde avslutas. Det trasiga som ockuperat vår tillvaro och inskränkt vår rörlighet blev historia. Ett fredligt vardagsrum kunde äntligen inredas.
Det tog tog 1½ månad innan det löstes. Lösningen kom sig av att IKEA som ett civiliserat företag erkände att man inte levererat som lovat, var villigt att följa ingångna avtal och respekterade förpliktigande regelverk. I sådana avseenden, min käre Bloggläsius, är IKEA bättre än Israel. Sedan får Avigdor Lieberman säga vad han vill.
Är du vänsterstyrd? Då brukar åsiktspaketet också
innehålla skuldbeläggning av Israel. Det är nästan
omöjligt för utomstående (liksom de inblandade) att
bedöma och fördela skulden. I många inlägg om dessa
frågor talas om brist på bibeltro (åtminstone vad det
gäller GT, sekularisering och t o m "avfall" från
kristen tro. VAD ÄR SANNING?
Jag skrev att regeringen av en del av sina kritiker sägs vara "vänsterstyrd". Det är en rimlig tanke efteromsom S och MP som regel anses politiskt stå till vänster om KD eller M - som tidigare ju hette "Högerpartiet". Buntade åsiktspaket är en vansklig sak. När Israel bildades var S betydligt snabbare på att uttala sin optimism och sitt stöd för den nya staten än vad till exempel Högern var. Likaså var Sovjet snabbare på erkännandebanan än en del Västmakter.
Det jag tar fasta på i mitt inlägg är Liebermans uttalande om att Sverige erkänner Palestina och hans anspelning på IKEA och jämför det med min egen erfarenhet att firman ifråga söker leva upp till ingångna avtal - till skillnad mot Lieberman som aktivt verkar för att Israel kontinuerligt genom bosättningarna förändrar verkligheten på marken och på det sättet allvarlig försämrar möjligheten för ett självständigt Palestina i fred med Israel. Den svenska utrikesministern har bara så rätt när hon med hänvisning till Liebermans "seriositet" sa i CNN: "I´ll happily send an IKEA flat pack to Avigdor Lieberman to assemble. He´ll discover you need a partner, cooperation and a good manual."
Vad gäller frågans koppling till Bibeltro och Bibeltolkning tycker jag bara det är SÅ patetiskt när vissa främst frikyrkoanknutna "debattörer" babblar om avfall och sekularisering. Det visar bara hur totalt tom deras Bibelargumentation är.
Kul med en slagfärdig utrikesminister som säger ifrån :)
Stig: Det vi behöver tala om nu när erkännandet gjorts - utan stöd i riksdagen - är några viktiga frågor så detta inte bara blir terror- och korruptionsstödjande plakatpolitik. Löfvén och Wallström har påpekat att med erkännandet kommer ett ansvar och de vill att palestinska myndigheten tar tag i korruptionen, kvinnors, homosexuellas, kristnas rättigheter mm. Lite på efterkälken talas lite om våldet men inte så det ser så viktigt ut.
Om detta erkännande inte åtföljs av starka fördömanden av palestinska myndighetens många brott mot tidigare fördrag, fortgående uppviglingar till våld och hets mot judar och andra när det sker är erkännandet inte mycket värt.
Är Löfvén ocgh hans utrikesminister beredda att ta sitt ansvar att kalla upp palestinske ambassadören nästa gång Abbas proklamerar att judar ska hållas från tempelplatsen med "all means necessary" eller när socialdemokraternas systerparti Fatah hyllar barnamuordare som hjältar.
Angående ett platt IKEA-paket borde Wallström - och du - veta att palestinska myndigheten ingalunda har följt sin fredsmanual på vare sig rätt eller mänskligt sätt. Om Wallström inte har en susning är hon inte lämplig som utrikesminister.
Så hurra du, men tänk på att Hamas inte är avväpnat, de bygger nu flera tunnlar att attackera oskyldiga med, de torterar, avrättaroch sätter sitt folk i direkt fara i sitt jihadkrig. Detta har löfvén och Wallström i praktiken accvepterat genom erkännandet. Liksom du har de bara funnit en skyldig i denna situation.
Jag trodde inte för ett ögonblick att du, A-K Roth, skulle bli lycklig när Sverige erkänner bägge parterna i konflikten, inte bara ensidigt den ena. Men jag hade hoppats - eller kanske ändå inte - att du skulle vara så pass mottaglig för information att du skulle sluta upprepa tanken att det handlar om att stödja Hamas. Sverige bojkottar Hamas i och genom att EU gör det! Vad önskar du mer?
Mitt intryck att du - och Lieberman - inte vill se någon på den palestinska sidan som en arbetspartner för att montera fred, inte ens IKEA-möbler.
Stig, som verkligheten ser ut är det verkligen viktigt att kunna se hur erkännandet ger Hamas och andra våldsamma uppviglare, Fatah-medlemmar inkluderade, både legitimitet och indirekt stöd, speciellt efter det vansinninga kriget Hamas drog direkt in i bebyggelse. Det borde has kommit villkor för erkännandet och fortsatta bidrag. Går hela världen med på detta blir det som att ge taktiskt stöd till dem som bara vill fortsätta enligt Hamas och även Fatahs stadgar.
Jag har undrat länge varför du inte skarpt kan kritisera de våldsamma fraktionerna av palestinska styret och varför du till synes vill negligera eller ignorera andras kritik mot detta.
Ditt intryck av mig och oskicket att packa mig i samma IKEAlåda som Lieberman ger jag inte många poäng för. Jag vill inte tro att du är en fördomsfull människa men du agerar fördomsfullt med falska antaganden. Vill du att jag ska använda guilt by association mot dig?
Den jag vill se som arbetspartner att montera fred är inte en som uppviglar till mord och som hyllar massmördare och som drar från förhandlingar så fort det blir knivigt, som Abbas i våras (och tidigare Arafat), då han i stället klart och tydligt gick ihop med en antisemitisk och jihadistisk islamistisk rörelse. Det måste finnas någon bland palestinierna som inte har Abbas bagage och som kan ägna sig åt fullständigt erkännande av Israel och att förbereda folket för fredlig samexistens, inte motsatsen. Vem kan det vara? Och hur blir säkerheten för denne person? Verkligheten på marken gör det svårt.
Är du mottaglig för tanken att Löfvén och Wallström åtminstone borde ha villkorat erkuannandet med skarpa krav av Palestinska Myndigheten att verka för avväpning av terrorgrupperna, inklusive Hamas och att förbereda folket för fredlig samexistens?
A-K Roth - nu får du skärpa dig och ge upp fantasin att ett erkännande av Palestina skulle legitimera Hamas eller andra militanta grupper. Det 'r inte avsikten och det har den svenska utrikesministern sagt gång på gång. Sverige bojkottar Hamas liksom övriga EU.
Den sista förhandlingsomgången gick i putten - detta enligt amerikanska tjänstemän som var inblandade -på grund av att Israel inte ville prata, inte ville precisera sina förslag om framtida gränser etc utan fortsatte att expandera sina illegala bosättningar öster om "den gröna linjen". Abbas må ha många brister med någon förhandlingspart har han inte.
Vad gäller guilt by association har du genom vår samtalshistoria här på bloggen verkligen inte varit skuldfri. Du förknippar mig med både det ena och det andra. Då jag har aldrig märkt att du med emfas kritiserar Lieberman eller någon annan i den expansionistiska israeliska högern må du ursäkta om jag uppfattar er vara i samma kartong.
Vad gäller din sista fråga skulle jag väl kunna säga att jag är mottaglig för skarpare formuleringar i demokrati-positiv riktning, kanske också villkor för bistånd och stöd - OM jag får belägg för att du anser att USA så länge bosättningarna växer skall sluta ge Israel det enorma ekonomiska, militära och politiska stöd som man gör. Gör du det? Om så är fallet har jag missat det engagemanget från din sida.
Stig, det är inte så att jag inte förstår avsikten med erkännandet. Men avsikter ger inte alltid det man önskar, eller hur. Tänk om det har motsatt effekt? Om det visar sig att Löfvén och Wallström följer upp med skarpa krav på Palestinska Myndigheten att fortsätta förhandlingar och stoppa kontraproduktiva och värre ageranden och utfall, som står i vägen för fred lika mycket som husbygge inom existerande bosättningar/byar enligt många bedömare, kan det bli resultat. Men jag har inte sett något om att de kommer att hålla en linje. Kanske bakom lyckta dörrar? Det ser ut som villkorslöst stöd. Och då reagertat Israel å sin sida som att den kombinerade palestinska sidans terrorism, uppviglingar och ultimata mål får legitimering. Och Abbas ser att han inte behöver ändra någonting och ändå få stöd för sitt uteblivande från förhandlingar.
När Israel gjorde byggstopp under nio månader kom Abbas heller inte till förhandlingsbordet. Det fanns alltid någon förklaring.
Enligt källor jag läst drog Abbas i våras och vägrar samtala. Hade han gjort det om det varit byggstopp? Han lierade sig i stället medvetet och direkt med Hamas, en makt som har Israels utplånande m.fl. jihadistiska otrevligheter på sitt agenda och under sommaren kidnappningar och barnamord, vilka hyllades ganska stort av vissa på VB.
Hur vet du att han inte har någon förhandlingspart om han lämnade - precis som Arafat som i stället drog igång en intifada med tusentals israeliska offer?
Stig, jag har nog som du säger förknippat dig med både det ena och det andra, enligt vilka politiska projekt du har stött och vad du till synes ignorerar. Jag kan ha fel, men det tycks, enligt hur du mottar fakta om toppstyret bakom Ship to Gaza och moderskeppet Free Gaza Movement rinna av som vatten på en gås.
Sista stycket indikerar att du skulle kunna vara skarpare mot PM om villkor och stöd - men med villkoret att jag skulle uppmana USA att sluta ge Israel det stöd de ger.
Om jag fattat rätt kan du inte ta skarpt avstånd från vissa palestinska ageranden från PM, Fatah, Hamas - som handlar om rasistiska och dödliga handlingar och mål, om inte jag gör nånting samtidigt? Detta kräver lite eftertanke.
Bra att du tänker A-K Roth - alltså om detta med villkorat stöd, effekter av åtgärder etc. Jag tror inte ett ögonblick att USA:s regering önskat att separationsmuren skulle genom sin sträckning annektera områden på Västbanken eller att bosättningarna skulle utvidgas. Ändå har man inte villkorat sitt stöd till Israel utan i stället gett landet råg i ryggen att agera mot folkrätten. Avsikter och effekter är alltså inte samma sak.
Mitt källmaterial vad gäller förhandlingarnas sammanbrott för ett ½-år sedan är en intervju av tjänstemän i Kerrys stab, publicerad i en amerikansk tidning - har glömt vilken - dit jag länkades från Haaretz - om jag minns rätt. Planerade då att översätta den men då den var lång som halva förra vintern och ett par veckor gicklade jag ned det projektet.
Tack för artigt svar, Stig.
