terror i Jerusalem

Så slog terrorn till igen!

 

Två utklädda män gick in i en synagoga i västra Jerusalem och angrep dem som bad där. Många skadades, 5 dödades – om jag minns siffran rätt. Attentatsmännen dödade på plats.

 

Vanvett! Naturligtvis!

 

Känt över världen på ett ögonblick. Fördöms av alla och av mig! Det situationen i Jerusalem och Palestina-Israel minst av allt nu behöver är terror med fler döda och mer kravaller. Tragiken är monumental oberoende av till vilken sida de dödade och skadade hör.

 

Naturligtvis är det inte lätt att vara en sansad och tillbakahållande kraft när känslorna rusar. Trots allt är det ansvariga folkledares uppgift att vara sådana. Särskilt av demokratiskt valda ledare i utvecklade och erfarna demokratiska system och länder förväntar man sig det.

Med våra mått mätt är det som skall bli ett framtida fritt och suveränt Palestina ännu inte en mogen demokrati. Oaktat detta har Abbas tagit avstånd från terrorangreppet på synagogans gudstjänstbesökare. Israel är demokratiskt och har regering förankrade i regelbundna valresultat ofta sammansatta i ganska komplicerade med demokratiska koalitioner. Landet har också fungerande fri och oberoende press. I oppositionstidningen Haaretz fanns den 19:e denna ledare. Google Translate gjorde grovjobbet och jag putsade till svenskan. På engelska kan man läsa artikeln här.

 

 

NETHANYAHU OCH HANSMINISTRAR UTSÄTTER ALLMÄNHETEN FÖR FARA

 

Är ett slut på våldsspiralen mellan israeler och palestinier ett av premiärministerns främsta mål? Om så är fallet är det svårt att förstå hans pågående hetsande mot Mahmoud Abbas.

 

Tisdagens mord på fem israeler i en terrorattack i Jerusalem är en tragedi. Det är svårt att förstå hur människor kan vara i stånd att gå in i en synagoga och kallblodigt skjuta människor som ber. Den rådande spänningar i staden, försöken från medlemmar i Knesset att besöka Tempelberget, fastighets-provokationer från bosättare stadsdelen Silwan i östra Jerusalem – inget av detta kan fungera som ursäkt för ett brott som det som begicks på tisdagen.

 

Med detta sagt – det våldet och den mordiskhet som de senaste månaderna blivit en del av vardagen i Jerusalem väcker också svåra frågor om hur Israels regering agerar. Den viktigaste frågan av alla måste besvaras av den som leder den. Är Benjamin Netanyahus mål egentligen att förhindra en upprepning av sådana tragedier? Är ett avslut av den blodiga våldsspiralen mellan israeler och palestinier ett av hans främsta mål?

 

Antar man att det är så blir det svårt att förstå varför han envisas med att gång på gång utpeka den Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas som den som är ansvarig för dessa terrordåd. Exakt vad hoppas Netanyahu uppnå med sådana anklagelser? Vill han verkligen lugna ner situationen eller utnyttjar han kanske tragedin till att fortsätta att demonisera den som var tänkt att vara Israels partner för ett avtal?

 

Det verkar som svaret har lämnats av medlemmar av hans regering. När Naftali Bennett beskriver Abbas som "en av de värsta terrorister det palestinska folket någonsin producerat" och Avigdor Lieberman skyndar sig att följa i hans fotspår (Abbas "gör med avsikt konflikten till en religiös"), avslöjas den nuvarande regeringens verkliga mål: att fördjupa klyftan till palestinierna och torpedera alla möjligheter till framtida avtal.

 

Mot bakgrund av dessa demagogiska anklagelser blir det säkerhetstjänsten Shin Bets chef Yoram Cohen berättade Knesset på tisdag av extra vikt. Cohen avvisade påståendet att Abbas är involverad i höja temperaturen. Den Palestinska myndighetens president, sade han, "är inte intresserad av terror och orsakar inte terror – inte ens under bordet."

 

Cohen angav stället mordet i juli på den palestinska tonåringen Mohammed Abu Khdeir som en viktig katalysator för sammandrabbningarna i Jerusalem, tillsammans med den senaste tidens incidenter på Tempelberget. Och han manade till måtta eftersom "den religiösa dimensionen konflikten nu får är mycket farligt och explosiv."

 

Cohens professionella åsikt motsäger den pågående hetsen mot Abbas från Netanyahu och hans ministrar. Deras politik är en litania av ansvarslöshet mot allmänheten. De kan uppenbarligen inte förväntas ändra sin politik, men det måste tydligt sägas: Dessa människor – vare sig deras vägran att se Abbas som en partner styrs av valkampanj eller av ideologi – utsätter allmänheten för fara.

 

 

Så långt artikeln.

Ytterligare en notis från området är att man för att på ett särskilt sätt minska motsättningarna och verka för lugn och harmoni så har israeliska myndigheter efter terrordådet beslutat om ytterligare bosättningar i östra Jerusalem. Jag tvekar om det är ett vist och konstruktivt vägval.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0