stigstrombergsson

Förra inlägget om en film placerade jag i kategorin Predikaren 12:12. Där sorterar jag oftast in bloggposter som handlar om böcker jag läst men också om en och annan film. Det här inlägget om en bok jag läst under de sista dagarnas långledighet skulle naturligtvis också höra hemma i samma kategori men hamnar i en annan: Exe-geten bräker.

  

En del böcker jag läser får mig att känna mig oändligt smart. Med en del andra är det givetvis tvärtom – jag fattar inte ett lingon. Men Ola Wikanders bok Gud är ett verb – tankar om Gamla testamentet och dess idéhistoria får mig att känna mig listig. De 200 sidorna fyller gång på gång mitt sinne med: Så bra sagt! Precis som jag ser det! Skulle inte kunna uttrycka det bättre själv! Helt rätt!

Litteratur som gör att man känner sig smart fungerar så, säger sånt som är i linje med det man redan har, vet och/eller anser men bygger på det med mer och säger det ännu bättre än man själv har kunnat formulera det.

 

Ola Wikander är språkforskare och Exe-get – alltså vetenskaplig Bibelexpert.

Det märks i boken. Här och var far han ut i fantasieggande beskrivningar av hur ett enstaka gammalhebreisk verb hänger ihop med någon glosa på ugaritiska, akkadiska eller något annat semitiskt språk som ingen pratat på 2-3000 år. Han gör stundom fiffiga och detaljerade jämförelser med hur det var i det gammaltestamentliga israelitiska folkets grannfolk och omgivning och vad arkeologi och annan historisk vetenskap kommit fram till både vad gäller likheter och skillnader. Han sätter in författare av böckerna i Den hebreiska Bibeln – alltså nästan hela den kristna Kyrkans Gamla testamente – i sina respektive historiska sammanhang och berättar hur både enskilda texter och hela textsamlingen formats. Han gör det vetenskapligt!

 

Ola Wikander är språkforskare och Exe-get som skriver populärvetenskap – den här gången.

De eggande detaljerna jag nämnde ovan är just detaljer som jag tycker är kul då jag läst en hel del liknande jox förr. Andra läsare som inte har mitt batteri av förförståelse kan kanske när de tar del av Wikanders bok uppleva just de avsnitten tunga men i så fall är det bara att läsa dem slarvigt eller hoppa över dem helt. De fungerar endast som illustrationer till en huvudtankegång som på ett fyndigt och pedagogiskt sätt blir tydlig utan de insnöade fack-exemplen. Boken är skriven av en expert men inte med andra experter som målgrupp utan för var och en som på ett småslugt vetgirigt halvintellektuellt sätt är intresserad av antiken, av religion och av tro.

 

Kategorin Exe-geten bräker brukar jag använda för böcker och arbete och tankar som är ganska så Bibelvetenskapligt expertinriktade och har mycket hög nördfaktor. I Predikaren 12:12 är det mer frågan om en mer allmän nivå och skulle rätt vara rätt är det där Gud är ett verb skulle sorteras in. Innehållets art och att det var länge sedan jag exegetade mig plus kategoriseringen av förra inlägget gör att jag ändå låter den vara ett bräk.

 

Jag tycker den var väl värd att köpa! Och att läsa.

Mer officiellt om boken kan du, noble Bloggläsius, läsa här.