έν Έφέσω 5 – pausdag?

Ungefär ½9 lokal tid i morse skrev jag denna text på Facebook.

 

Sitter ensam kvar på ett hotell i Kusadasi, Turkiet. Alla ungdomarna och de andra ledarna (20+2) for strax efter två i natt och befinner sig nu i luften på väg mot Arlanda. På Arlanda landar just nu - om allt gått väl - ett nytt 20-tal ungdomar och tre ledare på väg hit. De två grupperna kommer att se varandra genom ett fönster när hemresenärerna kliver av det plan de som skall hit väntar på att få kliva ombord på. I eftermiddag kommer de nya fram för sin lägervecka som jag också får vara med på.

 

Jag vaknade kvart över 6 och detta alldeles av mig själv. Faktum är att det var exakt den tidpunkt då de som är på väg hem skulle starta från Izmir och samtidigt som incheckningen skulle pågå för fulla muggar på Kallax i Luleå. Var det därför jag vaknat? Är jag så – för att uttrycka det modernt – inloggad på andra människors göranden och låtanden att jag också passar deras tider? I vart fall klev jag upp och åt frukost före sju.

 

En sak är uppenbar: Jag ligger efter med Efesos-skrivandet. Igår förmiddag skrev jag på bloggen men mest om något annat. Innan dess berättade jag måndag förmiddag vad som hänt dagen innan. Måndag eftermiddag, tisdag och onsdag är obebloggat såhär ett par timmar innan nya gänget väller in.

Nu sitter jag i alla fall vid tangenterna efter att på förmiddagen tagit en promenad, blivit klippt och badat i havet. Det var någonstans runt 33 grader före lunch, vindstilla och sol. Nu mulnar det och vindar på en del. Ganska skönt faktiskt.

 

Men jag är trött. Natten blev ju kort. Stillhet och ensamhet är sövande. Skrivandet blir ineffektivt så jag kommer nog att förbli efter. Men det är klart att jag avser berätta om måndags-eftermiddagens besök vid Marias hus och i Efesos. Liksom tisdagens dagstripp Samos tur och retur. Och onsdagens inlämnade skrivna alster och eftersnack till alltsammans. Allt viktigt att ges skriven form för att stanna i minnet.

 

Såhär långt säger jag bara: flera av dem som konfirmerades för ett par veckor sedan uttrycker i skrift och i muntlig form saker som gör att jag lätt torrögd orkar ett år till. Men till allt sådant återkommer jag.

 

Bilden? I bägge konfirmationerna – Älvsbyn och Vidsel – döptes två. Ett dop på bild.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0