tvåfaldig predikant 0

Rubriken anknyter – som den begåvade läsaren säkert inser – till de två förra inläggens rubriker. Intet att förvåna sig över. Oroväckande nog kan det verka som om att denna min blogg håller på att avveckla sig från att i spridda skurar leverera skriverier av olika kvalitet kring både ditt och datt till att snart förtjäna titeln samlade predikningar af stig strömbergsson eller något liknande. Så får det naturligtvis inte gå även om jag av en och annan fått ta emot tacksamhet över att jag publicerar en del predikomanus. 
 
Samtidigt är det svårare nu än förr att hitta saker och ting att blogga om. Vädret som ämne lockar mig inte till tangentbordet. Vad gäller situationen i Mellanöstern som jag brukat skriva om händer inget – vilket i och för sig är upprörande händelser. Konflikten i Syrien pågår i sin oerhört tragiska enformighet och vad gäller överenskommelser mellan Palestina och Israel händer inte heller just nu något påtagligt. Om ett par veckor kanske saker utvecklas då den överenskomna förhandlingsperioden om nio månader tar slut. USA säger sig ha en plan men kommer knappast att motverka en israelisk fortsatt ockupation av Västbanken. Man är ju i Washington helt fixerad vid sanktioner och påtryckningar mot Ryssland som ockuperat Krim och att tänka sig att ockuperande makter och deras företrädare skulle behandlas lika är väl för mycket begärt.
 
Vad gäller kyrkliga ting händer inte heller så mycket bebloggningsvärt, i vart fall inte på nationell nivå. Visserligen besöker jag regelbundet Dag Sandahls blogg där det noga följs både stort och smått som kan intressanta reflexioner kring en hel del saker. Inte minst i inlägget Postmodernismens känsloliv – eller: Lita på Helle! publicerat den 25 mars 2014 innan tuppen skott sig vi går han skarpt och förödande till rätta med hur det i en del av etablissemang och nomenklatura omhuldade aktörer resonerar. Den politiskt-opportunistiska kyrkliga makt- och överklassen verkar dock inte vilja, kunna eller idas ta debatten. Så mycket för den öppna demokratiska folkkyrkan som menar sig ta välgrundade avantgardistiska beslut en hel världskristenhet skall beundra med saliven rinnande i ena mungipan.
 
Församlingslivet lokalt berättar jag en del om, inte minst gudstjänster men också en del annat. Kanske framställer jag då saker så att det kan uppfattas som överdrivet glättigt men den risken tar jag. Det är främst glädjeämnen jag delar med mig av här. Vad jag tänker kring problem och svårigheter som naturligtvis också finns delar jag med arbetskamrater och andra när jag möter dem i kött och blod till vardags.
 
Det här inlägget behandlade inte i någon särskild ordning något speciellt ämne* men jag ville ändå skriva det – främst för att väga upp den befarade ensidigheten som dock kommer att förstärkas av två inlägg knutna till den just gångna helgen.
 

*  De kursiverade orden är ett Luthercitat. Den gode Martin skrev förord till de olika Nytestamentliga böckerna och den formulering jag här använde är hans diagnos av Hebreerbrevet. I det fallet tog reformatorn gruvligt miste!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0