stigstrombergsson

Om min pappa levt skulle han blivit 90 idag.

 

Han blev inte 90. Bara 81½. Kanske låter det känslokallt men jag tycker faktiskt att pappa – liksom mamma två år innan och ett år yngre – fick dö i rättan tid. Visst var det trist när döden kom men sett till livets värdighet och kvalitet blev det faktiskt liksom bra. Pappa hade kvar tanke, sinne och minne men de sista åren var han rejält trasig i kroppen. Med smärta, orörlighet, fysisk svaghet och ständigt lite pain-killer-bedövad kunde han ändå bo kvar nära oss. Han vaknade i sin egen säng sista dagen i livet och var så att säga kvar tills han gick. Det passade in på honom.

 

90 år skulle han alltså blivit idag och ljus brinner på graven.