stigstrombergsson

Jag har nyfyllt år. Om Midsommardagen då det var som ljusast. Inget märkvärdigt antal. Bara fem dussin plus ett. Oaktat denna udda siffra strömmade gratulationerna in. På Facebook. IVL innebar familjen – vuxna barn, min egen blomma, ett par av barnens blommor samt barnbarnen. Inalles var vi 10 i huset. Som jubilar fick jag sova på soffan.

Men på Facebook grattade många.

Både i skott och efterskott. Ett 70-tal. Av blandat slag. Ungdomskamrater, nuvarande och tidigare arbetskamrater, släktingar, tidigare elever vid folkhögskolan, fotbollskonfirmander från förr, andra konfirmander från senare, bekanta, bekantas bekanta och en och annan – jag måste tillstå detta – tämligen obekant. Från varsomstans i landet, Central-Amerika, Egypten, diverse europeiska länder och ända från Japan. Käcka polyglotta varianter av hälsningen Grattis.

Det var kul. Facebook påverkar humöret. Jag tror jag kom åt att tacka alla.

Igår skrev jag på Fäjjan: Har idag börjat ett 4-veckor långt projekt: Älvsby församlings sommarkurs. 6 ungdomar, 2 unga vuxna ledare och jag.

Detta har flera ”gillat” – och en skriver: Sommarkurs eller sommarkyrka, ja det kvittar, huvudsaken att ni får lockat fram sommarn.

Detta föranledde mig att svara: Hoppsan. Felskrivning. ”Sommarkyrka” ska det vara. Det var Facebook som stavade åt mig. Men "kurs" är också rätt. Skall formulera arbete i utbildnings-termer för samverkan med folkhögskolan. Vinnare i alla spalter.

Att skrivfunktioner i telefoner och annorstans ger andra stavningar än man tänkte sig är inget stort problem men vittnar ändå om hur nätet tar över. Man kan undra om inte program, funktioner och sociala medier på sikt kommer att skriva sig själva.

I vart fall blev det tydligt att Facebook påverkar det man skriver.

Sommarkyrkans fyra veckor har alltså börjat. Jag gillar den formen av projekt, alltså tidsavgränsade insatser, och så mer nu än på 1980-talet då jag också var präst i vanligt församlingsuppdrag. Troligen är det tiden på folkhögskolan som skapat om mig från tillsvidareperson till kvartals-, termins- och arbetsårstänkare. Mer än förr inte bara gillar jag utan också tar på mig tidsavgränsade speciella saker. Det är till och med så att jag kommer på mig med att dela upp mer kontinuerligt arbete i tidsblock.

Sommarkyrka – det är en form av evangelisation!

Så var det i alla fall förr i världen när jag själv som gymnasist, teologie studerande och nybakad präst arbetade med sådana saker. Tanken var att ett gäng glada unga med sång, prat och annat skulle arbeta intensivt med att sprida budskapet om Jesus till andra så att de skulle komma till tro. Alltså evangelisera.

Om sådana grupper fordomdags var så värst nyttiga skall hållas osagt. Tänker jag tillbaka i försök att mäta något sorts ”externt omvändelseresultat” blir det nog lite klent. I stället är det internt sommarkyrkan spelar den stora rollen – alltså som miljö för unga människor att dagligt pyssla med Bibeltexter, musik med kristet innehåll, andakt osv. Blir som en drivbänk – typ.

Säkert som Amen i korvspat är att jag skulle inte vara den jag är och där jag är om jag inte med start sommaren efter ettan i gymnasiet hade varit med i sommarkyrkan i Luleå två somrar. Sedan blev det Piteå två, teologipraktikant och ledare i Norsjö en samt ledare i Älvsbyn ett par omgångar runt 1980.

Och nu är det dags igen.