έν Έφέσω 14 – ultima
Nu slutligen i kategorin speciella resor det sista inlägget kopplat till ungdomslägren för ett par veckor sedan. Kategorin församling skulle också kunna vara aktuell eftersom det hela handlar om arbete i församlingens regi och en vital del av dess verksamhet men för kontinuitetens skull blir det inte så.Det var ett genidrag när man för några år sedan lokalt valde att ställa om konfirmandverksamheten på det sätt man gjorde. Ett tidigare väl fungerande koncept bland annat innehållande cykling på Gotland hade då i det närmaste runnit ut i sanden och är jag rätt underrättad var man nere på knappt 20 konfirmander per år. Det innebar ungefär var femte om man ser till årsklassen, var fjärde om man bara räknar de kyrkotillhöriga. Vad gäller siffrorna är jag inte helt säker – jag arbetade ju då vid Älvsby folkhögskola*.
Det var då för snart fyra år sedan man kom på idén att konfirmera först och sedan ganska omgående och efteråt som en uppföljning satsa på ett läger med besök i Efesos. Ekonomin disponerades om med svångrem över den delen av verksamheten så att medel skulle finnas för resan, extra medel tillskjöts och det beslöts att ge konceptet tre år.
Satsning ger resultat! Första året var det knappt 25 som for. Förra året som var mitt första var det 32 och i år 41 som blev konfirmerade. I relativa tal handlar det om att 50%strecket passerats och det underifrån. Också kvaliteten har successivt höjts till lektioner varje vecka och ett tämligen fullmatat gudstjänstbeting – och det fungerar.
Jag tror att det är just balansen konfatid och den efterföljande resan som är poängen. Konfan är i ryggen när man åker och lägret kan fokusera på vad man studerar där och att försöka bygga vidare på relationerna utan att behöva ”ladda” för ett kommande crescendo. Vi är också ett kul arbetslag som getts tid att arbeta med saken – för att inte tala om att tonåringarna i sig är fantastiska typer.Jag hoppas att min glädje och lycka över att få ha varit med i sammanhanget lyst igenom också i mina bloggskriverier. Faktum är att konfirmanarbetet med sin kulmen under andra kvartalet samt ungdomsarbetet i övrigt är mitt prästuppdrags absoluta höjdpunkt.
Med detta stänger jag inläggsserien έν Έφέσω.
Nu skall det frysas Midsommar med alla barnen på besök – och barnbarnen.
Till veckan börjar Sommarkyrkan sin fyra veckor långa verksamhet. Sommarkyrka är ett annat och speciellt slags ungdomsarbete och jag har fått förtroendet att försöka fungera som ledare för gruppen om 6 tonåringar och 2 unga vuxna i deras uppgift att med musik, prat och annat söka visa på Guds kärlek i, med och genom den uppståndne Jesus. Kul och meningsfullt.
Bilderna?
Inte Gammelsmurf och Lilla Smurfan!
Två belåtna ledare i Efesos!
Och innan dess Älvsbyhänder på väggen till Marias hus en bit därifrån.
* Andelen konfirmerade i Älvsby församling har alltid varit lägre än i grannförsamlingarna. Det var så 1978 när jag hamnade här då bara lite drygt hälften av ungdomarna gick och läste som det då hette. Samtal med äldre kollegor gav vid handen att det varit på det viset så länge att det var svårt att tydligt peka på någon eller några orsaker. Min egen teori är en del anledningar stod att finna i Bodellismen – Googla detta – i slutet av 1800-talet, en grupp som genom att vägra sända sina barn till den allmänna kyrkostyrda skolan visade att man kunde trots statskyrkan och överleva. Jag gissar också att politiska motsättningar i mitten av förra århundradet samt misstro mot enskilda präster innan dess bidragit.
Kommentarer
Postat av: SSu
"Jag hoppas att min glädje och lycka över att få ha varit med i sammanhanget lyst igenom också i mina bloggskriverier. Faktum är att konfirmanarbetet med sin kulmen under andra kvartalet samt ungdomsarbetet i övrigt är mitt prästuppdrags absoluta höjdpunkt".
Kommentaren väger tungt, på ett positivt sätt. Roligt att läsa!
Trackback
