έν Έφέσω 10 – heder!


Att ett gäng ungdomar 14-15 år gamla tålmodigt och still skall ha fokus under en 2 km lång prat- och föredragspromenad i något som ser ut som ett till hälften organiserat stenröse är egentligen ganska mycket begärt. Ändå blev det så.

 

Måndagen den 2 juni var eftermiddagen vikt för exkursion, studiebesök i Marias hus utanför Efesos och sedan ruinerna av själva staden, en keramikfabrik dessutom. På morgonen förlängdes ”lektionen” med grundlig info om Paulus äventyr berättat i Bibeln och om hur man hittat den plats där Maria av allt att döma bodde. Det blev tid för lite bad och efter lunch bar det iväg på en 6 timmar lång utfärd utan mat.

 

Som tidigare omgångar – det stora gänget förra året och gruppen förra veckan – blev besöket vid Marias hus markant seriöst. Berättelsen om den tyska nunnans uppenbarelser som visade vägen till stället är märklig och platsen stämmer till eftertanke och allvar. Att välja mellan det vatten som ger pengar, ger hälsa eller ger kärlek skapar samtal om vad och hur man värderar saker och ting. Att skriva böner och placera dem i väggen är också något de flesta gör på fullt allvar.

 

Skärpning återfanns också hos de flesta när de i Efesos sökte följa den danska guidens vårdade skandinaviska från torg till tempel till bad till tempel till torg till bibliotek till amfiteater och till allt möjligt annat. Och länge tog det. Efter att bara resan från hotellet till exkursionsmålet tagit nästan en timme då bussen stannade till vid flera hotell för att plocka upp andra Nazar-resenärer från höga norden...

 

Såhär långt skrev jag på måndagskvällen men var för trött för att fortsätta. Då hela tisdagen innebar båtresa Samos tur och retur är det först nu på onsdagsmorgonen ett dygn innan vi är på Arlanda som tid och alerthet sammanfaller på ett sådant sätt att skrivandet kan fortsätta.

 

När alla väl var upplockade var ändå vårt gäng om 20 ungdomar och 4 ledare majoriteten i gänget – kvantitativt. Kvalitativt känns det inte så. Vuxna, även om de är i mindretal, tenderar att i ålderssammansatta sammanhang både ta och få tolkningsföreträde. Ungdomar, även om de är i flertal, hamnar på någon sorts andra plats och finner sig också i att vara där. Många till och med väljer att vara där då man är ganska van vid att det är så och det faktiskt också är ganska bekvämt*.

 

Under visningen var de flesta av de våra på alerten. De var längst fram i klungan utan att vara buffliga. Intresserade. På banan. Att det inte var så väldigt hett och inte heller så väldig trängsel med andra grupper underlättade nog en del. Guiden jobbade bra och vid något tillfälle stack vi in lite ”extrainformation” hon inte hade men passade för vår grupp och inte skadade det norska paret, de två danska paren och de två svenska familjerna som var med. Exempel på ett sådant inskott var en snabbis om The number of the beast i anslutning till Dominitianus tempel.

 

Under pauserna blev det ibland en del frågor och svar, en del extrasnack och tilläggsinfo med de våra. För oss ledare, kanske en och annan av de unga, blev det också en del paussnack med de andra vuxna i gruppen**.

 

När vi reste tillbaka till hotellet kunde jag inget annat säga om dessa trötta och informationsmätta ungdomar att de på alla vis denna dag hedrat sin fader och moder – om man lånar den gamla formuleringen av fjärde budet. Dessutom, för egen del, är jag stolt och glad över att få vara tillsammans med dem. Jag är tacksam för att få vara i ett arbetslag och ett sammanhang som riggar den här möjligheten till kontakt, mognad och tillväxt både som personer och i tro.

 

Och fulländad blev dagen när vi kom tillbaka till hotellet.

MINA FÖRLORADE GLASÖGON VAR ÅTERFUNNA!!

På stranden. Lätt repiga. Värda kalvfilé!

 

 


*  Hela den observationen kan jag tycka är tänkvärd i många sammanhang, inte minst i kyrkans gudstjänster och verksamhetsprioriteringar. Att Jesus ställer barn och andra andraplansfigurer i centrum gör det hela ännu mer tänkvärt, egentligen.

**  Just sådana snack med andra vuxna är något som händer då och då på hotellet, i affärer osv. Många tycker att Älvsby församlings koncept med konfirmationsuppföljning på detta sätt är bra, intressant, rentav imponerande. Enbart jag har under mina två veckor här berättat det för turkar, belgare, irländare, danskar, norrmän, finländare, en australiensare och greker. Ur någon sorts synvinkel kan vi därför säga att Alvsby församlings arbete för att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas är internationellt känt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0