fjällen 2 – varför?
Varför är det så fint även om man bara går dagsturer?
Varför?
Jag kom att fundera över sådant idag när vi, som norrmännen säger, var på tur. Vi är madammen i mitt liv och jag. Inga andra. Inte ens barn och barnbarn. Bara vi – som till våren varit ett par i 40 långa år.
Vi gick från Björkliden – där vi bebor den bortresta dotterns lägenhet– till Abisko Turiststation. Det är ungefär 8 km till fots genom björkskogen. Massor av blommor, frodig växtlighet, hjortron i kart och nästan inte en käft i övrigt. Jag tror vi mötte tre och passerade fyra – en familj om två vuxna och två barn som lunchpausade.Väl framme i Abisko tog vi liften upp på Njulla till fiket/restaurangen där. Kaffe med dopp. Vidare upp på toppen 1164 m ö h och sedan därifrån tillbaka ner till Björkliden. Skulle allt varit till fots hade det inneburit i runda svängar 2 mil men liftresan reducerade detta med ca 2 km och – inte minst viktigt – 500 höjdmeter.
Det var en bra tur. Men vad var det som var så bra? Egentligen?
Svaret är lika enkelt som komplicerat: Massor händer där inget händer.
Det är ju få saker som är lika ödsliga som en fjällhed. Inte en människa i sikte. Inte ett hus. Ingenting. Och att gå där är att vistas i ett kompakt ingenting och möta en massa saker som där händer.
En blomma till av en sort man sett sjuttielva gånger men nu lyser bara SÅÅ blått eller gult eller rött eller... Till och med det som är grönt ger ju intryck.
Fjällvråkarna i skyn seglande på vinden – tre stycken till sist. En Fjällabb utmanade en av dem på luftstrid och just den mindre men ettriga pippin snurrade som en Spitfire kring en Heinikelbombare under the Battle of Britan. Den betydligt större vråken drevs bort.
En massa stenar av olika slag. Så ytterligare en stig att slå in på. Allt bara SÅÅ rekreerande, alltså återskapande av lugn, ro, tanke, eftertanke.
Och som grädde på moset: Att prata med och byta tankar med henne jag känner så väl och har delat livet med två tredjedelar av våra hitintills uppnådda åldrar – ungefär.
Mot sådana upplevelser väger det lätt att folk inte respekterar den policy jag har för denna min blogg. Dock växte beslutet att moderera bloggen fram under vandringen. Orsakerna kommer jag att redogöra för i ett annat inlägg. Nu nöjer jag mig med att meddela saken.
Väl hemma i dotterns lägenhet blev det middag – lax, potatis, guacamole, morötter och delandet av en flaska vitt. Sedan vi duschat alltså. För att göra semestern helt perfekt är det snart på kanal 3 ett avsnitt av Morden i Midsomer. En repris – visst! – men vem bryr sig. Jag är ju på en speciell resa.
Kommentarer
Trackback
