Gud säger...

Söndag mitt på dagen skrev jag följande text på Facebook samtidigt som jag länkade till förra inlägget med de pulkåkande barnen:
 
Idag är det ingen gudstjänst i Älvsby kyrka klockan 11. En gång i månaden när det är Familjegudstjänst är den klockan 16 i stället. Jag ansvarar för den senare i eftermiddag, efter hockey-finalen.
Familjegudstjänster - förresten - är riktigt skoj. Kan bli hur kaotiska som helst. Utmärkande för vår församling är att de flesta av barnen som är med är nysvenska barn som tillsammans med sina föräldrar på ett särskilt sätt innebär en språklig utmaning. Förkunnelse på "lätt svenska" är uppdraget 16.00.
 
Hur blev det då? Vad hände? Vad sades?
 
När klockorna ringde var vi drygt 50 närvarande i kyrkan. Hälften var utlandsfödda familjer med barn och hälften av den andra hälften var konfirmander.
Utan ingångspsalm sa vi gemensamt familjegudstjänstens inledningsord:
Nu är Guds tid! Här i sitt hus sluter han in oss i värme och ljus.
Nu är Guds tid! Nu skall hans ord leda oss rätt och hjälpa oss tro.
De orden ger ett bra anslag till gudstjänsten, talar om vad det är frågan om. Tid för Gud, tid för Guds Ord. Efteråt sjöng vi lovsången, Psalm 21. Och folk fortsatte att komma in i kyrkan. 
 
Ingen av de texter Evangelieboken har på Sexagesima kändes som någon höjdare, särskilt inte när så många av gudstjänstfirarna – både vuxna och barn – kan lite eller nästan ingen svenska. Förkunnelsen tog därför andra vägar enligt denna tanke:
 
Gud säger många saker. Jesus säger många saker.
Människor hörde det och skrev. Berättelser, brev, dikter. Som blev Bibeln.
Därför kallar vi Bibeln för Guds Ord.
 
Nu ska vi se på fem ställen ur Bibeln. Finns på stora blad.
Jag vet vilka Bibelställen det är – tror jag – men inte i vilken ordning de nu kommer.
Vi ser på dem i tur och ordning – och pratar lite.
 
Här fick jag så de fem bladen ett i sänder. De hölls sedan upp av barn och konfirmander samt ytterligare någon rekryterad för ändamålet. Ordningen blev denna – om jag minns rätt.
 
Du är min älskade son, du är min utvalde” (Luk 3:22)
Detta sa Gud när Jesus döptes! Han var vuxen då. Gud berättar vem Jesus är. Det är det viktiga. Att Jesus är Guds son. Eller Gud som människa. Så att vi kan förstå hur Gud är. Som Jesus.
 
Följ mig!” (Mark 2:14)
Jesus sa så! Många gånger. Till flera. Betyder: lyssna till mig, prata med mig, lär av mig, gör som jag, Lita på mig.
En del bestämde sig en första gång – så var det för Levi. Och sedan flera gånger. Viktigt. För det är det Jesus säger till oss också. Nu. ”Följ mig!” 
 
Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig” (Psalt 119:105)
Detta står i Gamla testamentet. I en dikt som skrevs innan Jesus tid.
Gud hade gett regler – tio bud. Och mycket mer för att berätta viktiga saker för människor. Läsa det, lära sig det, ger hjälp. Så man vet vad som är rätt. Så man vet hur mycket Gud tycker om oss. Och hur Gud gör för att ta hand om oss – blir Jesus.
Jesus säger: ”Jag är världens ljus”. Jesus är den som visar Vägen, berättar Sanningen, ger Livet.
Dessutom sjöng vi den Bibelversen några gånger.
 
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16)
Jätteviktiga ord! Kallas Lilla Bibeln. Berättar om vad Gud gjorde för att hjälpa oss.
Också denna Bibelvers sökte vi sjunga in sedan den lästs på arabiska och tigrinja.
 
Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder” (Luk 5:20)
Detta är viktigt. Jesus säger det många gången. Till många människor. Att de får förlåtelse för sånt de gjort fel. Det är också till oss. Som att Jesus säger till oss: ”du har fått förlåtelse för dina synder”. Därför ber vi ofta om förlåtelse. För att få höra det ofta.
 
Det var de fem bladen! Vi bekänner tillsammans den kristna tron i en Trosbekännelse som är ungefär 1800 år gammal ungefär. Finns i många kyrkor över världen i vår form eller en lite längre. Vi har den längst bak i Psalmboken.
 
Så långt ”predikan”. Efter psalm 716 med kollekt bad vi och det var möjligt att tända ljus vilket många gjorde. Sedan Fader Vår och Välsignelsen innan slutsången Han håller hela vida världen....
 
Under ”predikan” och bönen fortsatte det att komma folk in i kyrkan. Hela tiden. Mest utlandsfödda. Svenskar som jag är ju mer klockslagsfixerade och finns på plats när gudstjänsten sägs börja men i vår multietniska församling är kulturerna olika. För många börjar gudstjänsten när man kommer in i kyrkan och slutar när man lämnar den – vad klockan är är inte så viktigt. Det finns poänger i det synsättet.
 
Så när sista sången sjöngs var vi över 100 personer...
...och efteråt var det gemensam middag i församlingsgården då ännu fler anslöt.
 
Till sist, noble Bloggläsius:
På söndag är det gudstjänst igen – på Fastlagssöndagen klockan 11. Jag har fått förtroendet att leda den. På www.bibeln.se kan du skriva in de då aktuella Bibelavsnitten – Höga Visan 8:6-7, 2 Kor 5:14-21 och Mark 10:31-48. Gör så eller slå upp dem i din Bibel. Fundera över texterna. Skriv sedan tankar och funderingar i kommentarsfältet eller i gruppen Älvsbygudstjänster på Facebook.

Kommentarer
Postat av: Alma-Lena

Det verkar som om ni i Älvsbyn blivit som vi längst i norr apropå den fyllda kyrkan efter halva gudstjänsten, man passar inte tiden så prick, vilken chock det blir här nere vid kusten, där kommer folk en kvart INNAN utsatt tid. Nej, kirunatid känns mer mänskligt. Som min kompis från Finland brukar säga: är det svensk tid eller kirunatid du menar? Ni lever alltså efter kirunatid i Älvsbyn också=)

2014-02-25 @ 19:47:05
URL: http://barockbloggen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0