stigstrombergsson

Så brukar det sägas. Sant är det nog också många gånger. Men jag vet jag själv tagit och mött bilder som gjort mig helt stum – eller bara gett frågan: Vad är det för vits med detta? Inte minst massproduktion av digitala bilder i sociala medier skapar den tanken.

 

Så sa en journalist som inför en tre veckor lång studieresa vi skulle göra någon gång i mitten av 1990-talet gav mig och en del andra tips om hur vi skulle fotografera. Resan gick till Guatemala och El Salvador i avsikt att snappa upp så mycket som möjligt av situationerna, se hur kyrkan (främst den katolska) agerar och fungerar. Tanken var att vi utifrån sådant skulle reflektera både över vilken solidaritet vi kan utöva och över situationen i kyrkan (den lutherska) här hemma. För mig blev resan i flera avseenden om inte helt omvälvande så i vart fall klart riktningskorrigerande både vad gäller teologins innehåll och vad som brukar kallas ”pastoral praxis”. Av inblicken i situationerna där fick jag vad jag menar en förstärkt indirekt klarsyn kring lägen här hemma.

 

Att tänka på vad man vill berätta med en bild var ett bra råd. Det sparade dessutom dyr diapositiv film. Jag blev nog också en bättre berättande fotograf än jag var innan. Tanken att en bild skall säga något och inte bara avbilda en sak har jag haft med mig sedan dess.

Som bieffekt har det lett till att jag ofta söker en möjlig berättelse till en bild som föreställer något helt annat. Ibland dgitalplåtar jag situationer i tanken att bilden nog med tiden kan berätta något – förutom det den just avbildar. Det gör att jag fotar en del. Och får många konstiga och meningslösa bilder.

 

Detta blogginlägg – klicka på bilderna så blir de större – visar ett scenario jag och en kamrat ställdes inför tidigare denna vecka. Vi var på väg nedför backen från Församlingsgården på väg till ett av oss utsett lunchmathak. En tolkning är att en grävskopa körts i läge för att göra ett jobb – tillbakapromenaden visade att det var den triviala sanningen.

Men ser det inte också ut som om maskinen fått sladd i backen, kanat ner i diket och kapat en lyktstolpe? – en absurditet som skapar tankar typ: Hur katten får man sladd på en grävare? Hur häver man sladden? Koppla ur och styra? Och i så fall med vad?

 

Och till den knasigheten det som är ännu klurigare:

Hur lyder bildernas 1000 ord? Finns i tillvaron, i samhället, i kyrkan, i politiken, i teologin, i umgänget mellan människor några situationer, tankar och åsikter som i överförda meningar kan ha bilderna som illustration?

 

Läsaren inbjuds att i kommentarsfältet ge sina svar?